Annons

Annons

Camilla Läckberg om fasaden: ”Tårar bakom stängda dörrar”

Camilla Läckbergs liv kan på ytan verka enkelt och flärdfullt. Men i ett inlägg på Instagram berättar hon öppenhjärtigt om livet bakom fasaden. ”Jag varvar ett påklistrat och krampaktigt leende med tårar bakom stängda dörrar."

Camilla Läckberg, 42, har en framgångsrik karriär, fyra barn och är gifte sig nyligen med kärleken Simon Sköld, 30. Men bakom den perfekta fasaden gömmer sig som för så många andra en tuffare baksida.

Annons

Simon Sköld och Camilla Läckberg. Bild: IBL

I ett långt och känslosamt inlägg på Instagram delar deckardrottningen med sig av prestationskraven hon lägger på sig själv, om rädslan att inte räcka till och om tårarna som kommer fram bakom stängda dörrar.

Gilla Året Runt på Facebook

”Jobbat dygnet runt, fått fyra barn jag försöker räcka till för, två skilsmässor, ett självpåtaget behov av att vara alla till lags och ett ‘duktig flicka’ syndrom som heter duga. Skulle ladda batterierna här i sommar men blir liksom aldrig så”, skriver hon på Instagram.

Hon beskriver även en för många välbekant situation med öppet hus och gäster var och varannan dag under sommaren.

”Och nog hjälps många åt när de hälsar på, men inte alla, o de fåtal som INTE hjälps åt utan ser det som ett hotell med fullservice blir enorma irritationsmoment och energisugare. Och jag är dålig på att säga ifrån, istället noterar jag det och ältar långsint och besviket. Men värsta är att jag mest av allt har mig själv att skylla.”

Gråter bakom stängda dörrar

Sommaren som Camilla Läckberg hade tänkt skulle bli semester och återhämtning har helt enkelt tagit en annan riktning.

Hon skriver:

”Jag har ju själv makten i min hand att förändra min situation, men sitter pinsamt fast i ‘duktig flicka’ och ‘vara till lags’-sjukan. O till viss del oxå en självpåtagen kvinnofälla, i viljan att vara superwoman som fixar allt. Med resultatet att jag varvar ett påklistrat och krampaktigt leende med tårar bakom stängda dörrar.”

Camilla Läckberg avslutar inlägget med att uppmana sina följare att tillsammans med henne öva på att släppa taget för att kunna återhämta sig – och gensvaret låter inte vänta på sig. Många av hennes följare känner igen sig i hennes text.

”Så himla mitt i prick!!! Jag känner igen mig på alla delar!”, skriver en användare.

En annan användare kommenterar: ”Såå himla bra skrivet. Kände igen mig i väldigt många meningar i din text. Ta hand om dig och glöm inte bort dig själv.”

Läs hela Camilla Läckbergs inlägg här:

Däckar allt längre stunder per dag nu. Försöker däremellan hålla ångan uppe. Ser mig runt och är akut medveten om att jag lever en dröm som är ouppnåelig för de flesta. Bara miljön här på landet är ett paradis. Jag vet det. Men det jag har just nu i livet är frukten av 15 års slit. Jobbat dygnet runt, fått fyra barn jag försöker räcka till för, två skilsmässor, ett självpåtaget behov av att vara alla till lags och ett "duktig flicka" syndrom som heter duga. Skulle ladda batterierna här i sommar men blir liksom aldrig så. Öppet hus här som alltid precis som jag/vi vill ha det, älskade o omtyckta vänner o familj är alltid välkomna, men….. – blir automatiskt projektledare. Frukost, lunch, middag, matinköp, disk, plock, mm, det går runt, runt, o de tio böckerna jag tog med mig för att hinna läsa, skrattar hånfullt åt mig. Och nog hjälps många åt när de hälsar på, men inte alla, o de fåtal som INTE hjälps åt utan ser det som ett hotell med fullservice blir enorma irritationsmoment och energisugare. Och jag är dålig på att säga ifrån, istället noterar jag det och ältar långsint och besviket. Men värsta är att jag mest av allt har mig själv att skylla. Simon är fantastisk o bangar aldrig kavla upp ärmarna men jag ger honom ibland inte ens chansen. Han vill men jag låter honom inte. Så varför helt enkelt inte peka med hela handen o tilldela uppgifter till de som tror de hamnat på ett lyxhotell? O varför rent allmänt i livet säga ja till allt istället för att dra ett djupt andetag och säga "nej"? O varför ha dåligt samvete för att jag har det materiellt bra men ändå blir trött? Jag har ju själv makten i min hand att förändra min situation, men sitter pinsamt fast i "duktig flicka" och "vara till lags"-sjukan. O till viss del oxå en självpåtagen kvinnofälla, i viljan att vara superwoman som fixar allt. Med resultatet att jag varvar ett påklistrat och krampaktigt leende med tårar bakom stängda dörrar. Ska öva mig på att släppa taget, sluta vara självpåtagen projektledare, självpåtagen cheerleader och allmän mespropp. Det FINNS människor runt mig som både vill och kan och jag måste lära mig både släppa taget – och ryta till. Nån som känner igen sig? Nån som hänger på?

A post shared by Camilla Läckberg (@lackberg) on

Text: Nanna von Knorring

Artikeln publicerades först på Femina.

Läs också:

Se bilderna från Camilla Läckbergs hemliga bröllop

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…