Annons

Annons

Dottern Josefin om Ann-Louise Hanson: Jag försökte sabotera mammas karriär

Att växa upp med en mamma som är en av landets främsta sångerskor är inte lätt. För att stjäla en stund i centrum försökte Josefin som barn att förstöra för sin mamma.

Två livsnjutare myser vid planket.

Josefin Glenmark får ofta höra att hon är lik sin mamma till utseendet.

– Varje gång blir jag jätteglad och tackar för komplimangen, säger Josefin och ler mot mamma Ann-Louise som sitter på andra sidan köksbordet.

Annons

Men det fanns en tid då Josefin inte tyckte det var lika roligt att vara ”Ann-Louise Hansons dotter”. Under skol­tiden på Adolf Fredriks musikskola blev det betungande att ha en av landets mest framstående sångerskor som mamma.

– De andra tjejerna i klassen frös ut mig, vilket jag kanske delvis förtjänade eftersom jag var ganska kaxig ibland. De gjorde klart för mig att jag inte skulle tro att jag var något bara för att jag hade kända föräldrar, berättar Josefin och fortsätter:

– Den enda som pratade med mig var klassens tönt, som i själva verket visade sig vara världens coolaste tjej. Mini, som hon heter, är än i dag min bästa vän. Min första singel My sweetness skrev jag till henne.

Att Josefin hade ärvt den musikaliska ådran märkte Ann-Louise tidigt. Att hon gillade att stå i centrum likaså.

– När Josefin bara var några år gammal kom en tidning hem till oss för att göra ett reportage om mig. Först vägrade Josefin att vara med på bild. För att sedan sabotera för mig gick hon in i badrummet, satte proppen i bidén och spolade vatten så att det blev översvämning, berättar Ann-Louise.

Men efter en stund ville Josefin plötsligt fotograferas med sin mamma.

– När fotografen och journalisten skulle gå följde hon med ut på trappan och vinkade av dem med orden ”Ni får gärna komma tillbaks och kotafera mig”, minns Ann-Louise med ett skratt.

Ann-Louise 
i slutet av 60-talet.

Led svåra kval

Då Ann-Louise några år senare åkte på turné med operettföreställningen Vita hästen blev det än mer uppenbart att familjens minsting var en äkta linslus.

– Våra tvillingar, som då var 12 år, fick roller som piccolon i föreställningen, vilket gjorde den då 6-åriga Josefin urförbannad. ”Ska inte jag vara med?” undrade hon. Det slutade med att regissören fick specialskriva en roll som egentligen inte fanns till henne.

Josefin tog över de flesta scenerna, berättar Ann-Louise. Applåderna och skratten fick henne att stanna kvar på scenen längre än vad hon skulle.

– De äldre operetträvarna blev irriterade på Josefin. ”När du har sagt din replik ska du gå ut”, försökte de instruera henne.

Att ha barnen med på turné fungerade bara i undantagsfall. Normalt sett var Josefin och hennes systrar hemma med mormor Anna när Ann-Louise och Bruno drog ut på vägarna.

– Jag hade svåra samvetskval för att jag inte var hemma med mina barn.Det har jag fortfarande, men jag kunde bara inte släppa musiken, förklarar Ann-Louise. Ofta var jag och Bruno ute på spelningar torsdag till söndag, men även om vi var hemma större delen av veckan upplevde barnen det som att vi var borta hela tiden.

Josefin ser dock att det hade sina fördelar.

– Det faktum att våra föräldrar var borta så mycket gjorde mig självgående. Redan när jag var 13 år kunde jag vara ensam hemma en hel helg tillsammans med min bästa kompis utan att det var några konstigheter. Visst gjorde vi bus, men det var ganska harmlösa saker.

Josefin var 
en liten posör som gärna ville ha uppmärksamhet.

Sökte bekräftelse

1990 flyttade Ann-Louise och Bruno till Frankrike. Josefin var det enda av barnen som följde med. Fyra år senare gav hon sig av till Holland och därefter gick flytten vidare till USA.

I Los Angeles samarbetade Josefin med den uppburna låtskrivaren och producenten Guy Chambers, mest känd för sitt samarbete med Robbie Williams. Han uppmuntrade Josefin att åka tillbaka till Sverige och satsa helhjärtat på sitt låtskrivande.

Efter 12 år utomlands flyttade hon tillbaka till Stockholm och påbörjade en utbildning i musik­produktion. Låtarna hon skrev passade henne så bra att hon bestämde sig för att spela in ett album.

Länge kämpade hon för att bli en etablerad artist, men de senaste åren har sången fått stå tillbaka för låtskrivandet som genererat allt större fram­gångar. Bland annat är Josefin upphovskvinna till två av bidragen från årets Melodifestival.

Mamma Ann-Louise har alltid stöttat Josefins musiksatsning.

– Musikbranschen är tuff, men man kan inte avråda någon som har så mycket talang som Josefin från att satsa på det hon vill göra. Jag följer hennes karriär in i minsta detalj.

Om Josefin undanhåller sin mamma något som hon gjort kan Ann-Louise till och med bli lite sur.

– Jag trakasserar henne hela tiden med frågor om vad hon har skrivit för låtar på sistone. ”Kan vi inte få höra någonting snart?” pressar jag henne. ”Inte än mamma”, får jag ofta till svar.

Josefin förklarar hur hon tänker:

– Jag vill att mamma och pappa ska veta vad jag håller på med, samtidigt som jag drar mig lite för att spela upp låtar som inte är klara för dem. Väldigt, väldigt länge sökte jag mina föräldrars bekräftelse, men det har jag slutat med.

Josefin har inte riktigt samma stenkoll på Ann-Louises karriär. Det kan man i rättvisans namn inte heller begära med tanke på att hennes mamma har spelat in över 600 låtar.

Men när Ann-Louise tillsammans med Barbro ”Lill-Babs” Svensson och Siw Malmkvist uppträdde med deras gemensamma show på Intiman i Stockholm förra våren satt Josefin i publiken.

– Siw konstaterade att jag med mina 73 år var minstingen i gänget, varpå jag invände att jag minsann bara var 72. Då hörde jag Josefins röst nerifrån salongen: ”Mamma, du är 73!”

Mor och dotter i 
ett känslosamt ögonblick.

Två personligheter

Vid det här laget är Josefin van vid att beskåda Ann-Louise i sin yrkesroll.

– För mig är det Ann-Louise Hanson som står på scenen och min mamma som jag sitter och äter middag med efter föreställningen. Man uppför sig på ett lite annat sätt när man går in i sin artistroll. Mamma ändrar exempelvis dialekt och börjar prata rikssvenska. Men jag vill att hon ska prata skånska, som hon gör privat, för att hon helt och fullt ska kännas som min mamma. Ann-Louise och Josefin ber ofta om varandras åsikter, men det finns gränser för hur hårda de vågar vara i 
sina omdömen.

– Du är nog mer ärlig mot mig än vad jag är mot dig, tror Ann-Louise. Jag är rädd för att såra om jag är alltför uppriktig.

Ständig oro

Men Josefin vill inte heller såra.

– Hur ärlig jag väljer att vara beror på vad det gäller. Om mamma exempelvis sjunger lite falskt bryr jag mig inte om att påpeka det för henne. Det händer inte så ofta, och om det händer så brukar man som sångerska vara den första att själv upptäcka det, säger hon.

Den största olikheten mellan dem är att Ann-Louise är betydligt ängsligare lagd än Josefin.

– Jag oroar mig för allting. Framför allt är jag orolig för att det ska hända familjen någonting. När jag ska ta Josefins små döttrar över gatan blir jag helt hysterisk eftersom jag är så rädd om dem. Och när jag åker bil och någon annan kör sitter jag och blundar.

– Jag kan inte stävja min oro, fortsätter hon. Den blir bara 
värre med åren.

I samma stund signalerar Josefins telefon att hon för and­ra gången på kort tid missat ett samtal från sin man.

– Jag är rädd att han vill dig något speciellt. Ska du inte ringa tillbaka? undrar Ann-Louise nervöst.

– Äsch, han vill nog bara veta om jag har handlat och packat inför vår resa till Sälen senare i dag, resonerar Josefine med en axelryckning och låter telefonen ligga kvar på bordet.

För tillfället befinner sig Josefin i en virvelvind av hårt arbete och familjeliv. Samma hektiska vardag som Ann-Louise för några decennier sedan kämpade med att få ihop.

Mammas goda råd 
är de bästa, tycker Josefin.

Stora livsnjutare

Vis av erfarenheten försöker Ann-Louise underlätta sin dotters tillvaro så gott hon kan. Om Josefin och hennes man hamnar i barnvaktsknipa kommer Ann-Louise och Bruno ofta till undsättning.

Och när Josefin på hemväg från musikstudion passerar sina föräldrars bostad händer det inte sällan att Ann-Louise står redo utanför huset med färdiglagad mat, som hon kvickt överlämnar innan Josefin gasar vidare.

De sällsynta gånger mor och dotter har tid att prata ordentligt kretsar samtalet oftast kring det som pågår i Josefins liv.

– Som de flesta i min bransch är jag väldigt egocentrisk, bekänner hon utan omsvep.

– Vi pratar båda mycket, men när Josefin och jag är tillsammans är det knappt jag får en 
syl i vädret, säger Ann-Louise.

De enda tillfällen då de får rå om varandra en längre period är under några sommarveckor på en skärgårdsö. Där huserar Josefin och hennes familj i en stuga intill Ann-Louises och Brunos hus. Tillsammans åker de även på en årlig Spanienresa.

– Då är vi fullt nöjda med att sitta stilla på balkongen tillsammans, ta en drink, titta på utsikten och bara njuta av att vara där. Vi är båda riktiga livsnjutare, konstaterar de samstämmigt.

Av Linda Andersson

Foto: Ulf Berglund, Sjöberg Bildbyrå 
och privata bilder

 

Det här är Ann-Louise!

Namn: Ann-Louise Hanson.
Yrke: Artist.
Ålder: 74 år.
Familj: Maken Bruno Glenmark, 80, döttrarna Jenni och Jessica, 50, och Josefin, 43, samt sju barnbarn.
Bor: I lägenhet i Täby, lantställe i Stockholms skärgård.
Aktuell: Med en turné med Siw Malmkvist där den nyligen bortgångna kollegan Barbro ”Lill-Babs” Svensson hyllas.

Det här är Josefin!

Namn: Josefin Glenmark.
Yrke: Låtskrivare och sångerska.
Ålder: 43 år.
Familj: Maken Mathias Breman, 45, döttrarna Tillie, 6, och Vega, 5.
Bor: I hus i Åkersberga, lantställe i Stockholms skärgård.
Aktuell: Som kompositör till Martin Almgrens kommande singel ”Unconditional”. Josefin är även låtskrivare till Peg Parneviks nya singel ”Loafers”.

Läs också: Caroline af Ugglas: Min mamma har satt mig på en piedestal


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…