Annons

Annons

Cecilia och David var nära att förlora sin son: ”Lille Zacks liv räddades av en okänd donator”

För den nyfödde gossen med gulsot och missbildad lever såg framtiden mörk ut. Utan en operation skulle han inte klara sig. Men ingen av föräldrarnas lever passade, och det var bråttom…

Cecilia och David med barnen Zack och Alissa.

Till en början såg allt bra ut för nyfödde Zack. Men efter några veckor visade det sig att hans lever inte fungerade. Framtiden såg plötsligt mörk ut. Tack vare en levertransplantation fick han livet tillbaka.

Annons

– Vi är så tacksamma för den svenska barnsjukvården. Utan transplantationen hade Zack 
inte levt i dag, säger pappa David Emanuelsson, 39.

Nyss har två lösgående hundar mött oss på uppfarten till den högt belägna gården utanför Bollebygd. I en inhägnad sprätter några hönor och i stallet står ett nyinköpt gotlandsruss och ett föl.

Omgivningen är idyllisk och det enda som hörs är vindens sus i trädtopparna. Men så vidare idylliskt var tillvaron inte för familjen strax efter att Zack kom till världen, intygar David och hans sambo Cecilia Funksjö, 32.

Det har varit en tid präglad av stor dramatik och ovisshet om Zack skulle klara livhanken. Nu är han en välmående bebis som iakttar omgivningen med stora kloka ögon, omhuldad och ständigt pussad på av storasyster Alissa.

Men vi backar tillbaka till november 2016, då Zack föddes. Några dagar efter förlossningen visade det sig att han hade gulsot som snart gav med sig. Efter några veckor blev han dock gul i ögonen igen.

Skulle ha dött

På sjukhuset i Borås visade prover att hans levervärden var förhöjda, varpå en omfattande utredning startade.

– Veckan innan vi fick svar minns jag som i ett töcken. Det var det värsta jag har varit med om, säger Cecilia. Jag visste inte om min son skulle dö eller leva en vecka till. Den ångesten och oron går inte att beskriva.

– Ja, det är det värsta man kan vara med om, instämmer David.

Efter en vecka fick föräldrarna beskedet att Zacks lever var missbildad och att gallgångarna som ska transportera galla var tilltäppta. Personalen hoppades att ett ingrepp där de återställde gallgångarna skulle räcka. Men det visade sig inte vara tillräckligt.

Snart rusade levervärdena och Zack tacklade av mer och mer. Det enda som återstod var en levertransplantation. En vecka senare hamnade Zack på transplantationslistan och efter det tog det två och en halv vecka innan det fanns en lever till honom.

Innan dess utredde sjukvården om det fanns en lämplig donator i Zacks närmaste omgivning.

– Vi hade ingen lever. Det var hemskt. Vi visste ju att han skulle dö utan en ny lever. Min var för stor och Cecilias passade inte. Att inte kunna hjälpa till och donera kändes tungt, säger David.

– Ja, och Zack mådde så dåligt under den här tiden. Han bara skrek och hade ont, minns Cecilia.

Zack på sjukhuset efter det stora ingreppet.

Chans till livet

När det äntligen blev dags för operation kände föräldrarna en stor lättnad.

– Innan väntade vi oss hela tiden att det värsta skulle hända, men nu fick han en chans till livet. Dessutom hade han genomgått en stor operation innan så vi visste att han klarade sövning.

– Det fanns inget annat än 
att det skulle gå bra, så försökte jag tänka. Att Zack skulle bli frisk var det enda som betydde något, säger David.

Operationen gick bra. Cecilia tar fram mobilen och visar bilder på hur Zack såg ut före och efter det stora ingreppet.

På de första bilderna är magen stor som en fotboll och hela Zack är gul. På de andra bilderna är han nästan helt normal 
i färgen och magen har krympt betydligt.

– Vi är så tacksamma. Vi skulle ju vilja tacka donatorns familj och visa att levern har räddat ett liv. Men vi vet väldigt lite om donatorn. Även om vi så klart känner glädje och tacksamhet finns det också en tanke på den personens anhöriga och vad de går igenom.

Just att kunna rädda liv på det sättet som Cecilia och David har fått erfara förutsätter att det finns donatorer. Därför är det viktigt att alla drar sitt strå till stacken och anmäler sig till donationsregistret, menar Cecilia och David.

– Är du beredd att ta emot organ måste du också vara beredd att ge. Annars är du egoistisk, tycker David.

Mamma Cecilia är evigt tacksam för att hennes lille guldklimp fick livet tillbaka.

Ständigt på vakt

Cecilia anmälde sig till donationsregistret redan när hon var 17 år, men David hade inte tänkt på det tidigare. Nu har han däremot anmält sig.

– Det är så lätt gjort. Det är bara att ringa ett samtal. Zack lever tack vare en donator. Jag kan inte tänka tanken hur det skulle vara att inte ha Zack, säger han.

Men än kan inte familjen andas ut. Även om allt har gått bra finns det risk för komplikationer.

Nyligen har mediciner satts ut för att stärka Zacks immunförsvar och för att kroppen själv ska läka ut ett virus som han bär på. Med det ökar risken för avstötning.

– Det har varit en jäkla resa, säger David. Och det är inte över än. Vi är ständigt på vår vakt och det är lätt att tänka det värsta.
Cecilia håller med.

– Än är vi inte i land. Oron finns där hela tiden, men i det stora hela har det gått väldigt bra och just nu kan vi leva ett nästan helt vanligt familjeliv.

Mamma Cecilia är evigt tacksam för att hennes lille guldklimp fick livet tillbaka.

Text: Mathias Pernehim
Foto: Magnus Gotander och privata bilder

Läs också:

Thomas, 50, har genomgått fyra transplantationer

Agneta, 58, fick ett nytt hjärta: Det började med en elak förkylning

OS-simmaren 
Anders Holmertz: Jag tvingades 
börja om på ruta ett

 


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…