Annons

Annons

Författaren Sanna blev utbränd: ”Jag skulle också vara duktig på att vara sjuk”

Karriären blomstrade, hjärnan gick på högvarv och författaren Sanna Juhlin kände sig lycklig. Då kom kraschen. En morgon vaknade hon med fruktansvärd huvudvärk och kunde inte ta sig ur sängen.

Författaren Sanna Juhlin och katten Tove.

När vi träffar Sanna Juhlin, 47, ligger hennes senaste bok redo för distribution hos förlaget och två nya manus som kan bli tänkbara uppföljare är redan skrivna. Hon trivs med att jobba i hemmet i Söråker utanför Timrå och med att kunna styra sin egen tid. Hon har skrivit ett 20-tal böcker.
– Det var till viss del arbetet som gjorde att jag blev sjuk, men det var också skrivandet som fick mig tillbaka, säger hon.
I dag, snart tre år efter att hon blev sjuk, mår Sanna bättre än på länge. Hon är friskförklarad sedan våren 2017 och har medvetet lagt om sin livsstil för att det inte ska gå för långt igen. Hon är noga med att lägga in tid för återhämtning och vila.
– Jag brukade tycka att det var fint att kalla mig själv för arbetsnarkoman. Så känner jag inte alls längre, förklarar hon.
Innan Sanna blev sjuk snurrade livet på, mestadels i en positiv riktning tyckte hon då. Hon hade startat eget företag och satsade för första gången fullt ut som författare. Det blev många timmar nonstop framför datorn, ibland hela dagar.

Varningssignaler fanns

Även om hon upplevde det som en rolig tid vet hon nu att varningssignalerna fanns där. Det började under 2014 med att tempot skruvades upp. Hon jobbade ofta kvällar och helger och hjärnan gick på högvarv.
– Det var många bollar i luften och jag hade jättekul, men samtidigt var jag ofta trött och gick upp mycket i vikt på kort tid.
Dessutom fick hon högt blodtryck och kraftiga migränattacker varje gång hon hade mens. Sanna trodde att det var ett förstadium till klimakteriet som gjorde att hon inte mådde riktigt bra.
Hon funderade aldrig på att hon var på väg att bränna ut sig. Hon har alltid haft höga krav på sig själv och varit inriktad på prestation.
Hon trodde att utmattning hängde ihop med depression och hade svårt att se att hon skulle ligga i riskzonen.
Men morgonen den 25 april 2015 vaknade Sanna av en migränliknande huvudvärk som hon inte hade känt tidigare.
– Det kändes som att huvudet skulle sprängas och jag kunde inte ens lyfta på det.
Migränattackerna brukade normalt gå över inom tre dagar, men inte den här gången. Hennes barn började fråga om hon inte skulle kliva upp.
– Jag fick panik och trodde att jag skulle dö i sängen.
Hon tog sig till vårdcentralen, men blev hemskickad med ordinationen att dricka och äta eftersom hon hade lågt blodsocker.
Samma kväll bestämde Sannas make Kjell att hon skulle in till sjukhus. Då var hon så dålig att hon inte orkade sitta upp.
Det togs prover och Sanna skickades hem med en migräntablett, men det blev bara värre.

Annons
Gilla Året Runt på Facebook

Sanna sov massor men var ändå trött hela tiden.

Storgrät hos sjukgymnasten

Efter ett par veckor provade Sanna att jobba, men nu värkte huvudet ännu mer. Det gjorde så ont att ingen kunde ta i det, och hon hade en brännande känsla i bakhuvudet.
– Jag gick till en sjukgymnast och där började jag storgråta. När jag beskrev hur jag mådde sa hon: ”Du är utmattad.” Då släppte allt och blev självklart, säger hon.
En läkare satte sedan diagnosen och Sanna blev sjukskriven på heltid.
Den första tiden sov hon massor och kände sig konstant trött. Hon orkade inte röra sig som förr och kunde varken läsa eller skriva.
Trots det ville hon inte riktigt acceptera hur sjuk hon var.
– Jag skulle vara duktig på att vara sjuk också och satte en deadline på tre månader för när jag skulle börja jobba igen, säger hon och ler.
I början skämdes hon för att hon var utmattad. Hon hade klarat pressen att vara ofrivilligt barnlös i nästan tio år innan hon fick barn, och hon hade klarat sorgen när hennes pappa dog. Hon förstod inte varför hon skulle bli sjuk nu.
– Det kändes som ett misslyckande. Jag hade skrivit i mitt cv så många gånger att jag var stresstålig.
Med hjälp av vila, medicinsk yoga och akupunktur började Sanna sakta må bättre. Spänningarna och smärtan i huvudet försvann successivt, och efter tre månader kunde hon jobba halvtid.

Skrev sina bästa böcker

Ungefär samtidigt fick hon ett kontrakt av förlaget för en annan bok, och då kom frågan om hon ville skriva en deckarserie för barn. Den första boken blev till fler i serien Hemliga trean och Sanna tycker att det trots utmattningen blev ett lyckat projekt, som så småningom blev hennes största framgång som författare.
– Jag fick tid att ta det lugnt och tänka, och jag tycker nog faktiskt att jag skrivit mina bästa böcker under utmattningen.
Sanna har drömt om att bli författare sedan hon var barn och älskar att skriva. Att komma igång och jobba blev för henne något positivt, ett sätt att komma tillbaka. Hon skrev så mycket hon orkade, men var väldigt noga med återhämtning. När hon tjatade om hur trött hon var fick hon mothugg på hemmaplan.
– Min dotter sa: ”Tyst! Vi vet att du är trött. Klä på dig så går vi ut och går.” Att röra mig var nog det som hjälpte mest.
Familjen, som förutom maken Kjell består av bonussonen Marcus, 30, dottern Isabelle, 14, och sonen Gustav, 10, har varit fantastisk.
För att inte hamna i utmattning igen såg Sanna det som början till ett bli-frisk-projekt. Läkarna nästan krävde att hon skulle ta medicin för att snabbare kunna börja jobba, men Sanna vägrade. Hon ville hellre vila och reflektera över vad som hänt och varför.
– Jag insåg att det krävdes tid för att läka och såg inte mediciner som en lösning. Jag är författare och beroende av min hjärna, och jag var orolig för att bli trög och avtrubbad.
Det tog två år att må bra igen. Sedan ett år tillbaka jobbar hon heltid. Hon kan fortfarande få symtom som trötthet och minnesluckor. I början var det skrämmande med förändringarna, men nu har hon lärt sig att leva med det.
Hon har valt bort mycket av tidigare uppdrag, men vid sidan av skrivandet åker hon ofta ut på författarbesök på skolor och bibliotek.
– Förut hade jag små fusklappar med mig för jag var rädd att få en blackout. Nu kan jag bjuda på det och skämta om min utmattning, säger hon.
Hon har lärt sig att acceptera sin sjukdom och vill berätta för att sprida kunskap.
– Jag tycker det är jätteviktigt att det tas upp hela tiden eftersom det drabbar så många. Den som blir sjuk ska inte behöva känna sig ensam.

Av Annika Sohlander

Foto: Pernilla Wahlman

Läs också:

Elin fick utmattningssyndrom: ”Livet på landet 
gjorde mig frisk”

Vårstäda sinnet – 4 goda vanor att börja med redan idag

Pernilla Månsson Colt gick in i väggen: ”Jag var som en trasa”


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…