Annons

Annons

Vi överlevde flykten över Medelhavet

Vi ser dem på TV-nyheterna varje vecka. Desperata människor på flykt över Medelhavet i knappt sjövärdiga båtar. Många dör på vägen, men en del når sitt mål i Europa. Vi har träffat familjen Fares, som nyligen fick veta att de får stanna i Sverige

Annons
I ett år har familjen Fares bott på flyktingförläggningen utanför Sandviken. Äldsta dottern Fatima har redan börjat trivas i sitt nya hemland.

I ett år har familjen Fares bott på flyktingförläggningen utanför Sandviken. Äldsta dottern Fatima har redan börjat trivas i sitt nya hemland.

När oroligheterna i Syrien ökade dag för dag, började Farouk Fares planera för att föra sin familj i säkerhet från kriget.

Farouk, 33, befann sig dock långt hemifrån när läget i hans hemland blev akut. Han jobbade i Kongo, i södra Afrika, för att försörja sin fru Maysa, 30, och deras barn, som alla fanns kvar i tvåmiljonersstaden Aleppo.
Maysa var gravid med sitt andra tvillingpar och det började bli tungt för henne att skydda parets tre äldre barn.
– Det föll bomber över Aleppo hela tiden. Många skadades och dog, berättar Maysa.
Till slut blev situationen så akut att Maysa och barnen tvingades fly till en annan stad.
Farouk berättar:
– Jag var väldigt orolig för min familj och jag funderade mycket på var vi skulle kunna leva ett säkrare liv.
Farouks syster hade redan tidigare flytt till Sverige och dit ville även Farouk ta sin familj.
– Jag visste att Sverige var ett demokratiskt land, utan krig, där mina barn skulle kunna känna sig trygga.

Maysa tvekade, hon ville inte resa

Farouk började med att ta kontakt med svenska ambassaden i Kongo och med FN:s representanter. Men han fick inget svar från något håll.
– Till slut insåg jag att en båt över Medelhavet var den enda väg som återstod, säger Farouk.

Det är ingen skillnad på att dö i ett krig eller på en båt

Vid det laget hade familjen utökats med tvillingpojkar och de var bara sju månader när läget förvärrades ytterligare i Syrien, förra sommaren.
Men Maysa tvekade, hon ville inte resa. Då föreslog Farouk att han kunde ta sig över havet först och sedan hjälpa resten av familjen att komma till Sverige på ett säkert sätt.
– Då ändrade Maysa sig. Utan mig fanns det inget liv för henne i Syrien, sa hon, så hon ville att vi alla skulle resa samtidigt, berättar Farouk.
Många i familjens omgivning hade dött på dåliga båtar, på väg mot friheten, så Farouk insåg riskerna med resan.
– När man lever i krig är man väldigt medveten om vad död är. Det är ingen skillnad på att dö i ett krig eller på en båt.
– Eftersom det inte fanns något annat sätt att undkomma kriget måste vi chansa, säger han.

Det var för sent att vända om

Genom sin syster fick Farouk kontakt med personer som kunde hjälpa familjen att ta sig över havet till Europa. Men först väntade en lång resa på land för fembarnsfamiljen.
Från Syrien tog de sig till Algeriet. Därifrån vidare, via Tunisien, till Libyen och slutligen till kusten och havet. För varje etapp fick Farouk betala i förväg. Själva båtresan till den italienska ön Sicilien kostade 1 300 dollar för de vuxna. Barnen reste gratis.

Familjen Fares valde den farliga vägen till friheten

Hösten 2014, när familjen Fares flydde, var det många flyktingar som drunknade i Medelhavet, på grund av dåliga och överlastade båtar. (Se faktaruta.)
När Farouk nådde fram till Libyens kust, med sin fru och alla barnen, var han nära att ångra sig. Han såg de slitna gamla fiskebåtarna och insåg att det kunde bli en mycket svår överfart.
– Men det var för sent att vända om. Vi hade redan betalat. Dessutom hade det varit farligt att åka tillbaka till Syrien.
Situationen blev inte bättre av att smugglarna behandlade flyktingarna som djur. Vakter gick omkring med piskor och slog folk som pratade.
I åtta dagar fick Farouk och hans familj vänta på stranden. Män och kvinnor skildes från varandra. Kvinnor och barn fick bo i ett litet hus, medan männen sov under bar himmel.
– Vi fick vatten och mat, men det var som ett fängelse, säger Maysa.

Natten var stilla och vattnet lugnt

Så blev det äntligen dags. Mitt i natten fick familjen veta att det var deras tur att gå ombord på en båt.
Även på båten skildes familjerna från varandra. Männen skuffades ner i maskinrummet, medan kvinnor och barn fick sitta på däck.
Ungefär 230 personer lastades ombord på fiskebåten. Maysa hade fullt upp med att hålla koll på de fem barnen.
– Det var så trångt att man inte kunde sträcka ut benen. Men det jag minns mest av resan är hur stressad jag kände mig, jag kunde inte tänka klart, säger hon.
Vädret är en riskfaktor för alla resor över Medelhavet. Det vet alla flyktingar.
– Vi hade tur. Den natt vi åkte var vattnet lugnt och blankt, säger Farouk.
– Men båtarna är inte stabila. En enda liten rörelse kan sänka en båt.
I sex timmar satt Farouk helt stilla i maskinrummet, utan att kunna prata med sin fru. Men när båten stannade till mitt på havet såg han sin chans.
– Jag skrek Maysas namn och hon svarade. Jag frågade om alla barnen var med och Maysa svarade ja. Då blev jag rörd, säger han.

Röda Korsets båt kom till undsättning

Efter 12 timmar fick flyktingbåten, med familjen Fares ombord, ett motorhaveri. Men det utbröt aldrig någon panik ombord.
Efter ytterligare några timmar kom en stor italiensk båt från Röda Korset till undsättning.
– När vi såg den båten kände vi oss säkra, säger Farouk. Det var en enorm lättnad, som om vi redan hade kommit fram.
Efter att ha stigit i land på Sicilien fick familjen vänta ytterligare två veckor innan de kunde resa vidare till Sverige.
Sedan dess har en flyktingförläggning i närheten av Sandviken varit familjens hem.
Och nyligen kom ett efterlängtat besked: Hela familjen Fares har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige!
Närmast letar familjen efter en egen bostad.
– Det har varit en lång väntan. Nu ska jag hitta ett jobb och så ska de större barnen få gå i skolan, säger Farouk.
Farouk och Maysa är medvetna om att de är lyckligt lottade. Deras resa över Medelhavet slutade lyckligt.
Men Farouk säger att han inte skulle råda någon annan att göra den resa han och hans familj har gjort.
– Vissa som har tagit sig med båt över havet, får det att låta mycket enklare än vad det är.
– Det är en lång resa, med mycket väntande. Allt var mycket värre än jag hade föreställt mig, säger han.
Men nu ser Farouk, Maysa och deras barn bara framåt. Åttaåriga dottern Fatima har redan lärt sig några svenska bokstäver.
Och hon har också hunnit uppleva en vinter.
– Jag gillar Sverige, säger hon lite blygt.

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons