Annons

Annons

Rolf Lassgård: Höjdpunkter och saknad i karriären?

Sex snabba frågor med Rolf Lassgård.

Annons

LÄS OCKSÅ: Rolf Lassgård: Ibland ångrar jag att jag inte blev brevbärare istället

Rolf LassgΌrd

Nämn någon av dina höjdpunkter i karriären
– Oscarsgalan, 1999 var en speciell upplevelse när vi var nominerade med Colin Nutleys ”Under solen”. Filmen var en stor publiksuccé men kritikerna var inte lika positiva så att den fick ett internationellt erkännande var stort. Att den blev uttagen till en Oscar fick förhoppningsvis alla förståsigpåare att tänka sig för lite grann.

Berätta om din vänskap med Helena Bergström:
– Vi klickar och även om vi inte ses så ofta så är ”manegen krattad” när vi väl gör det. Vår relation är främst kollegial men kan ibland nästan gå över i en slags syskonkänsla. Vi känner varandra väl och tycker likadant om mycket.

Vad är ditt roligaste minne från teaterlivet?
– När jag som mamman Edna Turnblad i musikalen Hairspray fick prova in specialbeställda högklackade damskor i storlek 46. Jag började med klackar på 4 centimeter och slutade med 7,5. Det var en ganska lustfylld situation men man fick vänja sig i att det gjorde ont från stortån till visdomständerna, något som ytterligare ökat min respekt för kvinnor.

Vad tyckte du om att  bli nummer 6 på listan över Sveriges sexigaste män år 2011:
– Det var överraskande och gjorde mig glad, men inte så att jag gick på gatan och kände mig som en sexsymbol. Samtidigt är det hoppfullt att kvinnor ser sexig på något annat sätt än den gängse bilden.

Du har  nyligen fyllt 60 år – hur känns det? 
– Jag fyllde i mars under Ove-inspelningen i Trollhättan så jag och regissören Hannes Holm gick ut och åt på en lokal pizzeria. Jag och Hannes jobbade nu tillsammans för första gången, och vi fann varandra och hade väldigt kul ihop och liksom lekte fram rollen som Ove. I somras åkte hela familjen utomlands tillsammans men än är det inte färdigfirat.

”Wallanderföfattaren” Henning Mankell avled i höstas. Berätta om er relation!
– Det var en fantastisk resa jag fick vara med om genom Wallander, en roll som jag spelade i 12 år. Henning var en otroligt varm och fin människa med en röst, en blick, ett öra och en penna som hade en unik förmåga att se det lilla landet Sverige både inifrån och internationellt. Den rösten kommer jag att sakna. Jag visste att han var väldigt sjuk men trodde att han var bättre. Dödsbudet kom som en chock i form av ett telegram på radion i bilen på väg upp till min mamma i Jämtland. Samtidigt kändes det som rätt att ta sig tid för eftertanke i naturen och tänka på Henning.

Av Annika Sohlman Foto Pernilla Wahlman

LÄS OCKSÅ: Rolf Lassgård: Ibland ångrar jag att jag inte blev brevbärare istället

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons