Annons

Annons

Viveca Sten: Jag vägrade bli sjukpensionär!

Försäkringskassan ville göra Viveca Sten till sjukpensionär vid 36 års ålder. Viveca vägrade att finna sig i experternas utlåtande. 20 år senare är hon en erkänd deckarförfattare med över 3 miljoner sålda böcker. Året Runt har träffat henne ute på Sandhamn i Stockholms skärgård. Ön där hennes böcker utspelar sig.

Annons
Deckarförfattaren Viveca Sten

Deckarförfattaren Viveca Stens Sandhamnsserie är en succé.

Med sina kriminalromaner har Viveca Sten lockat turister från hela världen till den idylliska lilla ön Sandhamn i Stockholms skärgård. Denna dag är det dock inga solkyssta klippor som möter oss när båten lägger till. Viveca står och väntar vid hamnen, iklädd gummistövlar och vindtygsjacka. Hon lotsar oss till det vackra vitrappade skärgårdshuset som hon och maken Lennart 1998 köpte av en av hennes pappas gamla lekkamrater.

– Jag är fjärde generationen som har fritidsboende på Sandhamn och har varit på ön sedan jag var bebis, säger hon leende.

Blev jurist trots skrivlängtan
Kärleken till Sandhamn är inte det enda som har förts vidare i flera generationer. Liksom sin farfarsfar, farfar och pappa före henne valde Viveca som ung att börja läsa juridik.
– Arv och miljö är den enda förklaringen till att jag blev jurist, som jag kan hitta. Under hela min uppväxt trodde jag att jag skulle bli journalist. I efterhand kan jag se att jag alltid har velat skriva. Som tonåring skrev jag några böcker för byrålådan. Jag var dessutom chefredaktör för skoltidningen och senare även för Juristernas tidning på universitetet, berättar hon när vi slagit oss ner vid matsalsbordet.
Först efter mer än 20 framgångsrika år inom juristyrket hittade Viveca tillbaka till sin barndomsdröm. Vid det laget hade hon avancerat till chefsjurist på Posten och skrivit flera juridiska fackböcker. En av dem bär titeln ”Outsourcing av IT-tjänster” och är enligt Viveca ”ohyggligt tråkig”.
– År 2005 hörde förlaget av sig och ville att jag skulle skriva en ny bok i samma ämne. Jag satte mig ner och försökte få ihop en innehållsförteckning, men jag var totalt oinspirerad. I samma veva deltog jag i ett ledarskapsprogram för kvinnliga chefer. En av övningarna var att man skulle formulera ett yrkesmål. När jag började fundera över framtiden kände jag starkt att jag ville skriva en skönlitterär bok.

Att säga upp mig är det bästa jag gjort

Tre år senare kom den första delen av ”Morden i Sandhamn” ut. Viveca frågade sig om första upplagan på 3 000 exemplar verkligen skulle kunna sälja slut. Efterfrågan visade sig överträffa hennes förväntningar med råge. I dag har hennes debutroman sålts i en kvarts miljon exemplar.
I pur förtjusning över framgången skrev Viveca vidare, parallellt med sitt krävande chefsjobb på Posten. I takt med böckernas stigande popularitet blev det allt svårare att kombinera de två karriärerna. För fyra år sedan tog Viveca beslutet att säga upp sig från Posten för att bli författare på heltid – ett livsval som har revolutionerat hennes tillvaro.
– Dels har jag äntligen fått sova igen, eftersom jag inte längre behöver använda nätterna till att skriva. Dels har det inneburit att jag har haft förmånen att vara hemma när barnen kommit från skolan. Jag älskar att få bestämma över min egen tid.

Jobbar även under semestern
Hon tillägger lite skamset:
– Fast jag måste erkänna att jag fortfarande jobbar alldeles för mycket. Jag får så många roliga erbjudanden som det är svårt att tacka nej till. I somras var det till exempel tänkt att jag skulle ha tio dagars ledighet. Då ringde först en först en tysk tidning, sedan Dagens Nyheter och därefter den brittiska TV-kanalen Channel 4 och frågade om de fick komma till Sandhamn och träffa mig. Jag kunde inte säga nej till någon av dem. Det sa bara slurp och så hade alla dagarna, då jag hade tänkt vara ledig, försvunnit i arbete …
Hur mycket Viveca än har på agendan ser hon alltid till att ge sin kropp fyra-fem träningspass i veckan. Sedan många år lider hon av en ryggskada som kräver ständig träning.
– När jag som ung pluggade i Frankrike råkade jag ut för en allvarlig skidolycka, vilket ledde till diskbråck. Jag hade så ont i ryggen att jag var tvungen att stå upp på alla föreläsningar. Precis när jag skulle till att opereras vände det plötsligt. Jag fick ett gymnastikprogram och blev så småningom bra i ryggen.
– Det föll mig aldrig in att problemen kunde komma tillbaka. Men när jag väntade mitt andra barn, Alexander, som i dag är 20 år, fick jag väldigt ont i ryggen igen. Förlossningen var gräslig. En av diskarna i ryggen sprack av belastningen, och jag akutopererades fyra veckor senare.

LÄS OCKSÅ! Martina Haag om livet efter skilsmässan

Ryggen läkte inte som den skulle efter operationen. I över ett halvår var Viveca sängliggande. Den allra första gången som hon orkade hålla sin son var han tio månader.
– Försäkringskassan ringde och kallade mig till ett möte för att diskutera sjukpensionering, men jag totalvägrade. Jag var bara 36 år, det var helt otänkbart för mig att bli sjukpensionär. Jag betraktade aldrig mig själv som sjuk, utan som en frisk person med ett problem. Jag tror att den inställningen hjälpte mig.
En av landets ledande ryggspecialister konstaterade att de två lägsta diskarna i Vivecas rygg hade kollapsat helt. Viveca hade två val om hon ville slippa bli sjukpensionär: Antingen steloperera ryggen och sedan ligga tre månader i gipsvagga, eller följa ett avancerat träningsprogram, så att de små ryggmusklerna på sikt skulle kunna bära upp överkroppen i stället för ryggraden. Hon valde det sistnämnda alternativet.
– Jag har nog genomfört det där träningsprogrammet en sex–sju tusen gånger. De första tre åren gjorde jag det tre gånger om dagen, en halvtimme åt gången. Sedan kunde jag gradvis trappa ner och i dag behöver jag inte göra det alls. Däremot måste jag träna ryggen på andra sätt.
– En sommar för några år sedan var jag jättelat med träningen, vilket resulterade i världens ryggskott. Då insåg jag att jag kommer att få leva med det här livet ut.
Mot läkarnas inrådan skaffade Viveca och hennes man Lennart ett tredje barn – Leo, som snart fyller 17 år.
– Jag körde mitt träningsprogram kvällen innan han föddes och dagen efter på sjukhuset. Jag var fast besluten att inte bli dålig i ryggen igen.

Maken gillade inte hennes bok
Viveca och maken Lennart spanade in varandra när de läste familjerätt ihop på universitetet. De har nu varit ett par i 32 år.
– I början var vi väldigt omaka, men med tiden har vi vuxit ihop. Både jag och Lennart reser mycket i våra jobb, men även när någon av oss är utomlands, pratas vi vid flera gånger om dagen. Det är ett privilegium att kunna längta så mycket efter någon som man känner så oerhört väl. Fortfarande efter alla år är Lennart den jag allra helst ringer när det har hänt något kul som jag vill berätta.
Vivecas nya kriminalroman, ”I sanningens namn” är en av Lennarts absoluta favoriter i Sandhamnsserien.
Annat var det då han läste det halvfärdiga manuset till hennes första deckare, ”I de lugnaste vatten”.
– Han sa ingenting på flera dagar. När jag till sist frågade vad han tyckte klämde han ur sig: ”Den var väl okej.” Jag blev så arg att jag slängde igen dörren och gick, minns Viveca med ett skratt. Efter det dröjde det länge innan han fick läsa böckerna redan på manusstadiet, men nu har jag tagit honom till nåder igen.
23-åriga dottern Camilla är dock den som är allra mest involverad i Vivecas författarskap.
– Hon studerar till psykolog, vilket kom väl till pass, eftersom ett av ämnena i min nya bok är psykisk sjukdom. I januari debuterar Camilla själv som författare. Det ska bli riktigt roligt och spännande! Jag är ännu stoltare över Camillas bok än vad jag är över min egen.

Av Linda Andersson Foto: Ulf Berglund 

LÄS OCKSÅ: Martina Haag om livet efter skilsmässan
LÄS OCKSÅ: Anders Bagge: Jag var en gråtande clown

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons