Annons

Annons

Franciska, 51: Min svärdotter är kall och likgiltig

Franciskas svärdotter visar henne aldrig något intresse utan är mest tyst och sur. Nu orkar Franciska snart inte bli bemött med kyla längre utan vill veta varför hon gör så.

 

Svärmoder önskar att hon kunde få bättre kontakt med sin svärdotter. Foto: Shutterstock

Svärmor önskar att hon kunde få bättre kontakt med sin svärdotter. Foto: Shutterstock

Jag har en svärdotter som inte visar mig minsta intresse. Så har det alltid varit. Vi tänkte att hon var osäker och kanske kände sig obekväm och att det skulle ändra sig när vi lärde känna varandra bättre. Så har det inte blivit.
Jag upplever henne som väldigt ointresserad av både mig och min man och att vi inte är några som överhuvudtaget räknas. Nu har min son och hon varit gifta i åtta år och har två barn. När vi träffas är det av plikt i samband med födelsedagar och storhelger. Hon ser alltid uttråkad ut när vi träffas och är aldrig engagerad i samtal. Hon sitter tyst och ser sur ut. Det känns som att hon bara vill därifrån så fort som möjligt.
Jag och min man är aldrig riktigt involverade i deras liv. Vi är alltid andrahandsvalet när det gäller att passa barnen. Min svärdotter hör aldrig av sig spontant, aldrig en gratulationshälsning eller ett samtal bara för att höra hur det är. Snarare upplever jag att hon tycker illa om oss. Sina egna föräldrar träffar hon ofta. De är ofta barnvakt och bor hos dem ibland och gör resor ihop. Att göra något liknande med oss skulle vara otänkbart.
Jag vet inte varför det är så här, vi har ju aldrig haft några kontroverser. I början var vi ledsna över hennes beteende. Särskilt jag som själv hade en bra relation med min svärmor och hade tyckt det var roligt med en svärdotter att prata med och kanske göra något roligt ihop med. Nu har jag accepterat att det inte är så. Ibland känner jag ilska över min svärdotters iskyla och nonchalans. Jag tycker inte att jag förtjänar det.
Varför hon har den här attityden? Är det något hos henne? Något hon varit med om? Är hon osäker eller bara kall? Jag vet inte om jag längre vill ha en relation med henne, vi står för långt ifrån varandra. Men jag vill inte mötas av den där hemska kylan och få känslan av att vara någon som inte räknas. Måste jag finna mig i hennes likgiltighet och vika ner mig? Jag vill också vara en del av mina barnbarns liv. Är det möjligt utifrån situationen som råder?
Franciska

Ibland får man acceptera att man inte når fram

Terapeuten Marcus Edenstam svarar på läsarfrågan.

Terapeuten Marcus Edenstam svarar på läsarfrågan.

Annons

Marcus Edstam terapeut och socionom Sankt Lukas Göteborg:
Att känna sig bortstött är inte roligt. Men tyvärr är det så att vi ibland får finna oss i vissa situationer och att vi inte kan ha den kontakt med människor som vi önskar. Din svärdotter är som hon är och det är svårt att göra någonting åt. Vad beteendet beror är svårt att säga. Förmodligen är det så att ni har olika behov av kontakt. Det kan ofta bli en obalans i relationer där man har olika behov av närhet och distans. Det kan bero på hennes egen uppväxt, något i hennes ursprungsfamilj som gör att hon uppvisar det här beteendet. Din svärdotter kommer inte ändra sig. Försök sätt ord på vad du känner. Rannsaka dig själv. Är det något i mötet mellan er som händer och som bidrar till känslan som du beskriver? Finns det något hos dig som du kan ändra på både hos dig som skulle förbättra er relation? Det är saker som du kan fundera över. Du kan också försöka prata med din svärdotter eller med din son för att kanske få klarhet i var skon klämmer, men då får du vara beredd på att bli besviken. Ibland måste man acceptera att man inte når fram till varandra.


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…