Annons

Annons

Att gå i pension är det bästa som hänt mig

Jag fasade inför pensionen. Karl och jag hade haft problem i många år, hur skulle vi klara all ledig tid tillsammans?

Pensionen blev min bästa tid i livet

Pensionen blev min bästa tid i livet

Det här hände mig…

Redan när Karls och mitt yngsta barn började på dagis pratade vi om skilsmässa, men då hade vi tre små barn och det kändes skrämmande att splittra familjen. När det blev dags att gå i pension hade vi varit gifta i nästan fyrtio år.

Annons

Under hela vårt äktenskap hade vi haft helt olika åsikter om uppfostran och det mesta av ansvaret hade vilat på mig. Karl ville gärna framstå som en pålitlig familjeman, men han var inte mycket för att hjälpa till. Jag hade flera gånger föreslagit äktenskapsrådgivning, men han vägrade alltid.

Levde parallella liv

Dagarna rann iväg som de gör med små barn. Det blev värre när barnen flyttat hemifrån. Vårt samliv hade redan upphört och vi började sova i olika sovrum. Vi brukade säga att det var praktiskt eftersom jag jobbade skift, men det var bara en dålig ursäkt.

Karl gick i pension före mig och när min tur kom levde vi i stort sett parallella liv och hade olika intressen. Jag gruvade mig för hur det skulle bli, men sköt problemet framför mig – så som vi redan gjort i så många år.

Jag gick i pension och saknade jobbet. Stämningen mellan Karl och mig var ofta irriterad redan under frukosten. I början försökte jag bjuda till och föreslå saker som vi kunde göra tillsammans, men han avfärdade det mesta.

– Men ge dig nu, sa han efter några veckor. Förstår du inte att jag inte vill? Du får väl hitta på egna grejer att göra.

Började må allt sämre

Mitt hjärta sjönk. Jag började må dåligt. Jag grubblade över mitt liv och valen jag gjort. Det kändes som om allt det roliga låg bakom mig och att det var för sent att göra något åt det. Om jag inte hade kunnat förmå mig att starta om när jag var 40, hur skulle jag då kunna göra det vid 65?

Jag hade börjat umgås med några gamla väninnor som också gått i pension. Till en lunch tog de med sig Elisabeth. Vi hade varit klasskompisar många år tidigare, men förlorat kontakten. Det var väldigt roligt att se henne igen och hon var som en frisk fläkt, sprudlande av energi och gott humör. Hon hade befunnit sig i en liknande situation som min innan hon lämnat sin man efter ett långt äktenskap. Hon gav mig rådet att räkna dagarna som Karl och jag hade framför oss. Om de kändes som en börda, så borde jag göra något åt det. Bättre sent än aldrig.

Protesterade först

Senare den dagen gjorde jag det. Om vi hade 20 år kvar att leva, så innebar det 7 300 dagar. Det motsvarade många frukostar med dålig stämning.

Karl protesterade till en början, men så snart vi dragit igång processen tror jag att han blev lättad. Visst var jag rädd för hur det skulle bli. Ensam för första gången. Men det är den största lättnad, den bästa frihet, jag någonsin upplevt. Att slippa klumpen i magen, den krystade tystnaden och alla irriterade gliringar. Efter skilsmässan kommer vi bättre överens vilket är positivt för allas skull – inte minst barnens.

Jag har slutat gräma mig över det som varit, jag lever här och nu och gör det bästa av det. Jag har insett hur mycket jag har att se fram emot. Bara att tillbringa en regnig eftermiddag i sängen med en bra bok gör livet värt att leva!

Träffade en ny man

Så två år efter skilsmässan fick jag en stor överraskning. Jag träffade en ny man. Jag hade inte haft en tanke på ny kärlek, men att få leva med romantik i livet igen känns helt fantastiskt. Jag har nog aldrig uppskattat livet, eller njutit lika intensivt av det, som jag gör idag.

Den underbara energin och livsglädjen som Elisabeth inspirerade mig med, nu har jag den själv. Jag känner mig pigg och tycker själv att jag ser tio år yngre ut. Förhoppningsvis kommer jag en vacker dag att inspirera någon att förändra sitt liv, så som hon inspirerade mig.

”Nadja”

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…