Annons

Annons

Thomas, 50, har genomgått fyra transplantationer

Thomas Holgersson på Öckerö i Göteborgs norra skärgård har upplevt flera mirakel. Han är det andra fallet i världen där en sjuk lever börjar producera nya celler. Nyligen firade hustrun Heléne och han gemensam 100-årsdag – mot alla odds...

Annons
Thomas-Holgersson

Heléne och Thomas har nu firat 100-årsjubileum ihop – något de under åren aldrig vågat hoppats på i och med Thomas fyra transplantationer.

För 30 år sedan förklarade Thomas Holgerssons egen kropp krig mot honom.
– Jag var 20 år, gjorde vapenfri militärtjänst som brandman och spelade volleyboll i division 1, berättar Thomas. Sjukdom fanns inte på min karta. Men orken sinade. En morgon när jag vaknade var mina ögonvitor saffransgula. Då blev jag rädd!
Läkaren misstänkte hepatit och gav honom kortison som gav tillfällig bättring. Och i samma veva mötte Thomas sin älskade Heléne, en jämngammal tjej från Öckerö i Göteborgs norra skärgård som liksom han hade frikyrklig bakgrund.
– Heléne och lite göteborgshumor har varit min bästa medicin någonsin, ler Thomas och ger Heléne en uppskattande blick.
– I uppländska Östervåla, där jag kommer ifrån, fanns människor som hävdade att sjukdom var ett tecken på bristande tro, säger Thomas. Sådana resonemang satte griller i mitt unga huvud…
Efter utredning på Akademiska sjukhuset i Uppsala fick Thomas i mars 1987 diagnosen aktiv kronisk hepatit – en autoimmun leversjukdom.
– Det var tur att jag hade brorsan med mig när jag fick veta hur illa ställt det var, säger Thomas. Själv var jag så chockad, jag hörde inte en tiondel av vad läkaren sa…
Efter det flyttade Thomas in på övervåningen i Helénes mormors hus på Öckerö, det hus som sedan mitten på 1990-talet är Thomas och Helénes.
– Min mamma blev förtvivlad när hon såg hur sjuk min pojkvän blev, berättar Heléne. Thomas var gul och mager. Som sjuksköterska drog mamma slutsatsen att han inte skulle leva så länge till. Själv trodde jag inte att det var så allvarligt. Jag var ju kär!
– Sjukdomen gick i skov, jag jobbade men var sjukskriven i perioder, berättar Thomas. Vid ett tillfälle fick jag prova en ny medicin som gjorde mig svårt deprimerad. Det var så illa att jag gjorde slut med Heléne en vecka eller två…

Svärfar fick honom att tänka om när det var som svartast

Ett samtal med Helénes pappa fick Thomas att ta sitt förnuft till fånga.
– Helénes pappa, som varit fiskare, är en ovanligt klok man, säger Thomas. Han lyssnade till vad jag hade att säga. Sedan sa han: Du kan inte gå på känsla i det här läget, du måste gå på vilja och ställa dig frågan: Vad vill jag?”
Heléne och Thomas förlovade sig i februari 1988 och gifte sig i missionskyrkan på Öckerö i augusti samma år. Och i maj 1989 kom sonen Christoffer till världen.
– Med en son på ett år och ännu en son på gång kände jag mig urstark och cyklade Vätternrundan på 13 timmar, berättar Thomas. Sedan kom bakslaget. Min kropp var en enda härdsmälta. Levern lade av helt. På Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg fastslog läkarna att de var tvungna att hitta en ny lever åt mig inom tre dygn, annars skulle jag dö.
– Problemet, säger Heléne med tårar i ögonen, var att en transplantation antagligen inte skulle hjälpa. Då – 1990 – förblödde många patienter under levertransplantationerna. Och Thomas var väldigt illa däran. Man bad för honom, världen över…
Mirakulöst nog började Thomas utslagna lever att bilda nya celler.
– Enligt min läkare fanns det bara ett enda liknande fall i hela medicinhistorien, säger Thomas. Tala om ett Guds mirakel!
Thomas och Helena fick fem goda år. Sonen Andreas föddes 1991 och dottern Michaela 1994.
– I augusti 1995 kom min jämngamle kusin, Mikael, hit och hälsade på, berättar Thomas. Han hade nyligen fått en dotter – och diagnosen testikelcancer. Han var svårt sjuk. Vi bad för att han skulle få uppleva samma mirakel som jag. Men det fick han aldrig. 14 dagar senare skenade mina levervärden och jag sattes åter upp på transplantationslistan.
Trots transplantationen mådde han inte alls bra
Inför operationen drabbades Thomas av en ohygglig dödsångest.
– Jag grät så att jag skakade, minns Thomas. ”Vad är du så rädd för?”, undrade operationsläkaren. Sedan berättade han att det hänt mycket sedan jag sist stod inför en levertransplantation. ”Numera tappar vi ingen på operationsbordet”, sa han. ”Och funkar inte den första levern du får slänger vi in en ny!”
Det var så det blev. Efter den första levertransplantationen i september 1995 mådde Thomas aldrig riktigt bra. Han fick se den ena medpatienten efter den andra komma, opereras och gå…
– Det var oerhört frustrerande, säger han. Men den 16 december fick jag en andra lever. Den fungerar fortfarande. Redan dagen efter operationen stod jag upp.

Övervann sin medfödda blyghet

Sedan 2002 är Thomas sjukpensionär.
– Den tuffa medicineringen har tagit ut sin rätt, säger han. Under en period gick jag på dialys. 2005 och 2011 genomgick jag njurtransplantationer som har förbättrat min livskvalitet betydligt.
På fem och ett halvt år miste Thomas sin mamma i cancer, brodern fick en propp i lungan och pappan dog av en hjärtinfarkt.
– 2011 satt vi i bilen, hela familjen, på väg till min pappas begravning. Ingen sa något. Dottern Michaela satt i baksätet, mellan sina bröder. ”Pappa, vad du än gör…”, sa hon plötsligt och fortsatte: ”Tänk inte en massa på varför!”
Thomas blev tårögd den gången, det blir han nu med, när han minns.
– Att en 17-åring kan säga något så klokt, utbrister han förundrat.
Vid ett tillfälle när Thomas var riktigt dålig lovade han övervinna sin medfödda blyghet – det löftet har han hållit.
– Jag har sjungit på både bröllop och begravningar, berättar han.
– En dag när Thomas satt här med bar överkropp vid köksbordet och övade filmade jag honom med min telefon och lade upp filmsnutten på Youtube, berättar Heléne. Det blev succé. Vår pastor kom omedelbart med den humoristiska kommentaren: Naket säljer!
Nyligen firade Heléne och Thomas sin gemensamma 100-årsdag.
– Det blev en fest för livet, påpekar Heléne. Ibland har vi båda tvivlat på att den dagen någonsin skulle komma. Många högtidsdagar har gått obemärkt förbi på grund av Thomas hälsotillstånd. Men 100-årsfesten blev av och den var fantastiskt lyckad!
– Jag känner en oerhörd tacksamhet gentemot de som tagit ställning för organdonation och gett mig möjlighet att leva vidare, säger Thomas. Jag är så glad att jag lever!

Här kan du läsa mer om organdonation:
merorgandonation.se
livsviktigt.se

Av Mats Å Johansson
Foto Leif Boström

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons