Annons

Annons

Inez, 63: Min dotter hotar att ta livet av sig

Bråk och häftiga scener är vanligt i tonåren, men för Inez dotter har beteendemönstret fortsatt in i vuxen ålder. Hennes självmordshot är psykiskt pressande för Inez, som ständigt oroar sig.

Bilden är arrangerad

Bilden är arrangerad. Bild: Shutterstock/IBL

Jag är en kvinna på 62 år med en vuxen dotter. Hennes pappa försvann tidigt ur bilden, så det har bara varit hon och jag. Vår relation har varit både bra och dålig genom åren, men jag gjort så gott jag har kunnat. Min dotter har själv inga barn och lever ensam. När hon kom upp i tonåren hände något med henne som har kommit att prägla vår relation mycket. Hon blev ganska utåtagerande och ställde ofta till med scener hemma. Det är kanske inte ovanligt när det gäller tonårsdöttrar, men för min dotters del har det där stökiga och kaotiska känslolivet inte klingat av.

Annons

Nu när hon är vuxen har hon börjat hota med att ta livet av sig. Det gör mig rädd, och jag ligger sömnlös på nätterna. Jag har märkt att hoten mer handlar om utspel, men jag skulle aldrig våga chansa och nonchalera henne när hon säger att hon inte orkar leva längre utan vill få ett slut på allting. Hon säger att det vore bättre för alla om hon inte fanns. Det går inte att prata med henne då. Hon lyssnar inte och är uppvarvad.

När hon har hotat med självmord kan hon dra sig undan och inte vara nåbar. Telefonen är avstängd, med den påföljden att jag blir så orolig att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Ibland har jag åkt hem till henne, men då har allt varit lugnt och hon har nästan verkat oförstående när det gäller min oro. Samma sak när hon hör av sig några dagar efter ett självmordshot och pratar som om ingenting hade hänt. Det är som att hon inte minns vad hon har sagt och gjort. Hon verkar inte deprimerad och hoten kan komma när man minst anar det.

Min dotter arbetar och lever ett någorlunda socialt liv. Jag förstår inte varför hon håller på så här. Det är en psykisk press för mig att leva med oron för att hon kanske tar livet av sig; även om hon egentligen inte vill så kanske hon gör det av misstag eller som ett infall. Jag anklagar mig själv för att det har blivit så här. Vad ligger bakom hennes beteende och vad ska jag göra?
Inez

Samlevnadsrådgivare Marcus Edstam ger råd:

Marcus Edstam, terapeut

Marcus Edstam, terapeut och socionom, Sankt Lukas, Göteborg.

Hon behöver förstå vad hon utsätter dig för 

Du gör alldeles rätt som tar din dotters hot om självmord på allvar. Man ska aldrig avfärda någon som uttrycker självmordstankar.

Även om det inte är vad personen egentligen vill så kan ett självmordsförsök ske under påverkan av alkohol eller tabletter. Vad beteendet beror på är inte enkelt att svara på. Det kan röra sig om en trasslig mor-dotter-relation eller så finns det en psykisk problematik hos din dotter. Det faktum att hon i övrigt verkar leva ett välordnat liv talar dock emot att det rör sig om det sistnämnda.

Din dotter verkar använda hoten som ett verktyg och maktmedel för att styra er relation, och det är inte bra att låta henne göra det. Då blir man, som du nu har blivit, indragen i konstiga beteenden. Det är ett stort ansvar för dig att bära det här ensam.

Att avbryta kontakten är ingen bra idé. I stället behöver ni prata mer med varandra. Fundera på vad din dotters beteende är uttryck för. Hur har hon lärt sig det här? Prata i jagbudskap om hur du upplever situationen, hur du känner när hon hotar att ta livet av sig och om din oro för henne.

Hon behöver förstå vad hon utsätter dig för och vad hon förmedlar genom sina hot. Fråga vad som fattas henne, och vad som är syftet med hennes beteende. Kanske vill hon ha mer omsorg från dig, kanske handlar det om ilska över något. Prata om dina önskningar, om hur ni vill ha det tillsammans och vad som behöver göras för att få till en förändring.

Att hon efteråt inte verkar vilja kännas vid självmordshoten kan bero på att hon skäms. Du kan föreslå henne att söka professionell hjälp, ibland behövs det för att bryta mönstret. Du kan också prova att kontakta din vårdcentral, men tyvärr saknas det ofta resurser för den här typen av familjeproblem.
 Marcus

Läs mer frågor till samlevnadsterapeuten här, där du också kan ställa din egen fråga >>

Läs också:

Förtroligt: ”Varför känner jag tomhet när allt är bra?”

Ingrid: ”Jag är trött på mina föräldrars gnäll”

Linda om sorgen efter sonens självmord: ”Det värsta man kan vara med om”

 


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…