Annons

Annons

Tomas Ledin: ”Jag ser mig själv tydligare nu”

Hans släktingar genomled krig och misär på 1800-talet och dömdes även för häxeri. Men Tomas Ledin har via släktforskning i tv-programmet ”Vem tror du att du är” äntligen fått svar på varför han som ung inte kunde välja något annat spår än musiken. - Jag ser mig själv lite tydligare nu, säger han till Året Runt.

Annons
Tomas Ledin

Tomas Ledin är aktuell i tv-programmet ”Vem tror du att du är”.

Hur har släktforskandet påverkat dig?
– Det var väldigt emotionellt faktiskt. Jag är väldigt glad att jag tackade ja till att vara med i programmet.
– Nu har jag ju fått förklarat varför jag tokbrann så i tonåren för musik. Det var så självklart att det var det jag ville göra, för mig fanns det inget annat. Nu hittade vi ju förklaringen, det fanns spelemän i släkten och andra kreativa människor med skapande jobb. Att jag är släkt med en massa kända författare, det hade jag ju ingen aning om.
– Jag ser mig själv lite tydligare nu, efter att ha varit med i programmet. Det var häftigt att vara med om och jag känner mig som en del i något större.

Hur långt tillbaka sträckte sig dina släktkunskaper innan?
– Nu forskade vi ju till 1600-1700-talet men själv hade jag ju knappt koll på 1900-talet i vår familj. Det var väl ungefär till farmor och farfar…

Finns den kreativa spelemansådran även i din nära familj?
– Ja. Min far växte ju upp i Ådalen och jobbade som sågverksarbetare. Han gick med i demonstrationståget, men var några rader bak och klarade sig undan skotten, tack och lov. Han gjorde ju en klassresa och kom till Uppsala för att bli lärare blev sedan rektor. Men egentligen drömde han om att bli skådis, musiker och att skriva texter.

Farmor och farfar är mina största hjältar

Vad överraskade dig mest?
– Ja det här med Blåkulla och att tre släktingar dömdes för häxeri, det var ju väldigt dramatiskt. Det var uppe i Härnösand och den familjen hade det ganska gott ställt, vilket är ovanligt i sammanhanget. De flesta bakåt i släkten hade det väldigt fattigt och knapert och levde under mycket svåra omständigheter.
– Men det som överraskade mig mest var nog ändå kopplingen till den norrländska författarsläkten, där storbonden N´Zackri från Kvavisträsk är anfader till Sara Lidman, PO Enqvist och Torgny Lindgren bland annat.
– Jag fick ju besöka en gammal stuga vid vattnet i Kvavisträsk där de bröt mark, där allting började. Det var stort.

Vad har dina söner ärvt av dig, på gott och ont?
– Hahaha, ja de har ju drag av både mig och Marie, men de formas fortfarande så jag ska inte skriva dem på näsan.

Nu när du vet mer, vad hade du velat prata med dina släktingar om ifall de ännu var i livet?
– Det var ju en intressant fråga. Jag fascineras ju verkligen av hur farmor och farfar startade sina liv tillsammans. De föddes på slutet av 1800-talet och kom båda från extremt enkla förhållande, farfar var även föräldralös. De bestämde sig för att leva ihop, att skapa en familj, att satsa. När de gifte sig så slängde hon alla spritflaskor och tobak och så bestämde de att alla pengar de tjänade skulle gå till utbildning till barnen. Detta var alltså redan på 1910-talet, men de hade en vision och de levde efter den. Jag beundrar deras styrka i vad de ville åstadkomma, och de är mina största hjältar.

Om de gör ett program om 100 år på samma tema, vad kommer de att hitta om dig?
– Hahaha, jag har faktiskt ingen aning. Livet är ju så flyktigt, men jag har kanske gjort ett litet avtryck. Jag hoppas det i alla fall.

Av Erika Svernström Foto: SVT, Eric Broms

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons