Annons

Annons

Caroline af Ugglas: Min mamma har satt mig på piedestal

Caroline af Ugglas och hennes mamma Yvonne har inte mycket gemensamt vid första anblicken, men längst därinne är de tvillingsjälar.

Caroline af Ugglas med sin mamma Yvonne

Trots olikheter på ytan står Caroline och Yvonne varandra väldigt nära.

Det går att hitta en uppsjö av gemensamma näm­nare mellan Caroline af Ugglas och hennes mamma Yvonne: De bor på samma gård, de har bostäder en timmes bilresa ifrån varandra på den spanska solkusten, de leder mastodontkörer enligt ett gemensamt koncept, de lever båda i långa äktenskap och samarbetar tätt med sina äkta män, de delar passionen för ridning och har hundar från samma valpkull … Ändå verkar den vedertagna bilden vara att det knappast går att hitta ett mor- och dotterpar med större olikheter än Yvonne och Caroline.

Skenet bedrar

När vi kliver ur bilen utanför Carolines hus står Yvonne redan redo i hallen för att ta emot oss, stilrent klädd i kavaj, långbyxor och ballerinaskor. Roat överseende suckar hon lite över röran i dotterns hall. Ett par minuter senare kommer Caroline dundrande nerför trappan och välkomnar oss med hjärtliga omfamningar. Hennes klädsel är bohemiskt lössläppt och de bara armarna prydda av färggranna tatueringar. Men skenet bedrar. Under intervjuns gång ska det visa sig att mor och dotter af Ugglas rent personlighetsmässigt är lite av tvillingsjälar. Olikheterna dem emellan består i de flesta fall bara av nyansskillnader.
– Du är mera fokuserad och har en mer välstädad handväska än vad jag har. Jag är mer splittrad och har lättare att glömma saker, konstaterar Caroline som nyligen läst en bok om olika personlighetstyper.
– Ja, och så är jag till skillnad från dig kokett. Det är din pappa som har fått mig att bli sådan, tillägger Yvonne.

Gick inte att stänga in

Som barn och tonåring var Caroline en spänningstörstande vildhjärna som högaktningsfullt struntade i allt vad regler hette. Yvonne och hennes man Calle brukade säga att de hade sex barn, ”en Angelica och fem Caroline”.
– Calle kämpade för att försöka hålla ordning på Caroline, medan jag lät henne hållas.
– Fast man kan ju inte påstå att pappa var jättesträng heller, invänder Caroline. Det gick inte att låsa in mig. Om jag inte kunde komma ut på annat sätt tog jag stuprännan ner från mitt rum. Jag visste ju att jag sprang snabbare än vad pappa gjorde.
– Jag är lite för snäll mot ­mina barn, och det skyller jag på dig mamma. Båda har vi curlat och sopat för våra barn.
– Ja, både du och jag är ­kycklingmammor, instämmer Yvonne.
Caroline var så otyglad att Yvonne och Calle snabbt skrinlade sina ursprungsplaner på ­fyra barn. Först när Caroline var 11 och hennes storasyster Angelica 13 vågade de försöka sig på att utöka familjen. Det tog hela fem år till innan lillasyster Jac­que­line föddes.
– Det blev ingen ny Caroline utan en civilingenjör den gången, säger Yvonne.
Caroline tillägger:
– Äntligen fick mamma och pappa det barn de förtjänade brukar jag och min äldre syster säga.

Annons
Caroline af Ugglas med sin mamma Yvonne i stallet

Intresset för hästar och ridning delas av mor och dotter.

Scendebut som tioåring

Redan som liten tyckte Caroline om att stå i centrum. Den första publiken var föräldrarnas middagsgäster som bland annat fick ta del av en inlevelsefull version av visklassikern Anna Ana­­conda. När Caroline blev lite äldre följde hon med Yvonne på visturnéer. Som tioåring gjorde hon scendebut som statist i Bellmansspelen på Gröna Lund, där Yvonne spelade rollen som Ulla Winblad.
Yvonne:
– Du var min sufflör. Fred Åkerström, som var min motspelare, glömde texten hela tiden, så du fick hjälpa honom också.
Caroline:
– Jag minns att det var jätteroliga somrar när vi jobbade tillsammans. Det var nog till stor del det som inspirerade mig att bli sångerska. Jag minns också hur jag smög på dig hemma när du hade kurser i sångpedagogik. Jag stod utanför dörren och sög åt mig av det du lärde ut till kursdeltagarna.
Att Caroline skulle göra musik till sitt yrke var något som hon fick komma fram till helt på egen hand, utan påverkan från Yvonne.
Det kreativa går i släkten.
– Min egen mamma la ner ­åtta år av sitt liv på att bli opera­sångerska, men min pappa som var konstnär blev svartsjuk när hon åkte iväg på kvällarna för att sjunga. Så efter bara några få år inom yrket avvecklade mamma sin karriär för att bli hemmafru, berättar Yvonne.
Mot bakgrund av sin egen ­erfarenhet rådde hon Yvonne att utbilda sig till något som skulle gå att kombinera med familjeliv.
– Därför läste jag till logoped. Eftersom musikbranschen är så knepig ville jag inte uppmuntra Caroline att bli sångerska. Jag rörde inte ett finger för att få in henne på den banan.
Men Caroline hade en enorm egen drivkraft.
– Jag sökte själv upp talangjakter och tog med mig en kompis när jag skulle uppträda. Jag ville inte att du skulle komma och titta på mig när sjöng.

Pratade på nätterna

Sin goda självkänsla kan Caro­line tacka Yvonne för.
– Mamma har alltid satt mig på piedestal, på både gott och ont. När jag var 20 vaknade jag upp och insåg att alla inte tycker att jag är lika fantastisk. Det gjorde verkligen ont. Å andra sidan har det varit bra att från tidig ålder ha blivit itutad att jag är alldeles förträfflig.
När Caroline som ung vuxen brottades med djupa depressioner och svår ångest var Yvonne den hon vände sig till.
– Jag ringde dig hela tiden, säger hon och Yvonne fyller i:
– Ja, vi pratade mycket på nätterna. Jag har alltid svarat i telefonen när du har ringt. Det är viktigt att ha någon som man kan få gråta ut hos. Nu när du har en egen dotter som snart är vuxen fattar du hur det är att ­vara en orolig förälder.
Det är fortfarande så att Caroline hör av sig när hon är ledsen eller arg, annars är det mest Yvonne som ringer.
– Jag kommer gråtande till mamma ungefär tre gånger om året, senast häromdagen då jag hade glömt kvar min dator i Spanien. Mamma brukar ringa flera gånger om dagen och fråga om jag har satt på hästarna täcke.

1 500 personer i kören

Av den vilsna själen som självmedicinerade med alkohol och droger blev det så småningom en stadgad tvåbarnsmor med en framgångsrik karriär. I dag är Caroline bland annat känd som ledare för Kör för alla – en 1 500 personer stor sånggrupp där ­alla som vill får vara med och sjunga pop- och rocklåtar. Konceptet är utvecklat av Yvonne, som sedan 23 år tillbaka driver en kör med mer vis- och musikalbetonad inriktning.
– När jag leder min kör måste jag skärpa mig ordentligt. Jag är ju egentligen ingen auktoritet utan en pajas, säger Caroline.
Yvonne framhåller att det är en bra egenskap som körledare.
– Man måste vara lite av en clown för att få igång folk. En av körmedlemmarna har gått hos både mig och Caroline, och hon säger att vi är väldigt, väldigt lika som körledare. Utanför kören är det mer ordning och reda över mitt beteende. Efter­som Caro­­line tillhör en yngre generation har hon haft större tillåtelse att leva ut sin tokiga sida.

Bor grannar

Bara ett 20-tal meter från Yvonnes och maken Calles röda 1700-talshus med vita knutar bor Caroline och maken Heinz i en modern arkitektritad villa.
– Vi flyttade hit för elva år ­sedan, precis innan vår son Otis skulle födas. Utan mammas hjälp hade vi inte klarat småbarnstiden. Otis satt upp i sängen och pratade hela nätterna. Räddningen blev att mamma kom in till oss och hämtade Otis klockan sju varje morgon så att vi i alla fall fick några timmars sömn. Men även om mamma har hjälpt oss mycket skulle hon aldrig komma in här och tala om var rosorna ska stå.
Yvonne poängterar att man inte ska lägga sig i för mycket.
– Det får vara hur mycket ­kaos det vill här. Man kan inte heller hålla på och utnyttja varandra bara för att man bor på samma tomt, även om det är bra att kunna hjälpas åt med saker när det behövs.
Om det någon gång uppstår tjafs handlar det oftast om bagateller.
– Jag som är en rätt principlös person kan störa mig på att mamma och pappa är mer principfasta. När jag och Heinz är på gott humör kallar vi oss för Lill-Carl och Lill-Yvonne, men när vi är på dåligt humör och tycker pappa och mamma är dumma kallar vi dem för kungen och drottningen, bekänner Caroline leende.
– Pappa och jag har alltid småbråkat. När vi är oense om saker ringer jag mamma, och så får hon lirka lite med pappa.
Caroline har redan planen klar för Yvonnes ålderdom.
– Nära vårt hus i Spanien håller det på att byggas ett äldreboende med spa. Där har jag tänkt sätta mamma när hon blir äldre. Jag och Heinz kommer att gå och hälsa på mamma minst en gång varje dag. Så länge hon klarar sig själv tänker jag inte tala om för henne om hur hon ska ha det, men den dagen hon behöver mig finns jag där för henne. Jag kommer aldrig att lämna mamma.

Yvonne och Caroline med hennes barn Eddie-Lee och Otis.

Yvonne och Caroline med hennes barn Eddie-Lee och Otis.

 

Det här är Caroline och Yvonne!

Caroline af Ugglas
Yrke: Konstnär, sångerska och körledare.
Ålder: 46 år.
Familj: Maken Heinz Liljedahl, 52, dottern Eddie-Lee, 17, och sonen Otis, 11.
Bor: I hus utanför Stockholm, fritidsboende i Spanien.
Aktuell: Med nya albumet Varför Därför och som ledare för Kör för alla.

Yvonne af Ugglas
Yrke: Logoped, sång­pedagog och körledare.
Ålder: 71 år.
Familj: Maken Carl, 78, döttrarna Angelica, 48, Caroline, 46, och Jacqueline, 30, samt fyra barnbarn.
Bor: I hus utanför Stockholm, fritidsboende i Spanien.
Aktuell: Som ledare för Kör för alla.

Caroline om Yvonne …

… det bästa?
– Att hon är insiktsfull och att hon utvecklas med sin samtid.

… det sämsta?
– Att hon kan inta en ståndpunkt lite väl snabbt. Men till mammas försvar måste jag säga att det går att diskutera med henne och få henne att ändra uppfattning.

Yvonne om Caroline …

… det bästa?
– Att det i botten av all hennes tokighet finns så mycket värme. Caroline värnar om både människor och djur.

… det sämsta?
– Att hon ibland är för rak och sanningsenlig. Själv är jag mer taktfull och lindar gärna in saker.

Vem av er är bäst på att överraska den andra?

Caroline:
– Det är jag som kommer med blommor och oftast köper presenter.

Yvonne:
– Ja, du är mer påhittig på det området. Jag har fått väldigt många gulliga saker av dig.

Vem av er ber oftast den andra om råd?
Caroline:
– Jag ber oftast mamma om råd, men jag tycker att hon borde rådfråga mig ibland också.

Yvonne:
– Jag påverkas mycket av dig utan att be om råd. Om jag gör fel får jag veta det.

Vem av er är bäst på att be den andra om ursäkt?
Yvonne:
– Det är jag. Precis som sin pappa har Caroline svårt för att säga förlåt.

Caroline:
– Ja, tyvärr är förlåt ett ord som sitter väldigt långt inne hos mig.

Vilken är den bästa ­presenten som ni har fått av varandra?
Yvonne:
– Att Caroline gifte sig med Heinz. Då fick jag lugn.

Caroline:
– Fast det var ingen present till dig, jag gifte mig med Heinz för min egen skull. Den bästa gåvan mamma har gett mig är närvaro. Jag är också väldigt tacksam för marken där vi byggt vårt hus. Det är förnämligt att ha tryggheten att få bo på samma plats hela livet.

Av Linda Andersson Foto: Ulf Berglund, IBL

Läs också:

Lasse Berghagen: ”bättre morfar än pappa”

Anne: ”Min dotter bara bråkar och kritiserar mig”

Lill-Babs önskan före sin död – ville få mer tid med familjen


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…