Annons

Annons

Rektorn Angelica skolade om sig: Jag får tacka lammen för att jag lever!

Både Annika Skarin och hennes man hade höga tjänster och hennes rektorsjobb åt upp all hennes energi. Aldrig trodde hon att lamm skulle bli räddningen på deras stressiga liv. Men när hon plötsligt inte längre kunde gå en dag tog livet en ny farlig vändning.

Annons
Angelica Skarin

Angelica Skarin en lycklig fårbonde.

Från början var fårfarmen tänkt som en hobbyverksamhet, något att koppla av med från det krävande rektorsjobbet inne i Göteborg. Men en stroke fick Angelica Skarin, 71 att tänka om.
–Det kunde gått illa, men jag hade tur. Efter det ställde jag mig frågan hur jag levde mitt liv egentligen? Det fick mig att satsa på det här livet i stället.
– Nu känner jag harmoni och får göra det jag vill i min egen takt. Jag lever som min kropp säger att jag ska leva.

Vi sitter på terrassen utanför villan med utsikt över Hakefjorden i södra Bohuslän. Ett stenkast från huset betar får och lamm av rasen Gotlandsfår fridfullt.
Border collien Mister ligger på gräsmattan och blickar ut över hagarna som sträcker sig ända ner till strandkanten. Att Angelica och hennes man Ebbe, 71, här har funnit sin plats på jorden är inte svårt att förstå.
– Lammköttet säljer jag och gör charkuterier av, och av skinnen och ullen tillverkar jag föremål och kläder som jag säljer i ateljén här på gården.
– Jag tovar och skapar och det känns underbart att få jobba med det jag vill. Det är fantastsikt.
– Och Ebbe, som var chef på Volvo tidigare, är nu arbetsdräng, säger Angelica och ler.

Men livet kunde lika gärna ha sett helt annorlunda ut. En nära döden upplevelse 1992 blev en stor tankeställare. Angelica arbetade då som rektor på en högstadieskola i Göteborg och kände att hon slets mellan skolledningen på ena sidan och lärare, elever och föräldrar på den andra. Det tärde på energin och hälsan. På den tiden bodde Angelica och hennes man i en villa i Göteborg och de levde ett aktivt storstadsliv med många vänner och uteliv. Men jobbet som rektor innebar ständiga konflikter och Angelica kände sig alltid otillräcklig. Hon trivdes inte alls.
– Ännu en misslyckad dag, tänkte jag när jag kom hem helt slut efter jobbet. Jag mådde jättedåligt och hade alltid ont i huvudet.
– Det var fyra år som jag upplevde total hopplöshet faktiskt.

Köpte några får för att distans till sina krävande jobb Med det som utgångspunkt började hon och Ebbe se sig om efter något att fylla sina liv med vid sidan av vardagen.
Angelica har alltid velat arbeta med djur och tänkte att får kunde vara kul. 1994 kom de över gården som de bor på nu och i samband med flytten köpte de några får för att prova på livet som farmare.
– Får är lätt beroendeframkallande, så snart skaffade vi fler.
Båda stortrivdes direkt, men de veckopendlade till sina jobb inne i Göteborg. Då kom stroken som vände upp och ner på tillvaron.
– Det var 1996. Jag stod här ute på gården och krattade när jag plötsligt kände att jag blev helt svag i höger sida.
– Jag kunde inte gå. Min dotter, som var här, såg vad som hände och frågade mig gång på gång hur jag mådde och kände mig. När hon inte förstod vad jag sa ringde hon efter ambulans.

Angelica Skarin

Sedan gick det undan. Angelica kördes till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg för behandling. Då visste hon ingenting om vad en stroke innebar. Det ordnar sig var hennes första tanke. Att det kunde gjort slut på hennes liv hade hon inte en tanke på.
– Alla i min familj såg så förfärade ut och jag förstod inte varför. Men så hörde jag på radion att stroke är en vanlig dödsorsak.
– Då gick det uppför mig hur allvarligt det var. Efter det kände jag en stor tacksamhet att jag hade klarat mig och att jag levde. Jag känner mig fortfarande lyckligt lottad.

Angelica återhämtade sig snabbt och skrevs ut redan efter två veckor. Under de månader som hon var sjukskriven hann hon fundera en del.
– Jag måste göra något av mitt liv nu, tänkte jag. Jag måste ha ett nytt jobb, något kreativt.
– Men jag ville inte vara anställd. Det var så jag bestämde för att satsa mer på fårfarmen.

Beslutet var gemensamt. Ebbe var helt med på noterna och stöttade Angelica till 100 procent. Så när Angelica var 62 slutade hon jobbet som rektor och sadlade om till fårfarmare på heltid. Det blev hennes räddning och har varit avgörande för hennes tillfrisknande. Att röra sig i fårens takt blev avgörande för tillfrisknandet
– Stressen satt i. Jag märkte vid ett tillfälle när jag var sjukskriven och skulle träffa an väninna inne i Göteborg, hur jag skyndade mig och halvsprang till mötet.
– Nu rör jag mig väldigt långsamt. Det har jag lärt mig genom fåren. När man är med får kan man inte röra sig snabbt, då blir de livrädda.
– Fåren har varit väldigt viktiga för mig och jag skulle nog säga att det är genom dem och det här livet som jag är frisk igen.

För Angelica är helt återställd. I början hade hon svårt att finna orden och ibland klarar hon inte att greppa små saker med fingrarna. Men det kan hon leva med.
I dag har paret ett 30-tal får på gården. Angelica kunde inte mycket om lantbruk och fårskötsel och blev direkt avrådd från proffs inom branschen att starta en verksamhet.
– Det blev faktisk en drivkraft. Jag ska allt visa dem, tänkte jag.
– Så jag gick kurser och lärde mig allt inom fårskötsel. Nu kan jag det mesta, säger Angelicam, som menar att man har allt att vinna om man bestämmer sig för att satsa på en dröm.
Angelica trivs. Egentligen är det en dröm som har gått i uppfyllelse eftersom hon alltid har velat arbeta med djur på något sätt.
– Det kunde inte bli bättre. Det jag gör nu har jag egentligen alltid velat göra. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare.

Av Mathias Pernheim Foto Magnus Gotander

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons