Annons

Annons

Efter 60 år återsåg jag min gamla resväska

DET HÄR HÄNDE MIG.
När jag började resa i min ungdom var jag klok nog att skaffa en rejäl resväska. Men aldrig hade jag kunnat ana att jag på ålderns höst skulle få se väskan igen.

Annons

 

Min gamla resväska var full av dekaler från platser jag besökt. Bilden är arrangerad. Foto: Shutterstock

Min gamla resväska var full av dekaler från platser jag besökt. Bilden är arrangerad. Foto: Shutterstock

När jag slutat skolan och börjat förvärvsarbeta köpte jag en beige resväska med en bred rem att kunna dra åt ordentligt. En riktig väska av läder. På den tiden var det populärt att klistra märken på väskorna från de orter eller hotell man besökt. Så gjorde även jag. Min resväska var med mig som en god följeslagare på alla mina färder och efter några utlandsresor hade jag klistrat utsidan av väskan alldeles full med märken. Jag var väldigt noga med att de skulle sitta fast ordentligt.
Tillsammans med mina föräldrar åkte jag på en längre resa till Italien och vi besökte Rom, Milano, Venedig, Florens och flera orter, så många märken fästes på väskan. Men så småningom blev väskan trots alla souvenirer alltför gammaldags. De moderna lätta resväskorna hade kommit i ropet och de vägde endast en bråkdel av min gamla tunga läderväska. I samband med en flytt mitt i livet så skänkte jag min resväska till någon välgörenhetsinrättning, om det var Frälsningsarmén eller Lutherhjälpen.

Gilla Året Runt på Facebook

Så för ungefär sex, sju år sedan färdades jag med Stockholms tunnelbana från västerorot till södra förorterna.
Vid t-centralen steg en dam med barnvagn på. Hon hade en gammal barnvagn, från femtiotalet, bullig och djup med sufflett och vita hjul. Precis en sådan som mina syskonbarn legat i när de var små. Jag betraktade fascinerat vagnen men när blicken gick uppåt blev jag nästan stel. Tiden stannade för mig. Ovanpå barnvagnen låg en gammal resväska. Vartenda klistermärke kände jag igen, den breda remmen som höll igen väskan, det var min kära gamla resväska.
Jag blev rådvill. Vad skulle jag göra? Gå fram och berätta att hon hade min gamla väska som jag köpt på femtiotalet, eller…? I mina minnen färdades jag tillbaka till Italien, till den nostalgiska resan med mina föräldrar och jag återupplevde vad trevligt vi hade haft det.
Jag blev sittande kvar på min plats och några stationer senare steg damen av med ”min” resväska på sin barnvagn. Jag fortsatte min färd mot Bagarmossen.
När jag tänker efter är det ju fantastiskt att min gamla resväska är vid liv efter sextio år. Det är väl sådant som kallas för återanvändning.
”Majvor”


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…