Annons

Annons

30 år sedan trippelmordet i Åmsele som skakade Sverige

Tre människor mördades för en cykels skull. Åmselemorden 1988 är ett av de mest skoningslösa mordbrotten i svensk kriminalhistoria.

Trippelmorden i Åmsele

Mordet på kyrkogården chockade hela Sverige.

Både fadern och sonen tvingades ner på knä. En mild vind strök över kyrkogården i Åmsele i Västerbotten. Hundra meter bort flöt vattnet i Vindelälven stilla förbi. Det var tidig morgon söndagen den 3 juli 1988.
– Nej, nej! Vi ber om nåd! Skona oss!
Fadern hade händerna bakom huvudet och sneglade uppåt mot vapnet. Intill honom skakade även hans son av samma oåterkalleliga panik. Deras knän grävde sig allt djupare ner i den daggvåta marken.
– Snälla, skjut mig inte, jag är bara 15 år!
Så fylldes natten av ljudet från ett hagelgevär. Två svärmar. Ett par kroppar segnade till marken. Tjugo minuter senare föll ytterligare ett offer.

Chockerande brott

Hela Sverige skakades av det brutala trippelmordet i den idylliska sommaren. Mamman och pappan i en familj i byn, och deras äldste pojke, mördades kallblodigt – på grund av en cykelstöld. Polisjakten på mördarna pågick i en vecka.
Dramat tog sin början med att Juha Valjakkala, 23, och Marita Routalammi, 21, på lördagskvällen kom till Åmsele i en stulen vit Saab. De parkerade vid ortens kyrkogård och satt kvar i bilen och åt chips och drack kiwilikör.
Än en gång var de ute på stöldturné och förberedde sig för att genom inbrott skaffa rånarluvor och träningsoveraller. Målet var att råna en bank och komma åt tillräckligt med pengar för att fly och leva gott i ett varmare land. En vecka tidigare hade Juha och Marita stulit ett kulgevär, en luftpistol, ett dubbelpipigt ryskt hagelgevär och ammunition i en villa i Sveg i Härjedalen.

Slumpen förde dem till Åmsele

Att det finländska rövarparet hamnade i Åmsele tolv mil nordväst om Umeå var en ren slump. I en vägkorsning fick Marita välja höger eller vänster. Hon valde vänster – Åmsele.
Vid 01-tiden gick de ut i byn. Med i en nylonväska fanns inbrottshandskar, skruvmejsel, brytjärn, kofot och det laddade hagelgeväret. I Svenstavik i södra Jämtland hade Juha med en järnsåg kapat av vapnets dubbelpipa och kolv. Efter en resultatlös tjuvrunda i Åmsele ville de inte gå hela vägen tillbaka till bilen på kyrkogården. Juha upptäckte en cykel utanför en blå villa. Han gick in på tomten och tog den. Juha och Marita rullade iväg.
Stölden upptäcktes av 15-årige Fredrick Nilsson. Han hade varit på dans i Norsjö sex mil norrut och stod i köket och bredde en smörgås. Fredrick väckte sin pappa Sten, 49, och i familjens orangefärgade Volvo satte de av efter cykeltjuvarna.
Juha och Marita stod gömda bakom en redskapsbod när Sten och Fredrick kom till kyrkogården. Cykeln låg slängd i ett dike. Juha ilsknade till då han tyckte att Sten med sin parkering av Volvon hade blockerat den stulna Saaben. Juha klev fram och visade sig.
– Mannen sa något om att ”jag har ringt till min granne och bett honom ringa polisen”. Han skrek också: ”Jävla tjuvar!” berättade Marita Routalammi senare i polisförhören.
Juha Valjakkala slet upp hagelgeväret ur nylonväskan och gick mot Sten och Fredrick. De hade beväpnat sig med stenar.
– Juha kommenderade ner mannen och pojken på knä. Då sa mannen att de bara ville få tillbaka cykeln. Jag minns att han sa det med mycket lugn röst. Jag hörde att Juha sa till dem: ”Be om nåd!” Sedan small det. Jag såg bara hur skottet träffade, sedan vågade jag inte titta mer.
Marita stod en och en halv meter snett bakom Juha.
– Jag bad honom spara pojken, han var ju så ung. Men Juha svarade inte. Han gick bara ett steg närmare och sköt igen. Jag har för mig att pojken satte båda händerna framför sitt ansikte.
Precis som sin far kastades Fredrick bakåt av skottet. De kraftiga hagelskotten från nära håll var ögonblickligen dödande, en ren avrättning.
I familjen Nilssons hus 150 meter därifrån vaknade mamma Ewa, 42, av att Sten och Fredrick rusade från bostaden. Strax därpå hörde hon två gevärsknallar eka över bygden. Hon gav sig också ut i natten och när Juha och Marita satt i bilen för att ta sig från kyrkogårdens parkeringsplats knackade hon på rutan på förarsidan:
– Hallå, vad är det som har hänt här!?
Juha knuffade upp bildörren så att Ewa föll omkull. De började brottas och slåss. Ewa tog sig loss och flydde in i den intilliggande tallskogen. Juha rusade efter med geväret. Ewa utkämpade en desperat kamp för sitt liv. Efter en stund ropade Juha på Marita som hade stått kvar vid bilen.
– Jag stannade fem sex meter från Juha. Kvinnan låg på marken med ansiktet neråt och Juha satt grensle över hennes rygg. Hans händer var blodiga och i ena handen höll han sin stora lappkniv, berättade Marita för polisens utredare.
– Juha skar i sidan på henne och då hördes ett krasande ljud. Han ville visa att hon verkligen var död. Jag vände och sprang tillbaka.

Enda vittnet

Senare framkom att Ewa hade klubbats ihjäl. Det slag med hagelbössans kolv som Juha hade gett Ewa var direkt dödande.
– Juha kom tillbaka från skogen och hotade att döda mig också. Han riktade hagelgeväret mot mig och sa att jag var det enda vittnet. Han sa också: ”Om du någonsin berättar om det här för någon ska du gå samma väg. Har jag dödat tre kan jag döda en till.”
Juha och Marita hoppade in i den stulna vita Saaben och körde i gryningen från Åmsele i våldsam fart. På ortens kyrkogård, på en gång mellan gravstensraderna, låg två människor ihjälskjutna. 60 meter därifrån, inne i en talldunge, hade ytterligare en person skoningslöst mördats. Grymheten hade inga gränser.
Ett par mil från Åmsele dumpades hagelgeväret i Hamptjärnen innan vansinnesfärden fortsatte och slutade med att bilen voltade och slog i en kraftledning i Risliden som skakade elen i hela området. Juha och Marita gick ett par kilometer innan de vid ett rött hus hittade ett nytt flyktfordon, en grå VW Passat. Därefter återvände de till den kraschade bilen för att hämta upp en kattkorg med två kaniner. Dessa hade stulits på en tomt några veckor tidigare.

Ohygglig upptäckt

Hannes Sandström, som var kyrkvaktmästare, kom som vanligt på söndagsmorgonen till kyrkogården för att vattna och sköta gravarna. Han gjorde en ohygglig upptäckt. På begravningsplatsen låg ett par kroppar döda tätt intill varandra.
– Det var det otäckaste jag hade sett. Jag gick inte närmare än femton meter. De var blodiga. Jag ringde efter polisen i Vännäs och efter ambulansen, berättade han.
Polisen utfärdade rikslarm efter trippelmordet. Det svenska folket var på helspänn innan mördarparet kunde gripas. Bland Åmseles runt 250 invånare var chocken och sorgen stor. Den vackra kyrkogården hade blivit en hemsk brottsplats.
Sten Nilsson, löjtnant i flygvapnet, ordförande i sportklubben och lokal brandchef, hade mördats. Precis som hans hustru Ewa, som drev byns damfrisering i hemmet, och äldste sonen Fredrick, 15. Ensam kvar var Anders, 11, som sov i ett tält på hustomten med en kompis när den blodiga tragedin inträffade.
– Mitt i sorgen känner jag hat. Det riktigt rister i mig. Så har jag aldrig förr känt, sa Bengt-Ivan Larsson, en av de många Åmselebor som chockades av morden.

Sju dagars jakt

Familjen Nilsson var mycket omtyckt.
– Sten och Ewa fick till så mycket i Åmsele. De var byns kapital av trivsel och tillförsikt inför framtiden. Glada var de, fulla av initiativ, villiga att hjälpa till, säkra på att också vi i glesbygden kan överleva, sa grannen Tore Eklund.
Med hjälp av den ena stulna flyktbilen efter den andra tog sig Juha Valjakkala och Marita Routalammi söderut i landet och via dagstidningar och tv-nyheter följde allmänheten det omfattande polispådraget. Under den sju dagar långa jakten kallades Juha och Marita i tidningsrubrikerna till och med för ”80-talets Bonnie & Clyde”. Kvällstidningarna kritiserades senare för att ha mytologiserat Juha till den grad att det skapades ett idolskap bland unga flickor.
Vid ett tillfälle liftade de hett eftersökta mördarna. På riks– väg 45 i Orsa finnmark i norra Dalarna plockades Juha och Marita upp av Sigvor Lundqvist från Kvarnberg.
– De påstod att de var på semester och hade blivit strandsatta på en campingplats. Hon sa inte mycket under färden, bara ”tack så mycket” när jag släppte av dem i Orsa. Han talade mycket bra svenska. Jag hade inte en tanke på vilka de var. Först dagen därpå när jag lyssnade på morgonnyheterna gick det upp ett ljus, berättade Sigvor Lundqvist.
– När jag frågade varför de hade kaniner med sig sa de att det inte fanns någon som tog hand om dem under semestern. Därför hade de tvingats ta med djuren.

Annons
Aftonbladet trippelmorden Åmsele

I förhör skyllde Juha på Marita, erkännandet kom inte förrän många år senare.

Dömd 27 gånger

Juha och Marita hade varit ett par i fyra år. De träffades när Marita från Björneborg gick en restaurangskola i Juhas hemstad S:t Mikkel i sydöstra Finland. Marita lockades med i den rotlösa småbrottslighet som Juha redan hade gjort till en livsstil. Han var tidigt ett utåtagerande problembarn. Marita däremot var lugn, medgörlig och tystlåten.
Innan det makabra dådet i Åmsele hade Juha dömts vid 27 tillfällen och Marita åtta gånger, första gångerna 1985 när de var ute på stöldturné i Finland, Danmark och Sverige. 1987 åtalades de i Halmstads tingsrätt för en lång serie brott under ännu ett hänsynslöst kringfarande och dömdes till fängelse, Juha i 14 månader och Marita i ett halvår.
Den utredningen blev rena guldgruvan för polisen. I materialet fanns en kamera med bilder som paret hade tagit på sig själva och som kom att publiceras i medierna i jakten på trippelmördarna. På en av bilderna poserade Juha med ett skjutvapen, och när allmänheten nu visste hur både han och Marita såg ut drogs nätet åt kring dem.
Efter att ha gjort sig av med kaninerna och gömt sig ett dygn hos en vän i Vänersborg kom mördarparet till Skånekusten och rodde i en stulen båt över Öresund till Danmark. I Vänersborg hade Juha och Marita upptäckts av en ensam polisman under ett biblioteksbesök för att läsa vad som stod om dem i tidningarna. Men de lyckades försvinna innan polisförstärkning kom till platsen.

Känslokall och obekymrad

På ett tåg från Köpenhamn mot Fredrikshavn tog det emeller- tid stopp. Den efterlysta duon igenkändes av en konduktör som larmade polisen. Gripandet skedde när tåget kom till Odense station. Det var förmiddag söndagen den 10 juli 1988 och i sammanlagt tre veckor hade Juha Valjakkala och Marita Routalammi gäckat polisen sedan rövarresans start i den finska staden Etseri.
– Vi var rädda för att de skulle ta gisslan ombord på tåget. Men vi hann överrumpla dem, sa en av de åtta danska polismän som deltog i arresteringen av de i sin frånvaro häktade brottslingarna.
Juha och Marita fördes till häktet i Umeå och under polisutredningen nekade båda till mord i Åmsele. Juha var känslokall, ogenerad och obekymrad och hävdade ihärdigt att det var Marita som hade utfört morden, trots att all bevisning starkt talade mot honom. Marita kunde däremot inte beslås med några osanna uppgifter i de svar hon villigt gav på förhörsfrågor.
– Juhas uppträdande var ungefär som en liten grabb efter att ha pallat äpplen och blivit tagen på bar gärning. Det var som att det inte gällde honom, eller att det bara var en bagatellsak. Det indikerar en kraftig psykisk störning, sa Pelle Svensson, Juhas försvarsadvokat.

Juha och Marita, Åmselemorden

Juha dömdes till livstid och Marita till två år i fängelse.

Livstids fängelse

I Umeå tingsrätt dömdes Juha Valjakkala i februari 1989 till livstids fängelse för trippelmordet, ett straff som skulle avtjänas i finskt fängelse. Han befanns entydigt skyldig. Marita Routalammi fick två års fängelse i Sverige för medhjälp till misshandel (det ändrades i hovrätten till grov misshandel). Marita erkände att hon stampade och hoppade på Ewa Nilssons fingrar för att hon skulle släppa greppet om hagelgeväret under slagsmålet med Juha på kyrkogårdens parkeringsplats.
Nämndemännen blev övertygade om att Juha var den härskande av de två anklagade, och att det påverkade Marita Routalammis handlande. Inne i rättssalen sa hon bland annat:
– Han sa att han var kapten och jag hans soldat. ”Du är tvungen att lyda mig och nu utsätter jag dig för chockbehandling!” Jag är fruktansvärt rädd för Juha. Jag ville bryta förhållandet, men han anser att jag är hans personliga egendom.
I en rättspsykiatrisk undersökning fastställdes att Juha hade en antisocial och narcissistisk personlighetsstörning, som bland annat yttrade sig i okontrollerad aggression och brist på empati. Som 13-åring knivskar han sin mamma och när han fyllde 15 hade polisen tagit honom 66 gånger för stöld, snatteri, skadegörelse och olovlig körning.
– Juha borde ha dömts till rättspsykiatrisk vård, men ansågs inte vårdbar. Hans kriminella identitet var så djupt rotad. Att det blev livstids fängelse var därför en väldigt ovanlig och udda dom på det sättet, sa försvarsadvokat Pelle Svensson.

Erkännande dröjde

Först 2002 erkände Juha det bestialiska trippelmordet. I en intervju med en finsk tidning i fängelset medgav han att det var han som var mördaren och att han visste vad han gjorde den där tidiga varma sommarmorgonen i det västerbottniska inlandet.
För dådet i Åmsele satt Juha Valjakkala drygt 20 år i fängelse. I februari 2009 frigavs han villkorligt. När han klev ut från fängelset i Riihimäki i Finland var han iklädd en T-shirt med trycket ”Sweden” på bröstet. På huvudet satt en blågul keps med tre kronor.
Samtidigt kanske någon stannade till en stund vid ”Försoningens plats” på kyrkogården i Åmsele. Minneslunden med en fontän av natursten invigdes 2001 även till minne av Aina Fahlander, som den 3 juli 1988 miste sin dotter, måg och ett barnbarn och därefter aktivt arbetade mot våld och hat i samhället. På minnesplaketten står: ”För liv, upprättelse och försoning efter morden på Sten, Eva och Fredrick Nilsson.”

Fotnot: Bonnie & Clyde (Bonnie Elizabeth Parker och Clyde Chestnut Barrow) var ett mytomspunnet kriminellt par som rånade butiker och banker på landsbygden i USA i början av 1930-talet.
Källor: P3 Dokumentär, Expressen, Aftonbladet, wikipedia.se.

Det hände sedan

Juha Valjakkala
I fängelset bytte Juha namn till Nikita Joakim Fouganthine (senare Bergenström). Han gifte sig år 2000 och har sedan dess ingått ytterligare sex äktenskap. Efter avtjänat straff för Åmselemorden har han upprepade gånger flytt eller försökt fly från olika fängelser efter nya brottsdomar. Sommaren 2012 dömdes han till två års fängelse för misshandel av två personer och en anlagd brand i Helsingfors. Under ett nytt fängelsestraff 2015 avvek han efter en permission. I en Expressen-intervju sa han: ”Jag var på en sån där kurs man får gå på när friheten börjar närma sig. Så jag avvek inte från anstalten. Jag har bara låtit bli att gå tillbaka.” En månad senare fångades han gömd på en vind i ett hus i Helsingfors.

Marita Routalammi
Efter ett tvåårigt fängelsestraff i Sverige för medhjälp till grov misshandel flyttade Marita tillbaka till Finland. Därefter har hon inte begått några nya brott. Hon skaffade sig skyddad identitet och blev mamma till två barn. Hon har uppgett att hon har haft svårt att få jobb då morden i Åmsele hela tiden kommit ikapp henne. Någon kontakt med sin expojkvän har hon inte haft sedan rättegången 1989. ”Han skickade ett julkort en gång, men jag svarade inte på det. Det är allt”, berättade Marita för Expressen 2008. ”Jag är fortfarande rädd för Juha. Jag har sett vilka hemska saker han kan göra mot andra människor. Jag har lidit mer än honom. Han har suttit i fängelse hela tiden, men jag har haft det svårare. Åmsele har satt sitt avtryck för alltid på mig.”

Film och böcker om det kallblodiga brottet

Det har gjorts både film och skrivits böcker om Åmselemorden. 1991 kom den svenska filmregissören Jan Troells film Il Capitano, som fick Guldbaggen för bästa film. David Lagercrantz, vid morden reporter på Kvällsposten, utkom med Änglarna i Åmsele 1998 om sina upplevelser av händelserna. Juhas försvarsadvokat Pelle Svensson gav i boken Utan nåd (2005) sin version av dramatiken. 2014 utkom Victoria Larsson med boken Ett norrländskt trauma. Hon var en av alla de tonårsflickor som romantiserade Juha och närvarade vid rättegången. Länge brevväxlade Victoria med Juha.

Av Hasse Gänger
Foto: IBL, Aftonbladet, Expressen

Läs också:

Tjuvarna tömde kassaskåpet på personalens löner

Leif GW Persson och Hasse Aro återförenas: ”Känns väldigt lyxigt”

Louise, 23, växte upp med sin mammas mördare


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…