Annons

Annons

Robert Gustafsson: I mitt inre är det kaos!

Han älskas av publiken och har flera gånger utsetts till Sveriges roligaste man. Men framgångarna har haft sitt pris. Under lång tid led Robert av tablettmissbruk.

Annons

Robert Gustafsson

 

Sedan 1980-talet har Robert Gustafsson, 50, roat oss och flera gånger har han blivit utsedd till Sveriges roligaste man.
Redan under skoltiden satte han upp revyer och genomförde flera TV-produktioner hemma i Skövde.
Första uppdraget för Sveriges Television var ett röstpålägg i barnprogrammet ”Skrotnisse och hans vänner”. Mer känd blev han som Björnes kompis Robert i ”Björnes magasin”.
Det stora genombrottet kom 1992, med TV-produktionen ”I manegen med Glenn Killing”, ett program som senare blev en krogshow och sändes live från Berns i Stockholm.
– Jantelagen är så starkt rotad i mig, att jag inte tillåter mig att tro att jag är Sveriges roligaste man, säger Robert.
– Det ligger en enorm skicklighet och lång erfarenhet bakom att vara rolig och att underhålla.
– Om jag kör en föreställning 30 kvällar i rad, ska det vara roligt varje kväll och publiken som ser showen i kväll ska få samma valuta för sina pengar som de som såg den i går.

Robert ser sig hellre som skicklig än rolig och han erkänner att han med sina 25 år som skådespelare och komiker har skaffat sig en bred erfarenhet.
– I början var jag bara en liten valp, som skrek högt: ”Se mig!”, ”Här är jag!”. Min attityd har förändrats i och med att jag nu syns och har gjort det så länge.
– I dag går jag i gång på projekt som tycks omöjliga och konstiga. Ska man jobba 14 timmar om dygnet, som jag periodvis gör, gäller det att man känner lust till sitt yrke.
– Jag är arbetsnarkoman och vet inte riktigt vad jag ska göra med min tid om jag inte jobbar.
– Ska jag ta det lugnt och vara lycklig? Vad är det? Jag är ju lycklig när jag jobbar. Det finns inget som säger att man är lycklig om man är ledig.

2013 blev Robert hyllad för sin roll i filmen ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och för sin insats som den autistiske brodern i teateruppsättningen ”Rain man” på Rival i Stockholm.
– Får man skratta med eller åt någon som har en diagnos? Att spela Raymond var en nyckelroll för mig personligen, då jag tillsammans med Jonas Karlsson undersökte det tragikomiska i livet, berättar Robert.
”Rain man” på Rival var en seriös och allvarlig föreställning, samtidigt som den förstås var rolig. Tanken var att anhöriga skulle känna igen sig.
– Som anhörig till någon med en diagnos, skrattar man inte på samma ställen som de flesta i publiken gör, säger Robert, som själv har personlig erfarenhet i ämnet.
– Min bror Kristian föddes med hjärtfel och hade en störning, troligtvis orsakad av syrebrist vid födseln.
– Han fick gå i en klass för gravt handikappade, trots att han inte var utvecklingsstörd, utan snarare led av ett syndrom.
– Trots att han var tre år äldre än jag, var det jag som fick vara storebror. Kristians trilskande hjärtklaff pockade hela tiden på uppmärksamhet och stor omsorg i hemmet.
Som barn var det svårt för Robert att hantera att hans bror fick den mesta av föräldrarnas tid. Robert fick helt enkelt hitta och gå egna vägar för att bli bekräftad.
– När jag uppträdde på roliga timmen i skolan och mina klasskamrater tyckte att jag var rolig, var det ett sätt för mig att bli sedd.

Som nioåring gjorde Robert scendebut i skolan, då han debuterade med en parodi på en gymnastiklärare.
Sedan dess har karaktärerna blivit och varierande under åren. Robert hittar inspiration överallt och hela tiden, i sin omgivning.
– Titta där!, säger Robert och nickar mot en gammal man tvärs över gatan.
– Varför haltar han sådär? Brukar han promenera här? Bor han runt hörnet? Vad tänker han på just nu?
– Jag vill förstå hur andra människor tänker och varför.

För några år sedan gav Robert ut sin självbiografi ”Från vaggan till deadline”.
I boken berättar han om sin panikångest, om sitt kontrollbehov, om äktenskapsproblem och om den ständiga sömnlösheten.
Bristen på sömn fick honom att börja ta lugnande medicin, vilket ledde till ett tablettmissbruk.
– Jag bestämde mig. Om jag skulle skriva en självbiografi så skulle den vara ärlig och ordentlig. Därför berättade jag allt, säger Robert.
– I dag mår jag bra och det är på flera sätt skönt att jag har fått min diagnos, tvångssyndrom. På engelska heter det Obsessive-Compulsive Disorder, OCD.
– Jag vet att jag har ett stort kontrollbehov och att rutiner är särskilt viktiga för mig. Min kropp behöver känna igen sig, för att bli lugn.
– Om man har ett inre kaos, som jag har, är det viktigt att bringa ordning i det yttre. Där måste det vara ordning och reda.
– Det finns dock en kraft och en kreativitet i min diagnos. Den förvaltar och använder jag i mitt yrkesliv, på ett positivt sätt. Så jag är tacksam för min OCD.

Förra året instiftade Robert ett kulturstipendium, kallat Guldnyckeln, för unga kulturarbetare i Skaraborgs län, Roberts hembygd.
Priset kommer att delas ut årligen och Robert bekostar stödet för stipendiet själv.
– Det är mitt sätt att föra vidare det arv och den anda som jag som ung fick ta del av.
Robert fick som femtonåring låna nyckeln till både Kulturhuset och Stadsteatern i Skövde och han fick komma och gå som han ville.
– Det gjorde det möjligt att göra allt som jag och min kompis Niclas gjorde.
– Vi gjorde lokalradio, skrev reportage om oss själva, fotograferade oss själva, gick till mörkrummet och framkallade bilderna och skickade in alltihop till tidningen.
– Det var också vi som delade ut tidningarna. På så sätt försörjde jag mig själv redan som tonåring.

Det här är Robert!

Yrke: Skådespelare och komiker
Ålder: 50 år
Familj: Hustrun Lotta, 52, och sönerna Valentin, 24, och John, 22 år
Bor: I Stockholm och på sommarställe i Kalmar

Roller vi minns!
Här är ett urval av alla de sammanhang som Robert medverkat i – på teater, på film och i TV.
• Teater
”Arne Anka”, ”Hotelliggaren”, ”Rain man”, ”Zpanska flugan”, ”Robert Gustafsson – 25-årsjubileum”
• Film
”Rolandz – The Movie”, ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, ”Fyra nyanser av brunt”, ”Torsk på Tallinn”
• TV
”NileCity 105.6,”, ”Percy Tårar”, ”Parlamentet”, ”I manegen med Glenn Killing”, ”Gäster med gester”, ”Time Out”

Det visste du inte om Robert!
• Som ung var Robert tävlingscyklist. Åren 1975–1980 cyklade han 15 mil fem gånger i veckan.
• Åren 1994–2013 deltog Robert 18 gånger, med olika framträdanden, i ”Allsång på Skansen”.
• Sitt sinne för humor har Robert ärvt. Roberts morfar var en stor spexare, som klädde ut sig, tog hem folk och uppträdde. Och Roberts pappa berättade gärna roliga historier.
• Robert beundrar slalomstjärnan Ingemar Stenmark – för hans vinnarskalle.

Text & Bild: Jessica Lund

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons