Annons

Annons

Sven-Bertil Taube: Jag ägnar döden allt fler tankar

Just nu TV-aktuell i "Så mycket bättre". Och nyligen belönad med både guldskiva och Grammis. Vid 81 års ålder är veteranen Sven-Bertil Taube i ropet igen. Men en svår ögonsjukdom försvårar hans liv, både privat och i arbetet.

Annons
Sven-Bertil Taube är så mycket bättre.

Sven-Bertil Taube ser nästan ingenting, men karriären går som på räls.

Frågan är om folkkära artisten och skådespelaren Sven-Bertil Taube någonsin har varit mer populär än nu.
Vid sidan av sin medverkan i ”Så mycket bättre”, i TV4, är Sven-Bertil också aktuell som skivartist i höst.
Efter förra årets succé med ”Hommage”, som sålde i över 20 000 exemplar och belönades med både guldskiva och Grammis, är han tillbaka med uppföljaren, ”Hommage volym 2”.
– Jag blev väldigt överraskad av alla plötsliga framgångar. Ett stort och oväntat uppsving i karriären på äldre dagar, säger Sven-Bertil.
Tror du på samma succé för uppföljaren, ”Hommage volym 2”?
– Hoppas kan man ju alltid.
– Men hellre än att säga uppföljare skulle jag vilja använda ordet fortsättning. Repertoaren på de två skivorna påminner nämligen om varandra.
– Jag använder texter från samma låtskrivare, det vill säga några av mina gamla vänner och kolleger – Lars Forssell, Beppe Wolgers, Olle Adolphson och Carl Fredrik Reuterswärd.
– Totalt är det tio visor och två dikter, med musik som kompositören Peter Nordahl har skrivit. Det var för övrigt Peter som fick mig att ge ut de här skivorna.

Kunde inte se bokstäverna

Nästan alla dina textförfattande vänner, som du nämner, har gått bort. Hur ser du själv på att åldras?
– Man kan väl säga att jag ägnar döden allt fler tankar, ju närmare jag kommer den mörknande horisonten.
– Jag har aldrig varit rädd för döden, men när det ofrånkomliga slutet närmar sig känner jag mig ändå lite handfallen.
– Själva åldrandet är annars inget som stör i sig, bara några extra rynkor och gråa strån. Inget att bråka om alltså.
– Jag mår ganska bra i dag och jag har inga större problem med hälsan, totalt sett.
Enda stora bekymret är din syn. Stämmer det att du är i det närmaste blind?
– Ja, jag har bara ledsyn och jag kan varken läsa eller skriva. Det är ungefär som en kamera som är ur fokus. Allting är suddigt.
Sven Bertils besvär dök upp under inspelningen av TV-programmet ”Stjärnorna på slottet” 2005.
– Jag skulle läsa en dikt, då jag plötsligt upptäckte att jag inte kunde se bokstäverna. Jag blev tvungen att låna ett par glasögon.
– Sjukdomen heter makuladegeneration, även kallad gula fläcken-sjukan. Det handlar kortfattat om att slaggprodukter fastnar bakom näthinnan.

Har lärt sig att be om hjälp

Sven-Bertil tvingades genomgå två operationer efter att ha fått blodutgjutningar i det vänstra ögat.
– Min fru Mikaela får passa upp på mig nästan hela tiden. Utan henne skulle jag inte klara vardagen. Det är synd om Mikaela, som får dra ett så tungt lass.

Tyvärr finns det inget botemedel mot mina ögonproblem

– Jag har även lärt mig att be andra om hjälp. Det tog ett halvår för mig att acceptera att jag faktiskt behöver det ibland.
–Tyvärr finns det inget riktigt botemedel mot mina ögonproblem. Det forskas mycket kring sjukdomen, så det är väl bara att hoppas att det kommer fram något bra på det sättet.
– Men jag kommer i alla fall inte att bli helt blind.
I somras, den 7 juni, firade du och Mikaela 30-årig bröllopsdag. Har du några bra knep och tips på hur man får ett långt äktenskap?
– Att man accepterar varandras olikheter och tar varandra för den man är, är viktigt. Sedan är det förstås bra om man har en del gemensamma intressen.
– Både Mikaela och jag är väldigt roade av teater, musik och film. Hon har ju själv arbetat som dansare under många år.
– Numera hjälper Mikaela mig att läsa repliker. Jag vill inte plåga henne med något hon tycker är tråkigt, men hon gillar det.

Bjöd in de söta balettflickorna

Paret träffades första gången när Mikaela dansade på Stora Teatern i Göteborg och Sven-Bertil uppträdde på den angränsande nöjesrestaurangen Trädgår’n.
– När vi hade en matinéföreställning för barn och pensionärer, fick kapellmästaren Ulf Björlin och jag bjuda in några gäster.
– Vi hade hunnit se de söta flickorna i baletten, så vi bjöd in dem och så blev det som det blev …
1985 gifte sig Sven-Bertil och Mikaela på Riddarhuset i Stockholm och 1994 fick de sonen Felix.
Sven-Bertil var då redan pappa till tre barn – Jesper, Ann-Charlotte och Sascha – som han har med tre olika kvinnor.
Hur skulle du vilja beskriva dig själv som pappa?
– Jag har varit mycket frånvarande genom åren på grund av karriären, men i dag försöker jag träffa barn och barnbarn, Ann-Charlotte har två barn, så ofta som möjligt.
– Mikaela och jag och bor i London, Felix studerar i USA och de övriga bor i Sverige.
– Min yngste son Felix har spelat piano sedan han var liten och han skriver mycket musik. Det bor onekligen en poet i honom.

Bestämde sig för att stanna i London

Sven-Bertil kom till London 1969, då han som förste svensk fick göra en musikalroll i West End. Några år senare bestämde han sig för att bli kvar i England.
– Jag trivdes bra i London, samtidigt som jag fick alla möjliga jobb inom film, teater och musikal.
– Dessutom var det inte så roligt på Dramaten hemma i Stockholm under den här perioden. Teatern var så politiserad. Det bidrog till att jag bestämde mig för att stanna i London.
Sven-Bertil och Mikaela bor sedan länge i stadsdelen Fulham. På 200 kvadratmeter, i ett hus fördelat på fyra våningar.
– Det är ett underbart område med jättebra promenadstråk längs floden Themsen. Ibland händer det att vi går uppemot en mil om dagen. Man kan nästan säga att Mikaela är min personliga tränare!
Hur kommer det sig att ni har blivit kvar i London?
– Nu har jag bott där så länge, att det verkligen känns som mitt hem.
– Vår son Felix är uppvuxen i London och han har engelska som förstaspråk, även om vi pratar svenska hemma. Men nu när Felix håller till i USA är Mikaela och jag ensamma.

Kom bra överens med pappa Evert

Sven-Bertil har aldrig varit rädd för att bo i andra länder. Som 19-åring flyttade han till den amerikanska delstaten Connecticut för att plugga och tre år senare reste han vidare till Madrid, för gitarrstudier.
Sven-Bertil började ta teaterlektioner på Witzanskys teaterskola i Stockholm 1958 och blev antagen till Dramatens elevskola året därpå.
Men redan tio år tidigare hade han gjort filmdebut, i pappa Everts ”Sjösalavår”, där han spelade sig själv.
Du har ju gjort dig känd för att sjunga din pappas klassiska visor – han skrev över 200 texter. Hur var din relation till pappa Evert?
– Den var alltid bra och jag fick tidigt följa med på konserter. Jag hjälpte till genom att bära lutan och det var väldigt spännande och roligt.
– Under min fars sista år hann vi även uppträda tillsammans på Gröna Lund. Han läste dikter och berättade historier och jag sjöng.
– 1961 gjorde pappa sin första Taube-konsert på Grönan och 54 år senare kommer jag fortfarande dit varje år.
– Sedan är det klart att jag är stolt och glad för Everts alla verk, som spelas och sjungs så ofta.

Kände inte till TV-programmet

Sven-Bertil har framgångsrikt kombinerat musiken med skådespeleriet, under hela karriären.
Han har belönats med tre grammisar och två guldbaggar (Bästa manliga huvudroll), för sin insats i filmerna ”Händerna”, från 1994, och ”En enkel till Antibes”, från 2012.
Några tankar på att sluta arbeta och gå i pension har Sven-Bertil inte.
– Om jag klarar av att hålla mig på fötterna och kan prata så att folk hör vad jag säger, fortsätter jag säkert ända tills jag dör. Artistyrket är fortfarande det roligaste som finns!
När Sven-Bertil fick erbjudandet att medverka i ”Så mycket bättre”, kände han inte till programmet alls, eftersom han sällan ser på svensk TV.
– Efter att ha sett ett antal program på dvd, förstod jag vad det handlade om och jag tyckte att det verkade vara en ganska skojig och överraskande programidé.
– Jag gillar upplägget med att tolka varandras låtar.
De enda i årets gäng som Sven-Bertil hade koll på innan inspelningarna var Niklas Strömstedt och Lisa Nilsson.
– De tio inspelningsdagarna på Gotland var fantastiskt roliga. Inte minst blev jag imponerad av Miriam Bryant, en ung tjej som sjunger väldigt bra.

Av Joakim Löwing Foto: Peter Ericsson

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons