Annons

Annons

Plötsligt slutade Charlottas hjärta slå…

När Charlotta var 13 år orkade hon plötsligt nästan ingenting. Ingen visste att hennes hjärta var dubbelt så stort som det borde och att lungorna var vätskefyllda. Sedan kom nästa slag. - Vi visste inte ens om hon skulle leva så länge att hon fick ett nytt hjärta, säger mamma Catharina.

Annons
Charlottas hjärta stannade

En pigg och glad Charlotte tillsammans med mamma Catharina och pappa Peter.

Charlotta Strömberg, 22, öppnar och hälsar oss välkomna till familjens vackra villa i Tollarp ihop med familjens norfolkterrier Våfflan.

Det är svårt att tro att denna pigga och glada tjej legat nästan döende i respirator.
Just nu utbildar hon sig till undersköterska, och blir kanske sjuksköterska, samma yrke som hennes mamma Catharina, 59, har. Helst vill hon arbeta inom barnsjukvården.
– Jag har ju en del erfarenheter därifrån, som patient, säger hon och lägger handen mot hjärtat som hon fick för drygt sex år sedan.
Charlotta är tacksam mot donatorn som gav hennes liv en ny chans och är engagerad i föreningen MOD som står för Mer Organdonationer.
Som barn tyckte Charlotta om att röra på sig och hon var duktig i gymnastik. Men i trettonårsåldern hände något. Hon orkade inte hoppa över bockarna längre, även promenader blev för jobbigt.
– Vi trodde du blivit lat, säger pappa Peter, 58.
En kväll fick Charlotta andnöd och Catharina trodde det var en allergisk reaktion när de for in till sjukhuset i Kristianstad.
Då hittade man inget och Charlotta skickades hem igen. Men på natten blev det värre och de fick åka en ny vända till sjukhuset. EKG och ultraljud gav svaret.
– Hjärtat var dubbelt så stort som det borde vara och hennes lungor var vätskefyllda, säger Catharina.
– Eftersom hon föddes med ett litet läckage på ena hjärtklaffen, trodde man att det blivit större på grund av att klaffen inte orkade arbeta som den skulle.

LÄS OCKSÅ: Om prästen Peder som funderar på hjärtstoppet var en varning från Gud.

Läkarna satte in medicinering och trodde att det skulle räcka. Men det fick inte den effekt man hoppats på och efter ett år fick Charlotta en mekanisk hjärtklaff inopererad.
Först blev hon bättre, men efter ett halvår blev hon åter sämre och fick en pacemaker med hjärtstartsfunktion inopererad – om hjärtat skulle stanna.  Den räddade livet på henne en februaridag i nionde klass.

När jag vaknade hörde jag hur folk skrek och hade panik

– Jag kom från skolbussen och stressade till mitt skåp för att hinna till nästa lektion.
– Mitt hjärta slog snabbare och snabbare. Plötsligt blev det bara svart och jag föll ihop.
– När jag vaknade hörde jag hur folk skrek och hade panik. Mitt hjärta hade stannat, men pacemakern slog i gång det.
Det blev transport till Lund och ett dramatiskt besked för hennes föräldrar och sex syskon – hon behövde ett nytt hjärta.
– Det var tufft, säger Charlottes föräldrar.

Sattes upp på en ”urgent-list”
Man misstänkte att Charlotta hade kronisk hjärtmuskelinflammation som gjorde att hjärtat inte orkade pumpa med tillräckligt tryck.
I väntan på hjärtbytet skulle en mekanisk pump opereras in – det var nära att kosta henne livet.
Hon fick blodförgiftning i samband med ingreppet och under sex fasansfulla veckor sattes familjen på hårda prov.
Charlotta låg nersövd och andades med hjälp av respirator. Febern var ofta uppe i 41–42 grader.
– I det läget känner man sig väldigt liten, säger Catharina. Vi visste inte ens om hon skulle leva så länge att hon fick ett nytt hjärta.
– Jag var helt knäckt, tillägger Peter.
I dag är de så tacksamma för allt stöd de fick från vårdpersonalen och på Ronald McDonald där de bodde.
– Inte minst chefsläkaren som lugnade oss med att ”det här kommer vi att klara”. Det klamrade vi oss fast vid i denna hemska situation.
När det var som mest kritiskt satte läkarna satte upp henne på en ”urgent list” – att operera in första bästa passande hjärta.

Nya hjärtat gav Charlotte ett nytt liv
Den onda spiralen bröts när läkarna bytte penicillin. Febern försvann och Charlotta kunde väckas.
– Uppvaknandet var jobbigt och du hallucinerade väldigt mycket. Dessutom hade du rasat i vikt och var som en fågelunge, säger Peter.
Charlotta var väldigt svag.
– Jag fick börja gå-träna – i början var jag helt slut efter tio steg, berättar hon.
Efter tre månader fick hon komma hem och hann vara med på skolavslutningen i nian. Nu började väntan på ett nytt hjärta.
Klockan elva en kväll, några månader senare, ringde det på Peters telefon. Det var transplantationskoordinatorn.
– Ett hjärta är på väg som passar Charlotta!
Peter sprang upp och väckte henne.
– Först blev jag omtumlad och sa bara ”nej, nej, jag vill inte”. Sedan förstod jag, berättar Charlotta.
Nya hjärtat gav henne ett nytt liv
Ambulans kom och övriga i familjen körde ner till sjukhuset i Lund. Charlottas äldste bror Daniel, i Stockholm, kom med första morgonflyget.
– Det kändes hemskt jobbigt när hon skulle rullas in för operation och vi tog farväl av henne, säger Catharina.
Sedan väntade hemska timmar för familjen.
– Det är väldigt svårt att sätta ord på tankarna i en sådan situation. Man både vill och inte vill att det där samtalet från läkaren ska komma, säger Catharina.
När det kom låg det en obehaglig spänning i luften. Som snart försvann.
– Det har gått bra, var det första vi fick höra. Hela familjen andades ut och kunde gå in till henne.
– Då såg vi direkt att det var en annan Charlotta, en tjej med frisk färg på kinderna i stället för den gråbleka nyans hon hade tidigare, säger Peter.
För Charlotta började ett helt nytt liv efter operationen.
– Jag kände mig frisk – det var som om jag hade fått min gamla kropp tillbaka efter tre år av orkeslöshet. Det var helt underbart!
Ett dygn senare var Charlotta uppe på benen och efter en månad blev hon utskriven. Infektionsrisken höll henne hemma och hon passade på att ta igen en del missat skolarbete.
Att Charlotta får äta mediciner resten av livet ser hon inte som något större problem.
I övrigt kan hon leva normalt och vara med på de flesta aktiviteter, dock i ett något lugnare tempo. Hon tycker om att gå promenader och att umgås med vänner.
– Sedan har jag min stora underbara familj som varit helt fantastisk på att stötta mig, säger hon.

LÄS MER:
Prästen Peder undrade om hjärtstoppet var en varning från Gud.
Camilla och Petters son föddes med ett halvt hjärta.

Text och foto Mikael Svensson

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons