Annons

Annons

Snart firar Kajsa och Kurt atombröllopsdag: – Vi gifte oss på våra ransoneringskort!

Vilken bragd - Året Runt gratulerar till superäktenskapet! Kärleken växte fram mellan Kurt och Kajsa. Han var ju en världsvan herre som umgicks med Greta Garbo. Men när Kajsa erbjöd sig att sponsra hans studier var det klappat och klart. Snart har de varit gifta i 75 år!

Annons

Paret  Kurt och Kajsa Öhman

Kurt Öhman 100 år och Kajsa 98 år har snart varit gifta i 75 år.

Kajsa Öhman, 98, i Mullsjö läser precis Jonas Jonassons debutroman ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.
– Men att hoppa ut ur fönstret har jag inga planer på att göra, försäkrar hennes make, Kurt, som fyllde 100 år i januari.
– Vi bor ju på andra våningen. Och Kajsa och jag har det fantastiskt bra tillsammans. Utan henne skulle jag aldrig ha blivit så här gammal, skrattar han!
– Alla våra syskon är döda och flertalet av dem var yngre än oss, påpekar Kajsa. Men kosten spelar nog inte så stor roll i det sammanhanget. Kurt och jag äter det mesta, kött och fisk, ja, vanlig husmanskost. Det enda vi har undvikit i alla dessa år är starka kryddor och lök.
– Många hävdar att lök är nyttigt, men det tror vi inte på, säger Kurt som har glimten i ögat.
Vem vet: En gnutta humor och ingen lök är kanske receptet till ett riktigt långt och lyckligt äktenskap? Lyssna på opera verkar i alla fall inte vara nödvändigt.
– Jag lyssnar gärna på opera, säger Kurt.
– Och jag ber honom att sänka volymen, skrattar Kajsa.
– Min hörsel är inte riktigt vad den har varit, erkänner Kurt.

”Utan henne skulle jag aldrig ha blivit så här gammal”

Han kommer från Strömstad, hon från Ullared.
– Min pappa var en av Sveriges sista vagnsmakare, förklarar Kajsa som annars gärna låter Kurt prata. Min mamma var kärleksfull och omhändertagande och jag hade en lycklig barndom!
För Kurt var det svårare. Hans mor dog tidigt och han fick en tuff uppväxt. Han jobbade på ett båtvarv i Strömstad och när en båt från Afrika behövde ny besättning tog han chansen och mönstrade på. Då var han 19 år.
– Alla säger att sjösjuka ger med sig efter någon vecka. Så var det inte för mig. Efter fyra och en halv månads illamående var min kropp helt slut. ”Det blir kanske bättre ombord på ett större fartyg”, tänkte jag och sökte mig till Svenska Amerika Linien. Bättre blev det, men aldrig helt bra. Ombord på M/S Gripsholm träffade Kurt den skygga skådespelerskan Greta Garbo, men det får man dra ur honom.
– Vi gick ju fram och tillbaka mellan Göteborg och New York, säger Kurt. Vi hade naturligtvis både kungligheter och andra kändisar ombord. Men det var täta skott mellan första- och andraklasspassagerarna och ännu tydligare gränser mellan passagerarna och oss vanliga sjömän. Om jag växlade ett par ord med Garbo så var det i alla fall inte mer än så.

Paret Öhman.

Paret Öhman.

Hade glömt lysningsintyg – gav prästen ransoneringskort

Det var Kurts äldre bror som sammanförde Kurt och Kajsa.
– Brorsan hade träffat en tjej och en dag när jag träffade dem i Göteborg var Kajsa med, berättar Kurt. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, men vi träffades ju fler gånger…
– När jag erbjöd mig att låna honom pengar så att han kunde studera till maskinbefäl på Navigationsskolan i Göteborg var han fast, skojar Kajsa som arbetat som hårfrisörska större delen av sitt liv.
De förlovade sig 1940 och gifte sig i Ullareds kyrka den 18:e april 1942.
– Prästen frågade efter vårt lysningsintyg, berättar Kajsa. Något sådant hade vi inte, så vi gav honom våra ransoneringskort.
– Ja, vi gifte oss på ransoneringskorten, ler Kurt. Först vid middagen kom prästen på att det blivit fel. Men då var det ju så dags…
Kurt och Kajsa skrattar gott. Det har gått bra utan lysning. Guldbröllop och brilliantbröllopsdag har redan firats. Nu är siktet inställt på Atombröllopsdagen nästa år. Då har de varit gifta i 75 år!
– Under andra världskriget var det riskfyllt att vara till sjöss, säger Kurt som växelvis arbetade inom flottan och på lejdbåtarna på den tiden.

Fick barn mitt i kriget

Lejdtrafiken kom igång efter en överenskommelse mellan Sverige och de krigsförande länderna. Den möjliggjorde varuimport men krävde många svenska sjömäns liv.
– Det lurade ubåtar och minor överallt, man gick hela tiden på spänn, minns Kurt. Och minorna försvann ju inte över en natt, bara för att kriget var över. Sedan fanns det andra faror.
Kurt berättar om hur man hanterade bensin ute till sjöss.
– Det kunde stå ett moln av bensinångor runt fartygen, säger han. En gång kom ett ångfartyg nära ett sådant fartyg. Det bara small till. Ingen överlevde!
Kurt och Kajsas barn, Kaj och Eva, föddes 1944 och 1945.
– Vid det laget hade vi fått en egen lägenhet vid Stigbergsliden i Göteborg, berättar Kajsa. Jag glömmer aldrig när jag var ute och gick med lille Kaj och vi hittade sex halvkilospaket med kaffe.

Det var en ransoneringsvara.

– Polisen trodde inte sina ögon när vi kom dragande med allt det där kaffet, berättar Kajsa. De tyckte att vi skulle ha behållit det. Men jag ville lära Kaj rätt och fel. Och ingen frågade ju efter kaffet så vi fick det, helt lagligt, tre månader senare!
1947 gick Kurt i land för gott. Fram till 1980 arbetade han inom oljeindustrin.
– Vi har flyttat mycket, säger Kajsa. I drygt 30 år var vi som pensionärer bosatta i mitt gamla föräldrahem i Ullared. Där trivdes vi väldigt bra. Men det blev lite väl mycket med trädgården till slut. Då föreslog vår son Kaj att vi skulle bosätta oss i närheten av honom här i Mullsjö.
– Han ville väl ha lite koll på oss, säger Kurt. Men han är ju pensionär han också…
Så det är frågan vem som håller koll på vem?
– Det sa jag aldrig, påpekar Kurt men ser lite road ut av tanken.
Kaj har en son och Eva – som är bosatt i England – har en dotter. I februari föddes Kurts och Kajsas första barnbarnsbarn där.
– Mitt liv startade illa, men det har bara blivit allt bättre och det tackar jag Kajsa för, säger hundraåringen som inte vill försvinna och så tillägger han: God mat lagar hon också!
– Asch, det var förr, säger Kajsa. Nu får vi mat från ett centralkök…
– Ibland tar vi en snaps till maten, erkänner Kurt och skyndar sig att tillägga: Man får inte läska sig alltför ofta om man vill vara gift i 75 år!

Av Mats Å Johansson Foto: Leif Boström

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons