Annons

Annons

Möt Anna-Lena, 45, professionell sierska!

I den lilla byn i Lappland, där Anna-Lena Vikström växte upp, var hon känd som "flickan som ser saker". Som vuxen förvandlade hon sin gåva till yrke och i dag är hon professionell sierska.

Annons

Anna-Lena med utsikt ove

Redan som fyraåring, i den lilla byn Hacksjö i Lappland, hade Anna-Lena Vikström, 45, sina första övernaturliga upplevelser.
Då var det skräckfyllda, nattliga flygturer som fick Anna-Lena att vakna kallsvettig och gråtande.
Hennes föräldrar trodde att hon var mörkrädd, men många år senare förstod Anna-Lena att det var hennes första ”ut ur kroppen-upplevelser”.
Som liten trodde Anna-Lena att flygturerna var på riktigt och hon var livrädd för att ramla ner och slå sig.
Som tonåring började Anna-Lena i stället att utforska sina ovanliga förmågor. Då hade hon redan börjat bli känd i bygden.
Hon var flickan som kunde hitta försvunna nycklar eller se var en bortsprungen hund fanns.
– Det hände rätt ofta att det satt någon från byn hemma vid köksbordet och bad om hjälp, säger Anna-Lena.
– Jag tyckte inte att det jag gjorde var så märkvärdigt. För det mesta kunde jag hjälpa grannarna att hitta sina saker eller djur, men jag minns en gång då jag misslyckades.

JAG FANN INTE DET BORTRÖVADE BARNET
Anna-Lena berättar att hon som 19-åring blev förtvivlad, när hon inte kunde hjälpa till att hitta ett bortrövat barn.
– Det var en desperat mamma som ringde och jag blev väldigt stressad av hennes önskemål. Jag kunde bara få fram landet, men inte tillräckligt med detaljer.
– Det kändes som att det var mitt fel om flickan inte blev hittad. Efter den erfarenheten beslöt jag att utbilda mig till diakon i stället.
Anna-Lena stortrivdes på diakonutbildningen och under sitt första praktikår i kyrkan. Men det visade sig att det inte gick att kombinera hennes båda världar.
– Det hände att folk ringde till mig i kyrkan, för att be mig leta upp deras borttappade saker eller för att få kontakt med sina döda anhöriga.
– Trots att jag hade fått förbön för att mina förmågor skulle försvinna, fanns gåvan kvar. Men det fanns ingen acceptans för den typen av andlighet i kyrkan, förklarar Anna-Lena.
Lösningen blev att Anna-Lena startade ett eget företag och flyttlasset gick från Lappland till Värmland.
I dag har hon även en steg 1-utbildning i psykoterapi i bagaget och hon jobbar heltid med medial vägledning, kursverksamhet och att hitta försvunna saker.
Trots att Anna-Lena aldrig har annonserat om sin verksamhet har hon inga problem att försörja sig på sina kunskaper.
När det gäller försvunna saker får folk ringa på speciella telefontider och sedan betala en mindre summa i efterskott.
– Nästan alla betalar, så det måste ju betyda att de är nöjda, säger Anna-Lena.
Nu i vinter är Anna-Lena dubbelt aktuell i mediavärlden.
För författaren och journalisten Eva Wiklund har Anna-Lena berättat om sitt liv och det har resulterat i boken ”Hon som ser”, med undertiteln ”en sann historia om sierskan Anna-Lena Vikström”.
Strax före jul kunde vi också se Anna-Lena i SVT:s programserie ”Från Sverige till himlen”, där hon bland annat höll en seans och intervjuades av programledaren Anna Lindman Barsk.
– Det har varit fantastiskt att få möjlighet att berätta om mitt liv och mitt annorlunda sätt att leva, säger Anna-Lena.
– Jag tror att många kommer att få en annan syn på medialitet, efter att ha läst om mig eller sett mig i TV.

BOKEN HAR VARIT RENA PSYKOTERAPIN
I boken ”Hon som ser” (Bokförlaget Norlén & Slottner) får läsarna möta Anna-Lena både som yrkesperson och i en rad vardagssituationer.
Läsaren får följa henne genom misslyckade dejter och de får vara med när sonen Zakarias kommer till världen. De får skratta med henne när hon njuter av livet, men även vara med när hon gråter, blir hotad och blir sviken.
– Det har varit rena psykoterapin för mig att få göra den här boken och det känns som att den har blivit väldigt sann.
Men hur är vardagslivet när man har speciella förmågor?
Anna-Lena kan berätta om många dråpliga situationer.
Som den gången när hennes pojkvän trodde att hon spökade hemma hos honom, eller när Anna-Lena fick installera ett larm i huset för att kunna skilja på andar och inbrottstjuvar.
Men hon kan också berätta om situationer som har gjort riktigt ont och som även drabbat hennes familj.
– När min son inte fick leka med de andra barnen i villakvarteret, eftersom deras föräldrar hade andra värderingar, skar det i hjärtat på mig, säger Anna-Lena.
Anna-Lena är van att möta en hel del fördomar.
– Det blir ofta två typer av reaktioner när jag berättar vad jag jobbar med. Antingen blir folk alldeles tysta och byter sedan samtalsämne, eller också frågar de om jag kan avläsa dem.
En vanlig missuppfattning är att Anna-Lena går runt och avläser folks innersta tankar utan att de har bett om det.
– De som säger så förstår inte hur mycket kraft och koncentration det krävs för att uppfatta de supersnabba glimtarna som ger mig information.
Anna-Lena ägnar aldrig kraft på att övertyga andra om att tro på det hon sysslar med.
– Om man inte har upplevt något övernaturligt eller är väldigt flexibel i sitt tankesätt, tror jag att det är svårt att tro på det jag gör.
– Men samtidigt är jag övertygad om att den här typen av förmågor är tillgängliga för alla. På mina kurser lär jag ut hur man gör.
– Det handlar om intuition eller magkänsla. Förr i tiden, innan vi var så tekniskt uppkopplade, var de här förmågorna mycket mer naturliga hos många människor.

ZAKARIAS TAR IN MIG I DET VANLIGA LIVET
Anna-Lena hoppas att intresset för andlighet ska bli ännu större i framtiden.
– Om fler utvecklade sitt sjätte sinne och kunde känna på sig hur andra mår, skulle vi få ett mer empatiskt samhälle. Folk skulle bli snällare mot varandra och mer förstående.
I dag jobbar Anna-Lena till stor del hemifrån bostaden i Karlstad, när hon inte reser för att hålla kurser. Dessutom stortrivs hon i rollen som mamma till sjuåriga Zakarias.
– Zakarias har tagit mig in i det vanliga livet! Innan jag fick barn kände jag mig mer som en själ än som en kropp, men livet blir väldigt konkret när man väcks av en leksakstrumpet varje morgon. Jag njuter av varje sekund!

 

framsida- foto1

 

Läs ett utdrag ur boken här!

Text & foto: Eva Wiklund

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons