Annons

Annons

Tiken Jussi dog – valparnas liv hängde på en skör tråd

De skulle varit tre, men de blev nio valpar. Tiken Jussie och hennes ägare Ulrika Jonas var alla lika glada över valplyckan på gården. Men så hände det som inte fick ske och varje dag blev en kamp för att hålla valparna vid liv...

Annons

”Vi fick kämpa för att hålla de nio valparna vid liv!”

jussie

Ulrika och Jonas Persson på gården Eket norr om Halmstad föder huvudsakligen upp engelska fullblodshästar. Men med den underbara tiken Jussie, av rasen kleiner münsterländer, blev det lite hunduppfödning också.
– Det här är Jussies fjärde och sista kull, berättar Ulrika, med starkt blandade känslor eftersom Jussie nu är borta.
Hon hann bara vara mamma åt sina små valpar i drygt två veckor innan de blev föräldralösa.
Liksom de flesta stående fågelhundar av spanieltyp var Jussie som gjord för jakt. Samtidigt var hon social och ansvarstagande.
– När hon hade valpar gick de i första hand, säger Jonas, som arbetar som distriktsläkare vid sidan om arbetet på gården. Men när Jussie enbart hade sig själv att tänka på smet hon gärna ut på äventyr. Vi kallade henne Houdini…

VAR ÄNNU VARM NÄR HON HITTADES
– Jussie skulle ha fyllt fem år i sommar, fyller Ulrika i och visar bilder på Jussie och friaren Pan, bilder som för tankarna till Disneys ”Lady och Lufsen” och ”De 101 Dalmatinerna”.
Det var meningen att Else Werner Pousette, på Wängsiöberg säteri utanför Rimbo, skulle ha en av valparna i Jussies tredje kull. Men när Else fick se Jussie tänkte hon om.
Elses hund Pan, en kleiner münsterländer, var då tio år och hade fortfarande inte blivit pappa. Tänk om Pan och Jussie kunde få ihop det?
– Det fanns misstankar om att Pan kunde vara steril, berättar Jonas. Dessutom var han ingen erfaren älskare.
– Men efter två veckors intensiv uppvaktning föll Jussie för hans charm och med lite hjälp fick de till det…
30 dagar efter befruktningen gjorde veterinären en ultraljudsundersökning.
– Han såg tre valpar, berättar Ulrika. Vi var glada att Jussie blivit gravid och lite besvikna över att vi inte syntes fler valpar.
På eftermiddagen den 3 december 2013 var Ulrika i köket. Då hörde hon märkliga ljud från sovrummet.
– Hästar är lätta att förutsäga, men hundfödslar kommer som en blixt från klar himmel, säger Ulrika. När jag kom in i sovrummet var Ettan redan ute och vår bäddmadrass förstörd…
Ulrika fick agera barnmorska. Efter någon halvtimma kom valp nummer två. Sedan klämde Jussie fram en tredje valp, som dock var död redan vid födseln.
– Det var en besvikelse, säger Ulrika. I synnerhet som veterinären bara hade förutspått tre…
Åtta minuter senare kom nästa valp. Åh, de blev trots allt tre! Och sedan kom fyran och femman och sexan. Det var ingen hejd. Snacka om valplycka och grädde på moset!
– När jag kom hem från jobbet var de sju valpar, minns Jonas. Sedan kom två till! Om vi haft champagne hemma hade vi öppnat den…
Jussie uppträdde exemplariskt. Valparna klarade sig på den mjölk hon hade att ge dem.
– I 16 dygn varade lyckan, konstaterar Jonas. Torsdagen den 19 december hade jag varit på en granngård och hämtat hästfoder. När jag kom hem, vid 19-tiden, passade Jussie på att smita ut. För att kissa trodde jag. Men när hon inte kom hem blev jag orolig.
I flera timmar letade han. Sedan fann han henne, i diket uppe vid vägen.
– Hon var fortfarande varm, säger Jonas. Någon körde på henne och lät henne självdö. Jag klandrar ingen för själva olyckan, men jag blir förbannad när jag tänker på att någon saknat civilkurage att larma. Man kör inte på en 20-kilos hund utan att märka det. Hon kunde kanske ha varit i livet i dag!

 

jussie

Jussi med sina små diande valpar – innan den tragiska olyckan inträffade.

 

SÖKTE EFTER AMMA I TV
Jonas ringde Ulrika och berättade vad som hänt. Ulrika kontaktade lokaltidningen för att ge gärningsmannen en rättmätig känga. Det blev både en lokaltidningsartikel och ett inslag i lokal-TV.
– Jag passade på att fråga efter en amma åt valparna, berättar Ulrika. För nu överskuggades sorgen av oron för de nio valparna. Hur skulle vi få dem att överleva?
Men världen visade sig vara full av goda människor som vill hjälpa.
– Många som hörde av sig bodde alltför långt bort, säger Ulrika. Andra fungerade inte i praktiken. Men en mittelspets-tik på en kennel i Åstorp hade mjölk till fler än sina egna tre valpar. Hon förbarmade sig över två av våra moderslösa småttingar!
Även om Ulrikas dotter Sophie ställde upp till hundra procent när hon inte körde mjölkbil blev det många sömnlösa nätter i huset.
– Klockan två och klockan fem var det bara att stiga upp och mata med nappflaska, säger Ulrika. En blandning av mjölk, grädde och ägg var vad vi gav dem. Jonas var så trött att han somnade framför TV-programmet ”Veckans brott”. Det har nog aldrig hänt tidigare!
En boxertik i Skummeslöv gav Ulrika och Jonas hopp. Hon hade blivit skendräktig åtskilliga gånger. Men den här gången fungerade det inte alls.
– En bulldogg blev också en besvikelse, berättar Ulrika. Den tiken hade flera valpar, men blev som paralyserad av skräck när hon fick syn på Jussies små krabater. Det fanns inte en droppe mjölk att hämta där!
Uttröttade hade Ulrika och Jonas inte alltid så lätt att skilja hundvalparna åt, särskilt inte på natten då de bara gnydde och kved.
– En bulldoggstik i Laholm blev vår räddning när läget var som mest förtvivlat, berättar Jonas. Hon ammade sju av våra valpar och tog till sig de tre svagaste under de mest kritiska veckorna!
Trots att valparna är otroligt krävande och raka motsatsen till små mysiga sällskapshundar, så vill många ha dem.
– Ettan ska till Pans matte, Else, och Myggan ska hennes jaktkompis i Rimbo ha, berättar Ulrika. Sprillan är på väg till Norrköping och Dolly ska till Stockholm…
– Ja de är intensiva. Med Doris – en av Jussies tidigare valpar – tränar jag både spår och lydnad. Det är knappt att det räcker. En vilodag och hon äter upp en hel vägg!, säger Ulrikas dotter Sophie.
Efter ett halvårs känslomässig berg-och-dalbana kunde familjen Persson andas ut. Då hade åtta av valparna fått nya hem. En av dem, Helge, fick stanna kvar i familjen. Han är så lik Jussie, har samma färger som hon.
– Visst är vi stolta över att vi fått Jussies nio valpar att överleva, säger Ulrika. Även om den här historien har en mörk botten får man väl säga att det är en stor livsseger!

Av Mats Å Johansson Foto: Leif Boström

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons