Annons

Annons

Det spökar i vårt hus!

Spöken brukar mest trivas i gamla slott och prästgårdar, men det finns undantag. I familjen Lindbergs nyinköpta villa i Edsbyn hördes steg och mörka skuggor rörde sig i rummen.

Annons
Det spökar i huset i Edsbyn

– Vi har absolut inte trott på övernaturliga saker innan, men när det drabbade vår son var vi tvungna att ta dem på allvar, berättare Theresia och Andreas.

– Problemen började nästan direkt efter att vi flyttat in, berättar Theresia Lindberg.
– En skuggfigur rörde sig ute på tomten. Jag började också få en konstig känsla av att jag inte var ensam i källaren när jag skulle duscha. Jag anade någon genom glaset på duschkabinen men det blir ju immigt och man kan lätt ta miste…

Paret tog det ändå med viss ro, än så länge. Det var först när den då ettårige sonen började bete sig underligt som de reagerade på allvar.
– Vi märkte att Simon ofta följde något med blicken, något vi inte kunde se. Det hände väldigt ofta och gick inte att ta miste på. Helt plötsligt kunde han också dra upp axlarna och skratta som om någon killade honom i nacken.
När sedan både Theresia och Andreas började se skuggfigurer röra sig inne i huset och hörde steg kunde de inte längre blunda för att de hade objudna gäster i sitt hem. Andreas bestämde sig för att säga ifrån.
– Mycket av underligheterna kretsade kring Simon, ofta såg vi någon stå böjd över hans säng. Jag har absolut inte trott på övernaturliga saker innan jag flyttade hit. Men jag såg det jag såg och det kändes inte bra. Jag befallde dem att lämna huset och låta Simon vara ifred. Och faktiskt så lugnade det ner sig. I alla fall ett tag.

Simon ville vara i fred

Efter några månader började det igen. Andreas jobbade skift på den tiden och Theresia var ofta ensam hemma med Simon och lillebror Aaron.
– Det var otäckt. Det kändes som om de passade på när jag var själv. Jag kunde höra fotsteg runt sängen och dörrar till vindsskrubbarna öppnas och slås igen.
Värst var det en gång när hon kunde känna att någon satte sig bredvid henne på sängen och strök henne över ryggen.
– Då blev jag helt hysterisk och bara skrek rätt ut!
När Simon blev större så pratade han ofta om en gubbe som inte lät honom vara ifred. Han bad föräldrarna säga åt gubben.
Han beskrev honom som ”prickig i ansiktet” och pekade på Andreas skäggstubb,”precis som du pappa”. En gång när han satt och lekte på golvet i sitt rum hörde Theresia honom säga rätt ut: ”Nu vill jag vara ifred”.
– Vi har inte gjort någon stor affär av det här inför Simon. Vi lyssnar naturligtvis på honom när han vill berätta om gubben och bekräftar att vi tar honom på allvar, men annars pratar vi bara om det här när barnen har somnat.

Jag kände en hand som strök mig över ryggen!

Theresia och Andreas började ta reda på mer om huset, de träffade den förre ägaren bekräftade att även de hade upplevt konstiga saker. Från annat håll fick de veta att spökerierna varit ett återkommande problem i fastigheten.
Paret träffades i början av 2010. Theresia som kommer från Vallsta, lite längre upp i Hälsingland, flyttade till en lägenhet i Edsbyn.
– En dag skulle jag hjälpa en kompis och hennes kille att flytta. Det visade sig att kompisens kille hade en bror som också skulle hjälpa till. Ja, det var förstås Andreas.
Sedan gick det som det gick, i februari blev de ett par och redan till midsommar slog de till och köpte sitt hus. År 2012 gifte de sig. Familjen trivs med boendet och vill bo kvar även om de, när det varit som värst, har övervägt att flytta därifrån. Under tre år har paret tagit hjälp av flera olika medier men det har inte hjälpt mycket.
Kontaktade TV-
programmet ”Det okända”
– Andra familjer håller på med vår- och höststädning. Här har vi spökstädning! Medierna har kunnat berätta om vilka personer det är som hemsöker oss och varför. Det är i och för sig intressant men det viktiga för oss har varit att få stopp på eländet.

Kontaktade TV-programmet ”Det okända”

Därför bestämde de sig förra året för att kontakta TV-programmet ”Det okända” (7-sjuan) och försöka få hjälp. Redaktionen nappade och inspelningsdagarna planerades. Föräldrarna förberedde barnen på att de skulle få gäster, men gick inte närmare in på varför de skulle komma. De blev därför mycket häpna när Simon en dag sa att prickiga gubben hälsade att han inte ville vara med på TV.
Så kom dagen när TV-teamet invaderade huset.
– De var här i tre dagar och det var fullt upp. Första dagen kom teknikerna. Hela huset fick möbleras om för att få plats med alla kameror och annan utrustning. Nästa morgon anslöt sig programledaren Caroline Giertz och intervjuade oss om allt som hänt. Sedan kom själva huvudpersonen, mediet Camilla Örnberg. Hon fick inte någon som helst förhandsinformation för att inte bli påverkad i sitt arbete. Därför fick hon inte höra när Caroline pratade med oss.
Camilla hade föraningar redan på bussen upp till Edsbyn. En man försökte nå henne, någon med en konstig dialekt som var svår att förstå. Camilla gissade att det var nordnorska. Hon stängde av honom och bad honom återkomma.
Väl på plats i huset så kom mannen tillbaka och Camilla beskriver energierna i källaren som mycket starka och rent av aggressiva. Mannen pratade på den konstiga dialekten och upprepade hela tiden något om en brand och förlusten av en flicka. Camilla förstod också att han triggades igång av en viss musik som spelades i huset och frågade Theresia om hon visste vad han menade.
– Först så förstod jag inte vad det kunde vara men när jag gick in på Spotify såg jag att en av de mest spelade låtarna var ”Playing with fire” med Brolle. Kusligt!
Till slut kunde Camilla komma överens med mannen att han skulle lämna huset och gå vidare. Han lämnade en hälsning till familjen Lindberg: ”Ni ska få det lugnt nu”.
Och lugnt har det blivit. Paret känner fortfarande av en kvinnlig ande på övervåningen, men enligt Camilla så är det Andreas farmor som tittar till dem, så det känns okej tycker Theresia. Gubben är borta och Simon pratar inte längre om honom. Theresia njuter av att få stå ifred nere i källaren och duscha länge.
– Ha ha, ja, det har till och med börjat märkas på vattenräkningen!

 

Av Hällpetters Maria Bergström Foto: Hällpetters Maria Bergström

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons