Annons

Annons

Rolf Lassgård: Ibland ångrar jag att jag inte blev brevbärare i stället

Hela våren gick Rolf Lassgård omkring som en tunnhårig, vresig gubbe i filmen ”En man som heter Ove”. Efter en intensiv jobbperiod varvar han ner i hemstaden Gävle med familjen och följer favoritlaget Brynäs med stor inlevelse. - Det var lite pinsamt när jag blev anmäld av en barnfamilj för att jag skrikit ”okvädingsord”, skrattar han.

Annons

LÄS OCKSÅ: Sex snabba frågor med Rolf Lassgård

Rolf Lassgård
Han åldrades jämsides med kommissarie Wallander som han gestaltade under 12 års tid och de skaffade läsglasögon ungefär samtidigt. Nu har Rolf Lassgård tagit sig an den tunnhårige och surmulne karaktären Ove i filmen ”En man som heter Ove”. Boksuccén som blivit till film och har premiär på juldagen.

”Ove är en drömroll, det är gubbarnas gubbe!”

– Ove är en drömroll, det är gubbarnas gubbe! Börjar man komma upp i åren står ju rollerna som snäll morfar och farfar och väntar runt hörnet och så kommer den här Ove då, säger han med eftertryck.
Hans rollfigur är 59 år. Rolf Lassgård fyllde 60 år under filminspelningen men känner inte att de riktigt är jämnåriga.
– Han är snarare sprungen ur vår föräldragenerations 59-åringar där man skulle göra rätt för sig och vara ordentlig.
Fast nog märker Rolf Lassgård att han har blivit äldre. Mestadels på ett positivt sätt.
– Jag har lärt mig vad jag tycker och vill och det andra sorterar jag bort. Det finns inte så många måsten längre.
Nackdelarna är framför allt fysiska.
– Jag har ju upptäckt att det är dumt att glömma glasögonen och så börjar man få ont i kroppen, säger han.
För att förvandlas till Ove måste den karaktäristiska kalufsen bort.
Två timmar tog det varje dag att omvandlas till en nästan flintskallig man i beigebruna kläder som går runt och styr och ställer med sina grannar.
– Vi känner alla en Ove som är grinig, sur och vill att saker ska göras på ett visst sätt. En anledning till att jag ville göra rollen är att äldre människor ofta kommer lite i skymundan men när man börjar lyfta på locket så finns det ofta en annan verklighet bakom.

Tänkte bli bonde eller skivhandlare

Bakom den karga figuren Ove vävs en vacker historia som förklarar hur han blivit den han är.
– Kärleken i filmen går utanpå allt annat. Det är ju faktiskt en man som försöker dö för sin kärleks skull, säger han.
Till intervjun med Året runt kommer Rolf Lassgård på cykel till en lunchrestaurang. Han är på gott humör, berömmer maten och är glad över att vara på hemmaplan.
Han är fortfarande i en process att göra sig av med Ove som liksom ”finns kvar i kroppen”. Precis som Kurt Wallander och Edna Turnblad i Hairspray varit roller som bitit sig fast.
– Man får inte drömroller utan de blir det i arbetet. Sedan är de väldigt svåra att göra sig av med.
Han växte upp i Östersund i Jämtland där han sysslade med amatörteater. I 17-årsåldern insåg han att det var skådespelare han ville bli.
– Jag kände att om jag inte försöker så kommer jag att ångra mig hela livet, säger han.
Som ung hade han tankar på att bli bonde, eller kanske skivhandlare för att odla sitt stora musikintresse. Men han har aldrig ångrat sitt val.
– Men inför en premiär kan man ju tveka och undra varför man inte blev brevbärare i stället.

”Det kanske har hjälpt till att min fru har sluppit mig halva livet”

Rolf Lassgård flyttade till Gävle för att starta Folkteatern där han arbetade fram till 1990. Han gifte sig och fick tre barn. Under hela arbetslivet har han haft staden som bas.
– Vi blev kvar här eftersom barnen hade börjat växa upp och gick i skolan.
Dessutom är det nära till Stockholm och till Arlanda och därifrån tar du dig till de flesta ställen på ett par timmar.

Har alltid samma hatt under hockeymatcher

Intensiva spelperioder kräver temposänkning. Med åren och mängden uppdrag kommer också privilegiet att bestämma när det är nog.
– Numera kan jag fundera på om en roll är värd att vara borta ett halvår för.
Han är en av Sveriges mest kända skådespelare, i högsta grad en offentlig person men på hemorten är han framförallt Gävlebo.
– Här får jag vara som jag är. Det är betydligt mer ståhej på andra ställen.
Hockeyintresset har hängt med sedan uppväxten i Jämtland men blev ljummet som vuxen.
Men när sonen blev större vaknade intresset till liv och numera heter laget i hans hjärta Brynäs. Under varje match är han en ivrig supporter, klädd i lagets halsduk och en speciell vinnar-hatt.
– Jag satte på mig den första matchen och då vann de och sedan dess har de inte förlorat så nu vågar jag inte vara utan den, säger han.
Ibland kan inlevelsen ta över.
– En gång hade en barnfamilj klagat till en funktionär för att jag skrikit för mycket fula ord. De visste vem jag var och tyckte att jag borde föregå med gott exempel, skrattar han.
Senaste halvåret har varit intensivt med flera både svenska och utländska film- och teaterroller. Nu ser han fram emot några lugnare månader innan föreställningen ”Utvandrarna” fortsätter på Dramaten i mars. Eftersom han pendlar så mycket är det nödvändigt med längre sjok av ledighet.
– Den här hösten har jag jobbat väldigt hårt för att ta mig hem till Gävle. Därför behöver jag den här tiden för att hinna med mig själv.
Men ibland synkar hans behov av ledighet inte så bra med hans fru och barn.
– När jag kommer hem så vill min familj ut och resa och göra saker medan jag helst av allt bara vill vara hemma.

Jobbet har hjälpt deras 33-åriga äktenskap

Du har varit gift i 33 år samtidigt som du pendlat till jobbet. Hur lyckas man med det?
– Det kanske har hjälpt till att min fru har sluppit mig halva livet, haha. Förr i tiden sa man att fiskaräktenskapen var väldigt lyckade, gubbarna åkte iväg på söndag kväll och så kom de förhoppningsvis hem på torsdag kväll. Man nöter inte på varandra i en sådan relation, säger han.
Att folk kommer fram och pratar om hans roller är bara kul.
– Däremot är det inte alls lika roligt när man buntas ihop till en grupp med kändisar. Det är något väldigt abstrakt för mig som jag inte känner igen mig i.
Han har inget emot att till en viss del prata om privata saker men vill hellre sätta fokus på det arbete han gör.
– Jag vill inte att den jag är privat ska skymma det jag gör, säger han.
Hur länge tänker du fortsätta som skådespelare?
– Jag har ingen strategi för det. Jag har bara en måttstock: så länge jag tycker det är roligt. Det här yrket har det goda med sig att i bästa fall får du nya uppgifter allt eftersom du åldras, säger han.
I filmen blir Ove en underbar extramorfar till grannbarnen. Är morfar eller farfar en roll du längtar efter privat?
– Ja, jag är mogen för det men den biten kan jag inte göra något åt, säger han.

Rolf Holger Lassgård, 60

Bor: Gävle och sommarhus i Skåne
Familj: Hustrun Birgitta samt barnen Ida, 32, Hanne, 29 och Anton, 21.
Aktuell: Med huvudrollen i filmen, en man som heter Ove som har premiär på juldagen och i Utvandrarna på Dramaten till våren.
Roller vi minns: Kurt Wallander, Gunvald Larsson, Tjaffo i Min store tjocke far, bonden Olof i Under solen, potatishandlaren, Erik Bäckström i Jägarna, mamman Edna Turnblad i musikalen Hairspray.
Intressen: Hockey, fiske, och att lyssna på rock, blues och soul, från 50, 60 och 70-talet.
Längd: 193 cm

Av Annika Sohlander Foto: Pernilla Wahlman

LÄS OCKSÅ: Sex snabba frågor med Rolf Lassgård

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons