Annons

Annons

För gammal för jobb: Tre röster om ”ålderismen” i arbetslivet

En 74-årig chaufför som vägrar parkera bussen, en statsvetare som kämpar på och en kontorist som bytte bana och började skriva böcker. Så berättar tre personer om "ålderismen" i arbetslivet. "Jag fick inte jobbet på grund av det enda jag inte kan ändra på, min ålder", säger Christina Evstedt, 45

Känslan av att inte vara behövd är svår att beskriva.

Lill Lindbäck bytte spår mitt i livet. Skrivandet har gett mycket glädje. Bild: Julia Sjöberg

Lill Lindbäck i Göteborg beskriver det för egen del som en blandning av vanmakt och ilska. Vanmakt för att tillvaron plötsligt vänds upp och ner och ilska för att man ställs åt sidan med hänvisning till åldern. Lill Lindbäck berättar att hon fick gå från ett kontorsjobb på Telia när kontoret skulle flytta till Stockholm. Lill, som alltid haft lätt att hitta arbete innan, ville stanna kvar.

Annons

Hon var bara 40 och tänkte att det skulle ordna sig. Nu fick hon kalla handen med motiveringen att de sökte någon yngre.

Raul, 74 vann i Arbetsdomstolen

Ålder som diskrimineringsgrund infördes 2009. För närvarande får Diskrimineringsombudsmannen ta emot runt 300 anmälningar om året där människor anser sig ha blivit diskriminerade av den anledningen. Endast en handfull av dem leder till tillsynsbeslut eller avgörs i domstol.

Busschauffören Raul Blancos anmälan tillhör ett av dem.

Han, och två jämnåriga kolleger, fick sparken när de fyllde 70 från bussbolaget Keolis med motiveringen att han var för gammal. Keolis hade satt upp en övre åldersgräns på 70 år för när de inte längre ingick nya avtal om behovsanställningar med förare. Syftet med åldersgränsen var ökad trafiksäkerhet.

Raul Blanco, 74 ,från Bandhagen, vann i Arbetsdomstolen. Bild: Privat

Fallet avgjordes i domstol där det slogs fast att så länge Raul uppfyller Transportstyrelsens krav får han fortsätta köra. I dag är han 74 och kör för Nobina i Nynäshamn. De tittade bara på cv:t när de anställde honom och uppskattar hans rutin och att han kan meka med bussen själv om det uppstår problem på vägen.

Raul menar att bussföretagen tar in många yngre som egentligen inte är vidare intresserade av att köra buss. ”Broilers” som inte kan ge det lilla extra som erfarna och rutinerade förare kan.

Körkortet gäller till 2021 och Raul Blanco har i dagsläget inga planer på att parkera bussen.

– Jag får köra så länge jag är frisk och uppfyller kraven. Jag varken dricker sprit eller röker och har varit vegetarian i 50 år. Hälsan är en skatt för mig. Så jag jobbar och mår bra.

 

Statsvetaren Christina Evstedt.

”Det är inte kompetens som avgör”

För ett par år sedan seglade åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden plötsligt upp som en fråga på dagordningen. Statsvetaren Christina Evstedt i Upplands Väsby var en av dem som lyfte frågan. Hon berättade om sina egna erfarenheter för att väcka opinion och var med att driva debatten.

Bland annat om hur hon varit för gammal för ett jobb redan vid 35.

Opinionen väcktes visserligen men för egen del så har de dåliga erfarenheterna fortsatt.

– Mina erfarenheter kvarstår. Det är inte kompetens som avgör. Det är hur gammal du är, kön och etnicitet, säger Christina Evstedt.

I ett av fallen, en tjänst som researcher, blev hon uppringd av rekryteraren som sa att Christina hade alla kvalifikationer de sökte men att de var ute efter någon yngre.

– Jag har svårt att förstå hur det skulle kunna vara någon tröst. Jag fick inte jobbet på grund av det enda jag inte kan ändra på – min ålder!

Moment 22

I ett annat fall sökte Christina timanställning som konferensvärdinna och kände att kontakten med den eventuella arbetsgivaren var bra. Men något jobb blev det inte.

Kruxet, som Christina Evstedt ser det, är att hon, som 45-åring, är dyrare att anställa än en yngre arbetstagare. Och det är ett av flera moment 22 som arbetsmarknaden består av. Det gäller både för unga människor som vill få arbetslivserfarenhet och för sökande i Christinas ålder. I ett läge är man för ung och i ett annat läge för gammal.

Samtidigt som Christina kämpar på med att läsa in en mastersexamen för att vässa kompetensen, söka jobb och visa energi så finns det nya röster som hörs tydligt i samma debatt.

SVT-ankarna Claes Elfsberg och Marianne Rundström har till exempel båda gått ut och varit starkt kritiska till att företaget låter åldersbilan falla vid 67-år.

I de fallen handlar det om kända ansikten med etablerade plattformar. De syns och hörs.

– Visst är de också åldersdiskriminerade men det är skillnad på deras situation och alla de anonyma svenskar som inte ens får chansen att arbeta ihop till sina pensioner. Vilka politiker lyfter det? säger Christina Evstedt.

Började skriva

Lill Lindbäck i Göteborg fick ta vad som fanns efter att ha blivit uppsagd. Det gick fem år med timanställningar och olika påhugg. Hon städade på tåg och jobbade i persiennfabrik. Allt som kunde ge försörjning.

Vanmakten och ilskan förbyttes så småningom till någonting annat. Hon fick möjlighet att utbilda sig till undersköterska och tog chansen. Efter utbildningen fick Lill Lindbäck jobb på ett äldreboende där hon blivit kvar sedan dess.

– Jag tänkte inte att jag skulle jobba på ett äldreboende men så gjorde jag det och efter ett år såg jag på det på ett annat sätt, säger Lill Lindbäck.

Den tunga perioden avlöstes av någonting annat. Förutom ett nytt jobb och nya arbetskamrater hittade Lill Lindbäck skrivandet. I dag har hon skrivit flera böcker och kortromaner trots att hon inte hade en aning om att hon kunde. Eftersom hon jobbar natt långa skift får hon också längre sammanhängande ledighet som hon kan skriva på.

Längtar efter att resa

Att hon trivs med livet innebär dock inte att hon kommer att kämpa för att jobba efter 65.

– Jag har diskuterat det där med att vi ska jobba till vi är 67 på Facebook och jag fattar inte hur vi ska orka. Då talar jag om folk som har vanliga arbeten. Det är skillnad om du har ett eget företag, då kan du jobba hur länge som helst, säger Lill Lindbäck.

– Hade jag vunnit pengar hade jag gått lite tidigare för att kunna njuta av livet.

Men det låter inte som att Lill Lindbäcks pensionsplaner kommer att bli allt för dyra.

– Jag vill fortsätta skriva och det kostar ju inte så mycket för det är ju min fantasi. Jag bor i Göteborg och då får pensionärer åka gratis på spårvägarna . Jag skulle önska att jag hade råd att åka ut och resa. Jag vill leva, ha det gott och umgås med mina vänner när jag blir pensionär. Sen kanske jag kan gå in extra och jobba nattetid med mina kollegor, det hade varit kul att träffa dem och de boende.

Fakta:

Avgörande i DO

Sedan 2009 ligger antalet anmälningar om åldersdiskriminering hos DO på som minst 168 (2012) och som mest 319 (2015).

I åtta fall har ärendena slutat i förlikning eller avgjorts i domstol.

Förutom de tre busschaufförerna som tog strid mot Keolis handlar det till exempel om 49 stycken kabinanställda på SAS. Flygpersonalen hade alla fyllt, eller skulle fylla 60, när de sades upp på grund av arbetsbrist. Uppsägningarna innebar att företaget gjorde avsteg från den så kallade LAS-listan vilket man motiverade med att 60-åringarna hade rätt att ta ut sin tjänstepension och att försörjningen därmed var tryggad.

DO stämde SAS i Arbetsdomstolen och vann.

Lagen om anställningsskydd

I lagen om anställningsskydd (LAS) finns bestämmelsen om arbetsgivarens rätt att säga upp den anställde utan saklig grund månaden innan hen fyller 67. Däremot finns inga hinder för den som efter överenskommelse med arbetsgivaren vill fortsätta arbeta. Men då med begränsad anställningstrygghet eftersom uppsägningstiden förkortas till en månad och den äldre omfattas inte av turordningsreglerna. Pensionsåldern i Sverige är flexibel från 61 års ålder utan övre gräns.

Den förväntade återstående livslängden vid 65 års ålder har sedan 1970 fram till 2015 ökat med nästan fem år för både män och för kvinnor.

Text: Henrik Högström

Läs också:

Mona, 80, nekades inträde på krogen: ”Jag ville bara dansa”

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…