Annons

Annons

Programledaren Suzanne Axell: ”Jag fick skäras loss från bilvraket!”

Annons

FRÅGA DOKTORN 2010

Programledaren Suzanne Axell tillsammans med husläkaren Gunilla Hasselgren.

Varje måndagskväll klockan 18.15 ser nästan en miljon människor Suzanne Axell i ”Fråga doktorn”. Men få vet att den så levnadsglada Suzanne har haft en djup svacka i sitt liv.

Suzanne Axell, 58, har ingen ålderskris i sikte.
Sedan hon som 30-åring förlorade sin jämnåriga väninna Åsa i cancer, är Suzanne mån om att leva livet till det yttersta och att försöka vara en så god människa som möjligt.
– I stället för att ha ångest över att man blir äldre tycker jag att man ska se det som ett privilegium att man har fått vara på den här fantastiska planeten så här länge. Det finns ju människor som inget hellre önskar än att få leva ett år, en månad, eller bara en vecka till. Jag känner inte för att pumpa ansiktet fullt med Botox för att försöka se yngre ut. Jag är den jag är och om folk inte gillar mig behöver de ju inte titta på ”Fråga doktorn”, säger Suzanne på sitt karaktäristiskt rättframma vis.
Suzanne kopplar gärna av med yoga och simning. Tillsammans med akupunktur hjälper det också till att hålla whiplashskadan, som hon ådrog sig 1991, i schack.

Trots att det har gått 23 år minns Suzanne fortfarande med glasklar skärpa trafikolyckan som sånär kostade henne livet.
– Jag var på väg från min dåvarande arbetsplats, Radio Uppland i Uppsala, för att se premiären av Lena Philipssons krogshow i Stockholm. Två studenter sprang över gatan med cyklar, mot rött. Det resulterade i en kedjekrock där sammanlagt fyra bilar var inblandade. Min bil blev bara mos. Räddningstjänsten fick skära ut mig.
– I stället för att få en trevlig kväll på Hamburger Börs hamnade jag på Akademiska sjukhuset. Det var väldigt dramatiskt. Jag kommer ihåg hur min chef grät och höll min hand när jag låg på båren.
Med åren har whiplashskadan successivt blivit bättre.
– Jag känner fortfarande av den ibland, speciellt efter att jag har spänt mig i samband med någon direktsändning. Men jag är ändå lyckligt lottad som inte behöver äta starka värktabletter. Så snart jag får ont tar jag på mig en nackkrage, och då brukar smärtan lätta.
Suzanne är inte sen att erkänna att revanschlusten har varit en stor drivkraft i hennes yrkesliv.
– Jag är väldigt stolt över att äldsta dottern till en ensamstående mamma utan några pengar alls har kunnat göra den karriär som jag har gjort.
Suzannes pappa lämnade familjen för en annan kvinna när Suzanne var åtta år. Han hörde därefter aldrig mer av sig. Mamma Anita kämpade hårt för att försörja sina tre döttrar på en blygsam kontoristlön. Med hjälp av Suzannes älskade morföräldrar, Lily och Ingvar, lyckades hon med nöd och näppe få tillvaron att gå ihop.
– Trots att han övergav oss pratade mamma och mina morföräldrar alltid gott om min pappa. Jag fick höra att han var vänlig, trevlig och ett socialt geni. Tack vare det har jag aldrig känt någon ilska mot honom. Däremot hade jag gärna velat fråga honom hur han resonerade när han vände sina barn ryggen efter skilsmässan. Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att göra det, eftersom han dog när jag bara var 22 år, säger hon och fortsätter: Det var ingen ur min fars släkt som brydde sig om mig och mina systrar efter att vår pappa hade lämnat oss. Men sedan jag blev vuxen och hamnade i TV-rutan har flera av dem hört av sig.Det gillar jag inte alls! Om jag hade varit butiksbiträde på Konsum hade ingen av dem varit intresserad. Det är jag säker på, konstaterar Suzanne frankt.

Suzannes erfarenheter från uppväxten gjorde att hon tidigt bestämde sig för att hon inte ville bli mamma.
– Det kändes viktigare att göra något bra av mitt eget liv än att skapa ett nytt liv. Jag har aldrig känt någon längtan efter barn. Jag vet inte heller om jag hade kunnat få några, eftersom jag aldrig har försökt bli gravid.
I 20-årsåldern träffade Suzanne sin sambo Jörgen Wedebrand. Han fick redan från början veta att hennes beslut att inte sätta några barn till världen var orubbligt.
– Det kan låta hårt, men jag tycker det är bäst med ärlighet. Uppenbarligen har Jörgen velat vara med mig ändå, eftersom han har stannat kvar.
Jörgen jobbar som IT-konsult och har, enligt Suzanne, inte många gemensamma personlighetsdrag med henne själv. Jag har dåligt tålamod och gillar att få saker gjorda, medan Jörgen är tålmodig och långsam och kan ibland dra saker i långbänk.
De har dock båda ett stort frihetsbehov.
– Vi reser ihop och delar flera intressen, som trädgårdsarbete, fågelskådning och sjö och hav. Men periodvis släpper vi varandra fria. Även om man lever i ett förhållande har man ju ibland behov av att få vara ensam. Jag är definitivt inte en tjej som vill sitta och hålla handen. Inte heller ringer jag i parti och minut för att kolla vad Jörgen har för sig när vi inte är tillsammans. Jag har svårt för tjejer som gör mannen till hela sin värld.
Trots att Suzanne och Jörgen levt ihop i så många år har det inte blivit något giftermål.
– Vi är faktiskt inte ens förlovade. Ingen av oss är nog speciellt romantiskt lagd. Jag känner många som har hunnit gifta och skilja sig många gånger om, under tiden som Jörgen och jag har varit tillsammans. Någonting måste vi väl göra rätt, med tanke på att vi fortfarande är ett par.

2002 var ett år som Suzanne helst vill glömma.
– Mormor och morfar dog inom loppet av tre månader. I samma veva skedde det dessutom negativa förändringar på redaktionen för TV-programmet ”Go’kväll”, som jag då jobbade med. Det ledde till att jag, efter tre och ett halvt år som programledare för ”Go’kväll”, slutade. Allt var bara mörker och elände. Till och med för en positiv människan som jag var det svårt att hålla ångan uppe, bekänner Suzanne.
Vändpunkten kom när hon fick den utannonserade tjänsten som programledare för det nya hälsoprogrammet ”Fråga doktorn”.
– Det var kanske inte ett ämnesområde som jag vråljublade över, men jag såg potentialen att kunna göra något bra av programmet.
Elva år senare kan det konstateras att Suzanne Axell och ”Fråga doktorn” var en högst lyckad kombination.

Varje måndagskväll bänkar sig uppemot en miljon människor i TV-sofforna för att se Suzanne och läkaren Gunilla Hasselgren avhandla allehanda krämpor och sjukdomar. Under den gångna säsongen fick en av de medverkande en särskild plats i Suzannes hjärta.
– Det var vansinnigt svårt, men samtidigt ett minne för livet, att få intervjua Carina Höglund, mamma till Engla Höglund som mördades 2008, bara tio år gammal. Carina hade en underbar och ovanlig egenskap hos en kvinna. Hon vågade visa sin vrede över den bestialiska behandling som hennes lilla flicka utsattes för. Jag tycker att det var väldigt modigt av henne att ställa upp i programmet.
Suzanne ser fram emot att fortsätta jobba med ”Fråga doktorn”. Men hon har också en egen programidé, som hon hoppas få chansen att förverkliga när tiden är mogen.
– Jag drömmer om att få göra ett intervjuprogram ute i naturen. Jag skulle vilja samtala riktigt länge med kända personer, på platser som betyder mycket för dem. Exempelvis skulle jag vilja följa med Hollywoodskådisen Peter Stormare tillbaka till hans uppväxttrakter i Hälsingland. Vi får se om min dröm slår in…

SUZANNE AXELL
Det här är Suzanne!
Namn: Suzanne Axell
Yrke: Journalist och programledare
Ålder: 58 år
Familj: Sambon Jörgen Wedebrand, 56, mamma Anita, 79, systrarna Anne-Lie, 55, och Wictoria, 50, samt katterna Fräs och Svans
Bor: I lägenhet i Stockholms innerstad och på lantställe i Roslagen
Aktuell: Som programledare för ”Fråga doktorn” i SVT1

Jag älskar att köpa fågelholkar!
Vilket är ditt bästa karaktärsdrag?
– Att jag är väldigt generös och omtänksam.
Vilket är ditt sämsta karaktärsdrag?
– Att jag inte har något tålamod alls med människor som jag ogillar. Jag blir riktigt förbannad på personer som behandlar människor och djur illa.
Har du någon last?
– Jag är vansinnigt förtjust i att köpa fågelholkar gjorda av en fantastisk snickare ute i Rimbo. Vi får ungar i nästan varje holk, vilket är jättekul.
– En annan sak som jag är vansinnigt förtjust i är hummer. Dyrt, men fantastiskt gott!
Vad får dig att skratta?
– Jag älskar brittisk humor och jag fullkomligt avgudar komedishowen ”Would I lie to you?” på BBC. Den är ett bevis på att man kan skämta om precis allt i England.
– Jag är även en stor anhängare av den amerikanska TV-serien ”The big bang theory” och realityserien ”Judys domstol”. Domaren Judith Sheindlin tycker jag är en härlig, superstrong kvinna.
Vilken bok läste du senast?
– ”Mannen som slutade ljuga – berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick” av Dan Josefsson. Dan Josefsson har med den boken gjort en fantastisk journalistisk insats som jag hyser djup beundran för.
Vad får dig att gråta?
– Senast jag grät var när jag såg djurskyddsorganisationen World Animal Protections bilder av björnar som hålls fångna i små burar och töms på galla.
Vilket är ditt levnadsmotto?
– Ta vara på livet! Man ska inte skjuta upp saker till ”sedan”, för man kan inte vara säker på sedan alltid kommer.
Vad längtar du efter?
– En lägenhet med en stor balkong, där jag och Jörgen kan odla klematis och sätta upp en liten fågelholk.

Av Linda Andersson Foto: Carl-Johan Söder/SVT

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons