Annons

Annons

Pauls romantik knep Madelenes hjärta

Först blev bara hon kär, sedan blev bara han kär... Vissa får kämpa innan de får varandra. För Paul och Madelene tog det sju år av osynkade känslor, ett spektakulärt frieri och ett bröllop med brandlarm, innan det blev de två.

Annons
Madelene och Paul

Paul och Madeleine van Herpen blev först kära, sedan vänner, sedan kära igen fast inte samtidigt – idag är de lyckligt gifta.

”Vilken härlig röst” tänkte Madeleine, 34, när hon spelade dataspel och fick holländske Paul van Herpen, 36, som ledare.
De började prata privat och när sommaren kom och Paul inte hade några särskilda semesterplaner bjöd Madde in honom till Kalmar.
– Jag blev jätteförälskad redan på stationen, säger Madde.
Veckan blev mycket lyckad, tyckte även Paul. I slutet av sommaren var det Maddes tur att hälsa på i Holland. Ändå rann den spirande romansen ut i sanden, då Paul inte såg någon framtid för dem.
– Jag tyckte att Madde var en väldigt fin tjej, men hon bodde i Sverige. Att jag skulle lämna Holland var helt otänkbart då. Jag kunde inte svenska och hade ett bra jobb i Holland.
Under åren hördes de av då och då, men bara som kompisar. De glödande kärleksbrev som Madde skrev i början skickade hon aldrig, men hon har sparat dem i en låda.
Så gick åren. 2013 fick Paul ett erbjudande som förändrade bådas liv. Paul jobbade då för ett svenskägt företag och när han erbjöds jobb på huvudkontoret i Stockholm sa han ja direkt.
– En sådan chans får man aldrig igen. Genom dataspelsvärlden hade jag fått många svenska vänner och jag gillade Sverige.
Även Madde bodde i Stockholm. När Paul hade varit här i något halvår sms:ade hon: ”Ska vi ta en fika?”

När han veknade var det hennes tur att nobba

De satt i solen i flera timmar och drack påtår, under de blommande körsbärsträden i Kungsträdgården.
Nu var rollerna ombytta. När Paul några dagar senare sms:ade ”Tror du på en repris?” svarade Madde ”En film blir aldrig bättre andra gången man ser den”.
Hon tyckte väldigt mycket om Paul, men nu bara som vän.
– Jag förklarade för Paul att jag sökte en helt annan killtyp. En hipstertyp, gärna musiker, tatuerad, skäggig och lite hårdare än kostymrevisorn Paul.
Många skulle kanske ha sårats efter ett sådant besked, men inte Paul.
– Jag insåg att det tar tid att vinna tillbaka ett hjärta som man har förlorat sju år tidigare.
De träffades ändå som kompisar och gjorde roliga saker. Samtidigt inledde Paul en intensiv uppvaktning. Nästan varje dag kom han med blommor, eller lade presenter utanför Maddes dörr. När hennes känslor till slut började spira, bestämde han sig för att ge Madde exakt vad hon ville ha – en hipster.
– Jag kollade lite på nätet hur en hipster klär sig och sedan köpte jag nya kläder. Skägg hade jag redan.
Madde hade jobbat natt och just gått och lagt sig, när hon fick ett sms: ”Gillar du vad du ser?”.
Förvirrad tittade Madde ut genom fönstret. Där stod Paul – men inte i den gamla vanliga kostymen, utan i tajta jeans, vita Converseskor, trendig jacka och som pricken över i – en halmhatt.
– Den kvällen bestämde vi: ”Nu kör vi”.
– Jag hade ju börjat få känslor redan innan, så kläderna var absolut inte avgörande. Däremot tyckte jag att det var ganska charmigt gjort, säger Madde.

Satte rosor i varenda lyktstolpe

Paul flyttade in i Maddes lägenhet. Allt kändes så rätt att de några månader senare började prata om att förlova sig före årsskiftet och gifta sig till sommaren.
Madde ställde in sig på att Paul snart skulle fria, men månaderna gick. I december började det verkligen brännas.
– Jag var hela tiden beredd på ett frieri. Om vi åt middag på en restaurang, tänkte jag ”Aha, nu kommer nog fiolen fram snart”. Men nej.
På luciadagen slutade Madde jobba klockan tre. Hon bor så nära att hon kan gå till jobbet och Paul brukar ofta möta henne när han är ledig.
Så gjorde han också den här lördagen, men nu med en ros i handen. Och inte bara där.
På varje lyktstolpe de passerade hade Paul satt upp en ros och en stor svartvit bild på dem och en strof ur Maddes favoritlåt ”Kärleken är evig”.
– Det var julmarknad i vårt centrum och väldigt mycket folk ute. Jag minns mest att jag frös och var jättegenerad och tyckte att alla tittade på oss.
I en julgran utanför deras hus satt en sista ros och bild med den sista strofen i Lena Philipsons låt: ”För alltid tillsammans”, följt av ett frågetecken.
Där gick Paul ner på knä och sa allt fint som han tänkt ut. Att Madde gjort honom så mycket lyckligare än han varit i Holland och att han inte kunde tänka sig att leva med någon annan.
– Några småkillar tittade på och jag stod och fnissade hela tiden. Men jag sa förstås ja direkt.
Hemma i lägenheten, där de skålade i champagne, hade Paul också hängt röda pappershjärtan i julgranen och över hela bordet.

Fick utrymma kyrkan under vigseln

– Jag kan inte leva utan Paul, annars hade jag aldrig gift mig. För mig är det ett gigantiskt beslut. Jag vill att det ska vara för alltid, säger Madde.
Bröllopet i Kalmar slottskyrka blev lika speciellt som uppvaktningen och frieriet, men inte bara på det sätt de hade hoppats på.
”Välkomna till vigselceremonin mellan Madelene och Paul. Vi ska inleda med en psalm”, sa prästen. Men orgelmusiken hann knappt börja innan den övergick i ett högt skärande oljud.
”Kanske en technovariant av svensk bröllopsmusik”, tänkte de holländska bröllopsgästerna, innan vaktmästaren rusade in. Brandlarm! Alla måste utrymma kyrkan omedelbart.
”Nej, det här händer bara inte”, tänkte Madde, när brudpar och gäster föstes ut och huttrande stod och väntade vid vallgraven i snålblåsten.
Redan efter fem-tio minuter kunde vigseln återupptas, som om ingenting hänt. Nu släppte all spänning. Madde började gråta redan när deras låt ”The day after tomorrow” spelades och sedan grät hon hela ceremonin igenom.
Bröllopsresan två veckor senare blev en drömresa till Maldiverna, med egen bungalow på stranden, där de simmade bland jättesköldpaddor och nemofiskar.
Nu ser de fram emot att få flytta in i huset de håller på att bygga. Smalt och högt i tre våningar, så som Paul är van vid från Holland.
Paul är lika romantisk nu när de är gifta. Nästan varje dag möts Madde av blommor och lappar med kärleksfulla ord när hon kommer hem från jobbet.
– Härom dagen hade du skrivit en jättestor lapp ”Jag älskar dig, du är bäst” som täckte hela bordet. Och vetekudden var uppvärmd, så att jag kunde krypa ner i en varm säng, jag som är så frusen, säger Madde.
– Men du gör också väldigt fina saker för mig, kontrar Paul. Vi månar om varandra.
– Ja, livet med dig är så enkelt. Jag känner mig så otroligt tacksam och lyckligt varje dag att jag får leva med dig.

Av Ussie Hjelm Foto Ulf Berglund

LÄS OCKSÅ: Vi gifte oss i ett bombregn

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons