Annons

Annons

Vi önskade oss ett barn och fick hela famnen full!

Pernilla och Viktor möttes på alla hjärtans dag och blev snabbt ett par. Pernillas biologiska klocka tickade på högvarv och både hon och Viktor längtade efter barn. Men ingen av dem anade hur snabbt familjen skulle växa...

Annons
Så möttes vi. Pernilla Eriksson och Viktor Lundin har fått trillingarna Angelo, Dagny och Florence.

Pernilla Eriksson och Viktor Lundin har fått trillingarna Angcelo, Dagny och Florence.

De ursöta trillingarna Dagny, Florence och Angcelo kryper runt på golvet i det rymliga vardagsrummet, som tidigare var en samlingssal i en EFS-kyrka.
Småttingarna fyllde nyligen ett år och för deras föräldrar har det varit ett år med barnskrik, vaknätter och en logistik som tidvis har frestat hårt på tålamodet.
– Det är den berömda lyckobubblan som gör att man fixar det. Man är som i sin egen lilla värld, förklarar trillingmamman Pernilla Eriksson, 46.

Den första tiden har också bjudit på många skratt.

– Vi var så illa tvungna att lära oss allt från början. Och ibland är det bara för härligt, tänk att se tre små varelser krypa runt oss här, det är nästan overkligt, säger Viktor Lundin, 28.
Redan nu har trillingarna tydliga karaktärsdrag. Florence gillar att spegla sig, Dagny är oerhört envis. Angcelo är lugn och trygg, men samtidigt spjuvern i sällskapet.

Blev övertalad att stanna kvar

Pernilla och Viktor träffades på en restaurang i Gävle på alla hjärtans dag för sex år sedan, den 14 februari 2010.
Båda var singlar och de hade tidigare skymtat varandra i vimlet. Just den här dagen var Pernilla lite trött, eftersom hon nyligen hade kommit hem efter en jobbresa till Japan.
– Jag tänkte gå hem tidigt, men mina tjejkompisar övertalade mig att vara kvar, berättar hon.
Under kvällen kunde Pernilla inte undgå att få ögonen på den ljuse killen som ”studsade runt” och verkade så glad.
– Viktor har ett enormt smittande leende, som det är svårt att inte lägga märke till, säger Pernilla.
Viktor tog första initiativet och började prata med Pernilla vid baren.
– Jag såg direkt att Pernilla är min typ av kvinna, så jag gick fram och gjorde ett försök, säger han.
Samtalet den första kvällen handlade bland annat om Melodifestivalen, som just då pågick för fullt.
– När vi skildes åt föreslog jag att vi kanske kunde ses och titta på Melodifestivalen ihop, en vecka senare, säger Viktor.
– Och veckan därpå kom Viktor hem till mig med oxfilé och vi hade en mysig kväll, säger Pernilla.
– Vi skrattade åt samma saker och jag minns att Viktor blev imponerad av min musiksamling.

Vågade inte tro att det skulle fungera

Musiksmaken avslöjade dock att det fanns en rejäl åldersskillnad mellan de båda. En skillnad som ingen av dem hade tänkt på. Pernilla var 40 år, Viktor hade nyligen fyllt 22.
– Jag trodde att Pernilla var betydligt yngre och hon trodde att jag var äldre, så vi blev rejält överraskade båda två, säger Viktor.
De drogs till varandra, samtidigt som de var lite tveksamma.
– Jag vågade inte tro att det skulle fungera i längden. Men min mor, som känner mig väl, förstod att det var allvar, säger Viktor.
Efter en gemensam utlandsresa blev förhållandet mer etablerat och de blev väl mottagna av sina respektive familjer.
– Viktors familj hade samma inställning som min, att det handlar mer om personen än om åldern, säger Pernilla.
I början sågs de mest på helgerna, eftersom Viktor studerade i Västerås och Pernilla reste mycket.
– Det var en bra start. Det gjorde att vi fick tänka efter och längta efter varandra. Ju mer jag lärde känna Pernilla desto intressantare blev hon i mina ögon, säger Viktor.
Pernilla följde magkänslan och insåg snart att Viktor var en kille hon ville behålla.
– Jag blir glad av Viktors positiva inställning till allt och hans nyfikenhet och spontanitet. Dessutom är han genomärlig, han kan inte ljuga.

Trillingar

Stortrivs i sitt drömhus

Efter två år tillsammans, 2012, köpte de ett hus vid havet, med egen strand. En gulmålad dröm med tinnar och torn och massor av spännande skrymslen.
– Vi stortrivs. Det är vårt drömhus, som vi har renoverat så att det har blivit precis som vi vill ha det.
Ganska tidigt i förhållandet kom frågan om barn upp. Pernilla hade dittills satsat på karriären och inte hittat den rätte att bilda familj med. Nu hade hon passerat 40 och det började bli bråttom.
– Viktor lovade mig att vi skulle försöka skaffa barn, eftersom jag längtade efter det, säger hon.
Pernilla blev gravid och gick på en tidig ultraljudsundersökning. Både hon Viktor blev glada, när de fick besked om att de väntade tvillingar.
Men vid nästa läkarbesök syntes inte bara två utan tre små pickande hjärtan på bilden…
– Då knep det till lite i magen. När läkaren gick ut för att hämta en kollega tittade vi på varandra och började gapskratta, säger Viktor.
Samtidigt fanns en viss oro. Pernilla var 45 år och ingen av dem hade någon erfarenhet av egna barn sedan tidigare.
– Men jag visste att min kropp var stark och jag ser inget som omöjligt, säger Pernilla.

Trillingar

Lovade att ta sig tid för varandra

Graviditeten och förlossningen, med planerat kejsarsnitt gick bra, men strax efteråt fick Dagny en allvarlig infektion.
– När Dagny blev sjuk, på tredje dagen, grät jag mer än jag någonsin hade gjort. Då förstod jag vad moderskänslor är, det var helt överväldigande, säger Pernilla.
Med tiden har Pernilla och Viktor blivit ett starkt team som jobbar ihop för att få vardagen att fungera. De delar på alla rutiner under både dagar och nätter.
Innan barnen kom lovade paret att alltid ta sig tid för varandra.
– Vi har som regel att åka bort själva en gång i månaden, då vi sover borta och unnar oss något gott och trevligt. Det är möjligt tack vare barnens mor- och farföräldrar som, ställer upp otroligt mycket.
Både Pernilla och Viktor har börjat jobba halvtid och nu i februari ska trillingarna skolas in på förskola.
Pernilla är vd för ett konsultföretag och hon tror att föräldraskapet kommer att göra henne till en bättre chef, precis som hennes yrke har hjälpt henne i mammarollen.
– Jag är van att göra saker enkelt och effektivt och att fylla olika behov.

Trillingar

Drömmer om att bo i Italien

Så ofta familjen kan försöker de hitta på utflykter och med hjälp av en tredje famn, barnens mormor, åkte de på semester till Spanien när trillingarna var nio månader.
– Det gick hur bra som helst. Att ha trillingar behöver inte begränsa en, man kan fortfarande söka utmaningar i livet.
– I framtiden drömmer vi om att bo och jobba utomlands en del av året, gärna i Italien, säger Pernilla.

Fotnot: Vill du läsa mer? Viktor har en egen blogg, trilogin.se, där han bland annat beskriver livet som trillingpappa.

Av Annika Sohlander Foto: Pernilla Wahlman

LÄS OCKSÅ:
Jag ville bara ge en komplimang för hans konst – idag är vi gifta!

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons