Annons

Annons

Claes, 51, har snickrat sin egen kista: ”Något väldigt terapeutiskt”

När Claes Blixt pappa dog insåg sonen att utbudet av kistor var litet. Nu har han snickrat kistor till både sig själv och sin mamma Anita. "Vi skrattade mycket när vi gjorde den", säger han.

Claes Blixt, 51, bor ett gammalt missionshus i Uddebo i Västergötland med sin fru. Han är ateist men har kvar altare och predikstol från den gamla verksamheten i vardagsrummet. Där har han dessutom sin egen likkista.

Annons

Claes Blixt mamma Anita fick vara med och utforma sin egen kista. Bild: Privat

I väntan på att kistan ska komma i bruk fungerar den som en vanlig möbel.

Barnen Moa och Max, numera 23 0ch 19 år gamla, vet vad ”bordet” ska användas till så småningom.

– De har växt upp med den, så det är ingen dramatik i det, säger Claes Blixt som uppenbarligen har en pragmatisk inställning till döden.

Minnesstenen finns redan i trädgården. Ett stycke bohusländsk granit med Claes födelsedatum och utrymme för komplettering.

– Det är bara att stansa in slutet.

Cleas Blixt har förberett minnesstenen i trädgården med födelsedatum. Slutet är, av förklarliga skäl, ännu okänt. Bild: Privat

Ville ha en Mercedes

Claes berättar att han försökt att få till en minneslund i byn men att regelverket och byråkratin satte käppar i hjulet. Det var ingen idé.

Även om den idén föll, så är det uppenbart att han har tänkt en hel del på döden och hur vi tar avsked. Historien bakom möbeln/kistan i missionshuset började egentligen för 15 år sedan.

Claes berättar att han höll på att lära sig bygga sin egen kajak. De färdigbyggda kajakerna testades skarpt med flera kilometers paddling i en å. Flera slog runt under jungfrufärden.

Samtidigt som Claes fördjupade sig i kajak-bygget så kom beskedet om att hans pappa Vincent gått bort. Det kan låta märkligt men kajaken och pappans bortgång hör ihop.

Speciellt kajakens form med födsel i ena änden, döden i den andra och hela livet mittemellan.

När Claes satte sig för att planera pappans begravning slog det honom att utbudet av kistor var begränsat. Åtta kistor från lyx till budget.

Han tyckte inte det fanns någon som kunde uttrycka vem hans pappa hade varit i livet.

– Pappa hade ju alltid suttit i en Mercedes med armen hängande ut på sidan så det hade varit passande med en sån kista, säger Claes.

Kist-kurs utlöste krismöte

Men eftersom det inte fanns några kistor med pappans Mercedes-utstrålning fick det bli en ur det ordinarie sortimentet.

– Han hade ju inte så mycket pengar så det fick bli den billigaste, ”Frakt” hette den, säger sonen som ändå tycker att det fanns något passande i namnet.

– Klart han skulle ha ”Frakten” men det hade varit roligare med en kista som berättade mer om vem han var som person.

Men det skrala utbudet satte i alla fall fart på tankarna. Claes Blixt säger att han aldrig varit rädd för att göra saker och nu kunde han bara komma fram till en slutsats. Klart man ska göra sin egen likkista och när man ändå är igång så kan man ju hålla en kurs i hur man gör!

Han lämnade in annonsen om sin kurs till lokaltidningen.

– De fick ju ha krismöte på redaktionen. När de tog in den hade de ändrat det till ”kist-kurs”, säger Claes Blixt.

– Men jag fick tio deltagare. Det gjordes den ena kistan roligare än den andra.

Ateisten Claes Blixt bor i ett gammalt missionshus. Han är en av få svenskar som snickrat ihop sin egen likkista. Bild: Privat

”Något väldigt terapeutiskt”

En av deltagarna anpassade till exempel sin kista till bagageutrymmet på sin Volvo 245. Han kommer att kunna köra omkring med kistan som levande men han lär få krypa ihop lite i döden.

Under kursen fick deltagarna fördjupa sig i de rent praktiska reglerna kring hur en kista ska utformas. Kursen innebar också att kistsnickrarna fick reflektera kring döden och hur de själva ville ha det.

– Den här kombinationen av att man mäter upp sig själv och pratar om döden och livet. Det är något väldigt terapeutiskt i det, säger Claes Blixt.

Han har byggt en kista både till sig själv och senare till sin mamma.

Mamma Anita, som jobbade i vården i sitt yrkesverksamma liv, fick en vit kista med utskurna hjärtan i. Hon var själv mycket involverad i arbetet.

– Vi skrattade väldigt mycket när vi gjorde den. Jag ser det som en hyllning till henne. Hon hade väldigt mycket hjärta, mycket patos.

När Anita gick bort i cancer fördes hon till sista vilan i kistan som sonen snickrat åt henne.

Snickra ett personligt farväl

Kursdeltagarna har kvar sina kistor hemma. Claes berättar att en dem krockade med en älg härförleden. Lyckligtvis avlöpte olyckan utan att kistan behövde tas i bruk.

Det har inte blivit några fler kurser men det händer fortfarande att folk googlar upp Claes namn och hör av sig. Folk som undrar hur de ska bära sig åt för att sätta en personlig prägel på kistan.

Det finns ett intresse för att snickra till ett personligt farväl. Claes Blixt funderade ett tag på att starta en produktion av kistor, men fann att det inte skulle bära sig.

Men han har som sagt både kista och minnessten färdig till sitt eget farväl. I datorn finns ett dokument som Claes uppdaterar efterhand om hur han vill ha det med begravningen.

Askan ska ligga bredvid mamma och familjen ska inte behöva fundera över några detaljer överhuvudtaget.

– Det tycker de är skitbra.

Text: Henrik Högström

Läs också:

Nu kan du få ett nytt liv som träd – efter din död


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…