Annons

Annons

I Ellös på Orust är en av sju öbor asylsökande

150 nyanlända har välkomnats till ön där det snart annars mest bor pensionärer. På Sveriges fjärde största ö tycks ingenting vara omöjligt!

Annons
Asylsökande på Orust tillsammans med öborna Gunilla, Barbro, Anita och Lillemor

Asylsökande på Orust tillsammans med öborna Gunilla, Barbro, Anita och Lillemor

Hur i hela världen ska detta gå? Det var många som undrade det när Sjögården i Ellös på Orust för drygt ett år sedan förvandlades från hotell till asylboende.
Plötsligt fick det gamla fiskelägets knappa tusen invånare sällskap av inte mindre än 150 nyanlända från ett tiotal olika länder.
Men jorden gick inte under. Solen har fortsatt att lysa på de saltstänkta klipporna.
– Jodå, här går det riktigt bra, försäkrar Gunilla Martinsson, som tillsammans med bland annat Barbro Wikström Johanson, Anita Johansson, Lillemor Wirdeson och Oa Gunnarsson gör många beundransvärda ideella insatser.
– Det är så mycket kärlek och omtanke här på Sjögården, på­ pekar Anita. Alla frågar: ”Hur mår du?” Och det är en ärlig fråga och inte bara en fras. Man känner att de som undrar är beredda att lyssna till svaret!

Anita, Barbro och Gunilla är pensionerade lärare som inte fått nog av att undervisa. Lillemor är pensionerad elevassistent och Oa, Årets Orustbo 2014, är trubadur.
– Till antalet är vi mer än dubbelt så många som arbetar ideellt här på Sjögården, säger Gunilla. Bland annat har vi sjuksköterskor och en diakon som är viktiga.
Gemensamt är att de bryr sig och litar på att just de faktiskt kan göra skillnad.
– Jag har tagit med några av de asylsökande i båt ut på havet, berättar Gunilla. Och vi har varit ute i skogen och plockat svamp ihop. Vi fann många kantareller, men ett par av kvinnorna var gladare över betydligt vackrare svampar. ”Problemet är att man bara äter dem en gång”, sa jag, då det var giftsvampar de hittat…

Vi vill att de ska trivas och bli kvar här

På lektionerna blandar man svenska, engelska och arabiska. Det sistnämnda är ett språk som ingen av lärarna kan.
– När jag säger att det där inte lät så bra på arabiska skrattar eleverna gott, ler Gunilla. De vet ju att jag inte begriper ett ord av det språket!
– Humor är viktigt, säger Anita. På mina lektioner blir det en hel del sång och det gör inte så mycket om de inte lär sig att skilja på hårda och mjuka vokaler. Det viktigaste är att de får glömma sina egna trauman, om så bara för en liten stund.
– Alla har olika överlevnadsstrategier, påpekar Gunilla. Som vinterbadaren Rashad från Syrien…
– Ja, säger Rashad, som är juristutbildad. Här i Ellös kallar de mig ”Ismannen”. Varje dag badar jag för att komma ifrån oron för min fru och mina tre barn som är kvar i det krigsdrabbade och hårt angripna Aleppo. Ju kallare det är, desto bättre mår jag. Ett par plusgrader är perfekt, det får gärna vara isbitar i vattnet!

Asylsökande juristen Rashad

Asylsökande juristen Rashad

Oa Gunnarsson lär flera av de asylsökande att spela ukulele.
– Ukulele kan vem som helst lära sig att spela, säger han. Man behöver bara kunna några ackord för att spela en massa olika låtar. Och man blir glad av att spela ukulele. Det är det fina i kråksången!
Sedan är det upp till bevis. Tillsammans med Dunia, Meseret och Reem från Eritrea spelar Oa ”Bad Moon Rising”, ”Det här är mitt land” och ”Gimme hope Johanna”.
– Jag har ett hundratal ukuleleelever, berättar Oa. Med några av dem har jag uppträtt på TUR-mässan i Göteborg och Taubespelen här vid Malö strömmar. Jag önskar jag kunnat klona mig. Då hade jag kunnat lära ännu fler att spela det här underbara instrumentet!
– Det ligger i vårt eget intresse att ta väl hand om dessa människor, fortsätter Oa allvarligt. Vi vill att de ska trivas och bli kvar här på ön. Utan dem är drygt 70 procent av Orusts invånare folkpensionärer om tio år!

Oa Andersson ger ukulelelektioner för flyktingarna

Oa Andersson ger ukulelelektioner för flyktingarna

I september hade man en stor fest i Ellös Folkets park. Ett hundratal asylsökande och ett hundratal orustbor slog klackarna i taket.
– Det var lyckat, konstaterar initiativtagaren Gunilla. Alla lagade mat från sitt land. De asylsökande är inte alltid så bra på att passa tider, men den dagen var de ute i väldigt god tid. Doften från hemländernas maträtter gjorde dem riktigt hungriga…
Den lokala specialiteten äggost uppskattades, liksom de svenska köttbullarna. Men högst i kurs stod alltså rätterna från Syrien, Somalia, Eritrea, Gambia, Sydafrika, Irak och Ukraina.
– Sedan blev det sång och musik, berättar Gunilla. En tonårstjej rappade så att det stod härliga till. Och när festen var slut ställde ett par av de asylsökande upp och städade utan att ha blivit ombedda. Det var gott att se!
Att en fest som denna har stor betydelse för ett framgångsrikt och lyckat migrationsarbete är de närvarande överens om.

Allt fler orustbor har börjat bjuda hem asylboende på lunch. Flera av dem deltar då i matlagningen och blir på så sätt integrerade i vårt svenska samhälle, vilket ger en ömsesidig glädje.
– Många är rädda för att invandringen för med sig kriminalitet, säger Gunilla.
Det är en rädsla som de asylsökande här på Sjögården delar och förstår.
– Ja, säger Randa från Syrien. De kriminella förstör för oss alla.

Med en daglig ersättning på 61 kronor har de som väntar på att få sitt ärende prövat inga möjligheter att shoppa loss.
– Ändå uppskattar de att få följa med till Torp köpcenter och Göksäter, Orusts eget Ullared, påpekar Gunilla. Och Röda Korsets försäljningar står högt i kurs. Liksom gåvor…
Gunilla har fem döttrar och tio barnbarn. Deras avlagda kläder och skor går åt som smör i solsken på asylboendet i Ellös.
– Alla som jobbar här kommer med kläder och leksaker med jämna mellanrum, säger Gunilla. Det är en gåva att få ge!
Men även de nyalnända ger.
– Flera av dem har hjälpt öborna med flyttlass och trädgårdsarbete, berättar Gunilla. En kopp kaffe har de tagit emot som tack, men inte pengar. ”Vi är så tacksamma över att få vara här”, säger de. De vill göra rätt för sig!
Randa från Syrien ger Gunilla en innerlig kram. Och den kramen säger mer än tusen ord.

Gunilla och Randa

Gunilla och Randa

Av Mats Å Johansson Foto: Leif Boström

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons