Annons

Annons

Bonusfamilj och bortskämda barn? Familjeterapeuten ger råd

Janita, 49: Min sambo tycker att jag skämmer bort barnen

shutterstock_220327831-2
Janitas sambo tycker att hennes barn är slarviga och ouppfostrade och nu gnisslar det på alla håll i hushållet. Har han rätt att lägga sig i hennes barn, eller hennes uppfostran?

Annons

Jag är sambo med en jämnårig man, som jag tycker mycket om. Vi har bott ihop i två år. Innan dess träffades vi lite då och då, mest hos honom. Det dröjde ganska lång tid innan jag vågade föra ihop honom med mina barn. Tänk om han inte skulle gilla dem? Men det gick bra. Vi bor nu under samma tak, barnen dock varannan vecka hos sin pappa.
Det går bra med delad vårdnad, barnen är i tidiga tonåren och har många kompisar som lever på samma sätt: en vecka här, en vecka där. Barnfri vecka kan min sambo och jag ägna mer tid åt varandra och det uppskattar vi båda. Han har inga egna barn och verkar heller inte önska sig några. När mina barn var yngre var de kanske lite mer lätthanterliga. Nu när de är i de här åren börjar det faktiskt gnissla.

Gilla Året Runt på Facebook

Barnens egen pappa och jag har inga svårigheter att samarbeta. Vi tycker ganska lika kring barnen, tack och lov. Det har blivit så att jag står för det mesta av inköpen till barnen. Det är också jag som ger dem månadspeng, håller reda på tider att passa när de inte gör det själva. Det är jag som ser till att allt flyter. Jag är mest tacksam för att deras pappa inte lägger sig i detaljer utan är bra och trygg de veckor de ses. Hans nya kvinna är också rätt vettig, även om jag var svartsjuk på henne i början…
Det som börjat gnissla nu i vår ”idyll” är att min sambo tycker jag skämmer bort, och klemar bort, mina barn alldeles för mycket. Delvis är det kanske sant, men så gör ju föräldrar i dag, ställer upp till tusen. Jag vill inte vara sämre än andra. Men min sambo tycker de är alldeles för krävande. Han har dålig förståelse för hur det är att vara tonåring i dag. Han tycker också att jag borde kunna bidra mer till hushållskassan som vi har gemensamt. Och allt det grälar vi om.

Han tycker till exempel att barnen får köpa alldeles för dyra kläder, det finns billiga varianter i andra varuhus. Och de köper för ofta och för mycket, säger han. Han blir också väldigt upprörd när någon av dem tappat bort busskortet eller slarvat så mobilen gått sönder. För att inte tala om när en av dem glömde nya fotbollsskor i omklädningsrummet och de ”försvann”. Superslarviga och ouppfostrade, har han sagt att de är. Och då är jag beredd att be honom flytta. Men jag gör inte det. Och får dåligt samvete för att jag inte helhjärtat ställer upp på mina barn gentemot honom. Men det ligger ju en gnutta sanning i det han säger, fast han gör det så överdrivet och klumpigt. De börjar snart hata honom och vad gör jag då?
Janita

 

 

DCF 1.0

Kanske känner han sig lite utanför
Anne-Marie Furhoff, familjerådgivare

Hos er har du huvudansvaret för barnens fostran och ekonomiska standard. I den frågan behöver din sambo förstå att han inte har något mandat att lägga sig i. Hans roll är i stället att vara en viktig vuxen på andra områden.

För att ni ska få en bra stämning i familjen behöver du och din sambo prata mycket om hur du resonerar i olika frågor, exempelvis inköp av kläder. Detta så att han förstår dig och inte känner sig helt utanför. Då kanske du också får anledning att jämka lite. Din sambos irritation kan eventuellt också höra ihop med att han tycker sig komma i andra hand, att barnen alltid går först. Du får tydliggöra att det är olika slags relationer som inte ska jämföras.
Om din sambo ändrar sin hållning till barnen så reagerar de förhoppningsvis positivt på det. Du får också klart uttrycka att du vill att de accepterar honom.

 

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…