Annons

Annons

Cecilia, 48, 
drabbades av 
gyncancer: Jag vägrar skämmas 
för min 
sjukdom

Cecilia Hedström gick till läkaren 
i tron att hon hade urinvägsinfektion – och fick ett mardrömsbesked. 
Nu uppmanar hon andra kvinnor 
att våga prata mer öppet om 
gynekologisk cancer.

När fotografen och personliga tränaren Cecilia Hedström sökte läkarhjälp var hon säker på att hon hade urinvägsinfektion – i själva verket hade hon äggledarcancer med spridning till körtlar på ryggraden.
– Jag hade tidigare haft endometrios och var van vid smärta och värk i buken.
Cecilia berättade inte för någon att hon fått cancer.
– Inte förrän läkaren efter operationen sa att han lyckats ta bort all cancer. Det fanns inte i min värld att jag fått cancer, jag låtsades som att det hade drabbat
 någon annan, säger Cecilia.
Vad ingen pratade med henne om var hur livet, särskilt det intima, skulle se ut efteråt.
– Män med prostatacancer får tydlig information om att den behandling som ges kan leda till impotens och inkontinens. De hamnar i en fin vårdkedja med psykologer och annan hjälp. Vi kvinnor ska vara glada att vi överlever. Vi kan vakna till urinläckage och obefintligt sexliv utan att få vare sig hjälp eller förklaringar, säger Cecilia.
Hon önskar att någon hade pratat om hur det kan bli i framtiden när delar av underlivet tas bort.
– Närhet är fint, men är man en sexuellt aktiv person så räcker det inte att sova sked.

Vill stärka andra kvinnor

Att prata om hur det kan bli sexuellt sett efter en operation i underlivet är lite tabu, menar Cecilia. När hon gör det är det alltid någon i sällskapet som skruvar på sig av obehag. Men Cecilia har bestämt sig för att vara öppen med hur det blev för henne efter operationen – i hopp om att vi ska börja prata mer om det här och inte skämmas, och för att stärka andra kvinnor i samma situation.
– Det mesta som har med våra underliv att göra, och brist på sex eller önskan om mer sex, är skämmigt att prata om. Man kan inte rå för att man får cancer. Och vilket 
ställe den sätter sig på kan man inte heller bestämma, konstaterar Cecilia.

Noga med kosten

För att försöka förhindra spridning av cancern tog man bort livmodern, äggledarna, äggstockarna, några körtlar och en del av livmodertappen. Cecilia är skör efter ingreppet. Även huden på utsidan är påverkad och känslig efter cellgifter. Att hon överlevt cancern ser hon som en gåva och prio ett. Hon är så rädd om sig själv som det bara går och lever sunt.
– Jag motionerar mycket och är 
noga med kosten, vi äter ju flera ton mat under ett liv. Jag undviker till exempel socker, processad mat och kött med hormoner. Jag är livrädd för att cancern ska komma tillbaka. Ser man döden i vitögat blir man mer sann mot sig själv och vågar ta mer plats. Man blir en tuff brud. Och jag vill att vi systrar ska stå upp för varandra och våga ta mer plats, manar Cecilia.■

Blogg och bok

Mer om Cecilia och hennes kamp hittar du på hennes blogg, www.mynewkickasslife.com. 
Hon har även skrivit en bok om sina upplevelser, Är jag fortfarande vacker? (Lava Förlag), som handlar om hur det är att få cancer.

Cancerform som 
minskar – och ökar

Äggstockscancer drabbar cirka 700 kvinnor årligen och det finns en ärftlig faktor. Antalet kvinnor som får cancer i äggstockarna har minskat i Sverige de senaste decennierna. En orsak tros vara användningen av p-piller, vilket minskar risken för just äggstockscancer. En gyncancerform
som däremot ökar är livmoderkroppscancer, som drabbar cirka 1 400 kvinnor årligen. Det är en hormonstyrd sjukdom och risken att drabbas ökar vid fetma. Detta är den gynekologiska cancerform som ökar mest i världen, på grund av vällevnad.

Annons

Av Mia Coull
Foto: Cecilia Hedström

Läs också:

 Livsviktigt med cellprov

Nytt test upptäcker tidig gyncancer

Katja föll ihop i badrummet av smärtan: Jag trodde det var normalt


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…