Annons

Annons

Experten ger råd! Ska jag säga till mina högljudda grannar?

FÖRTROLIGT

shutterstock_225153616

Cecilia, 68:
Grannarna bråkar och är högljudda

Stämningen i huset har förändrats sedan lägenheterna blev bostadsrätter, berättar Cecilia. Ska jag lägga mig i grannarnas gräl och bråk?, undrar hon.

Annons

Foto: Shutterstock

Vi bor i ett hus med ganska många lägenheter, både stora och små. Lägenheterna ombildades nyligen till bostadsrätter och det har inneburit att det har varit stor omflyttning i huset. Många nya ansikten har kommit till.
Vi fick köpa lägenheterna till ett rätt bra pris och de steg snart i värde, därav flyttandet. Fast vi – min man och jag – bor kvar, än så länge. Men jag tror att vi också flyttar snart, för här har blivit så rörigt det senaste året.
Det är många ungdomar och unga familjer som har kommit hit. Inget ont om unga människor, men de är dåliga på att hålla ordning i hiss och tvättstuga, för att ta några exempel.
Min man och jag har bott i huset i över 20 år och numera är vi pensionärer. Många andra par i vår ålder håller med om att mycket är förändrat, men de tycker också att det är roligt med lite nya ansikten.
Jag försöker se det positiva i omflyttningarna. Vi har det trots allt bra och vi äger vår lägenhet, vi trivs.
Vi har egentligen aldrig umgåtts med grannarna, men vi har ändå haft en känsla av gemenskap. Vi brukar hälsa och småprata med varandra när vi stöter ihop.
När vår bil inte startade i vintras fick vi hjälp. Och vi hjälpte grannfrun att handla, när hon hade opererats i höften. Det har känts tryggt på något sätt här i vårt hus. Tills för något mer än ett år sedan.
En ung familj har flyttat in i lägenheten ovanför oss. De ser trevliga ut när man ser dem. Men de för ett oherrans liv, både nätter och dagar.
De har två tvillingpojkar i åttaårsåldern och de verkar slåss så fort de är vakna. Det kan jag dock stå ut med. Då är det värre med de vuxnas höga röster, skrik och bråk.
Jag finner mig i att de har TV:n på högt eller musik på högsta volym. Men när det är högljudda gräl, dunsar av möbler som far i golvet och ibland även gråt, då blir jag nervös.
Jag blir sömnlös och känner mig maktlös. Jag ligger bara och lyssnar till om det ska bli något mer.
Min man hör dåligt, så han lider inte på samma sätt som jag. Jag oroar mig för att barnen far illa, min egen sömn är inte det viktiga i sammanhanget.
Jag vet inte vad jag ska göra. Det har aldrig varit så våldsamt att jag har känt att det vore bäst att ringa polisen, men snudd på.
Samtidigt vill jag inte stöta mig med en familj som kanske bara är just högljudda, utan att förstå att andra tar illa upp.
Jag vet inte om jag ska ta upp det här med styrelsen för bostadsrättsföreningen, eller om det bara skulle ses som att jag är småaktig och skvallrig. Samtidigt kan man ju inte lämna barn i sticket?
Pojkarna ser helt okej ut när jag ser dem, det måste jag tillägga. De är glada och pigga, när de sparkar fotboll här utanför.
Kanske har jag bara hjärnspöken?
Cecilia

 

 

 

DCF 1.0
Anne-Marie Furhoff, familjerådgivare: Du måste säga till att du blir störd!

Du vet inte vad som pågår hos grannarna ovanpå, men egentligen räcker det som utgångspunkt att du blir störd.
Det är just detta – att du blir störd – som du behöver förmedla till grannarna. I bästa fall försöker de då vara lugnare.
Men du kan också bli otrevligt bemött. Då har du i alla fall talat om att du har hört en del som kan vara besvärande. Även detta kan leda till att det blir lugnare.
Hur man tar kontakt i en så här känslig fråga handlar mycket om personlighet.
En del passar på vid ett möte i trappan, andra kanske gör sig ett ärende och ber att få låna något. Åter andra inväntar en alarmerande situation och ringer på och frågar direkt vad som står på.
Vid ett läge då man befarar att barn far illa ska man – öppet eller anonymt – göra anmälan till socialtjänsten. Sedan är det myndighetens ansvar att utreda.

 


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…