Annons

Annons

Anette: Hans häftiga humör förstörde vårt förhållande

Hans häftiga humör och ständiga utbrott förstörde vårt förhållande och jag var beredd att lämna honom. Men när han började i terapi förändrades allt!

Anette: Hans häftiga humör förstörde vårt förhållande

Bilden är arrangerad. Bild: Shutterstock/IBL

Johan och jag träffades på jobbet. Han var läkare, och jag hade just fått min första tjänst som sjuksköterska. Johan hade ett långt förhållande bakom sig men nu var han singel, och det var många kvinnor på jobbet som kastade blickar efter honom. Och efter en tid kunde jag inte låta bli att göra detsamma. Han hade väldigt god hand med patienterna, och det fanns något som verkade väldigt genuint hos honom.

Annons
Gilla Året Runt på Facebook

Vi fann varandra på allvar under julen mitt första år på avdelningen. På julfesten för personalen dansade vi både en och två gånger och sedan jobbade vi ihop en hel del under julhelgen. Det slutade med att vi åt middag tillsammans under mellandagarna och snart var vi ett par.

Mörk sida

Efter ett år tillsammans flyttade vi ihop, och jag trodde att jag hade dragit högvinsten. Då hade det hänt några gånger att Johan tappat humöret, men det hade aldrig gått ut över mig. Men nu blev det annorlunda. Ju mer tid vi tillbringade tillsammans, desto mer såg jag en mörkare sida hos honom som jag inte alls förstod, och det tycktes bara bli värre med tiden. Minsta sak kunde göra honom arg och vårt förhållande blev allt mer ansträngt. Inte blev det enklare av att det var något vi inte kunde prata om. Vid de tillfällen då jag försökte ledde det bara till nya utbrott från hans sida och anklagelser om att jag var tjatig och reagerade på ett överdrivet sätt.

Efter ett par år av detta var jag redo att lämna honom. Vi hade pratat om att gifta oss och bilda familj, men Johans humör var inget jag förknippade med en pålitlig familjefars. Detta var inte en harmonisk miljö som lämpade sig för barn.

Johan hade varken velat se allvaret eller sin egen roll i våra problem, men när han förstod att jag var beredd att packa mina väskor fick det honom att ta itu med problemet. Ett par veckor senare hade han sin första tid hos psykologen och redan den gången hände något viktigt. Johan blev tårögd när han berättade om det för mig efteråt.

Hans far var en väl ansedd läkare, och Johan hade alltid idoliserat honom. Psykologen fick Johan att prata om barndomen och för henne berättade han att fadern tagit till handgripliga metoder för att ”hålla pli” på honom. Trots att Johan erkänt att det handlat om smisk och slag, ofta flera gånger i veckan under många år, hade han försökt att förminska det hela. Då hade psykologen sagt något som han inte kunde skygga ifrån.

– Om du som läkare fick en patient som uppvisade samma märken på kroppen som du själv hade som barn, vad hade du gjort då? Hade du inte varit skyldig att anmäla det?

Raseriutbrott

Insikten om att fadern hade varit en barnmisshandlare var något som skakade om hela Johans världsbild. I stället för att möta sanningen hade han målat upp en bild av fadern som felfri under hela sin uppväxt. Men inom honom hade vreden växt och den hade genom åren fått utlopp genom hård träning och i raseriutbrott på de personer som kommit honom nära.

Det som följde blev en påfrestande tid för Johan där han bearbetade sina trauman från barndomen. Hans humör blev jämnare och i takt med att såren inombords läkte blev han mer harmonisk och i kontroll över sig själv. Han valde dock att inte konfrontera sin pappa som vid det här laget hade en sviktande hälsa.

Terapin räddade vårt förhållande. Vi är i dag gifta och har två barn tillsammans. Nu klarar Johan av att vara den sortens äkta man och pappa som han vill vara – och som vi alla mår bra av.
Anette

Foto: IBL/Shutterstock

Läs också:

Gun: ”Min man var otrogen med en kvinna han träffade på gymmet”

Carina: Vi fick problem när min han blev religiös

Förtroligt: ”Min vän flörtar med min man”


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…