Annons

Annons

Gunilla Backman: Lyckan att bli mamma var obeskrivlig

Gunilla Backman har gjort många huvudroller på Europas stora musikalscener men också upplevt motgångar. 2005 slog hon igenom i Sverige med musikalen ”Mamma Mia!”. Som 44-åring slog en ännu större livsdröm in - då kom sonen Leo till världen.

En glittrande glad Gunilla Backman

Vi gick igenom många IVF-behandlingar innan jag till slut blev gravid

 

Scenskådespelare är förmodligen den plikttrognaste yrkesgrupp man kan hitta. När tusentals förväntansfulla besökare har köpt dyra biljetter är det inte läge att stanna hemma för en förkylning. Det vet Gunilla Backman bättre än de flesta. Under hennes 33 år långa karriär som musikalartist har varken kikhosta, hög feber eller vinterkräksjuka stoppat henne från scenen. När hon spelade ”Les Miserables” i Tyskland lyftes hon dock motvilligt av scenen innan föreställningen var slut.
– Min motspelare måttade fel med en batongen så den träffade mitt öga med en väldig kraft. Trots att ögat värkte och tårarna forsade fortsatte jag att spela, men snart kom några scenarbetare och bar ut mig. När jag såg mig i spegeln fick jag en chock. Ögonlocket hade spruckit och jag kördes direkt iväg för att få det hopsytt. Tur att jag hann blunda när slaget kom så att jag fick behålla synen, konstaterar Gunilla när hon minns händelsen.
Gunilla har musikaliteten i generna. Mamma Juliane sjöng i flera professionella körer och hade även egna konserter som klassisk solist. Hon mötte Gunillas pappa Hans i Akademiska kören och de gifte sig i Svenska kyrkan i London, i samband med en körresa till Wales. I tät följd fick de sedan barnen Arne, Gunilla och Viveka.
– Mina föräldrar förstod tidigt mitt intresse för sång och dans. När jag var sju år kom jag in på Operans balettelevskola och som tioåring började jag på Adolf Fredriks musikskola. Första gången jag sjöng solo var i tonåren då jag framförde ”Marias vaggsång” på skolans julkonsert. Jag var så nervös att rösten skakade.

Körade bakom Carola

Som 17-åring fick Gunilla sin första musikalroll i ”Sound of music”. Året därpå spelade hon Snövit i ”Snövit och de sju dvärgarna”.
Beppe Wolgers, som stod bakom musikalen, ville göra mig till ”grammofonartist”. Tyvärr hann vi aldrig förverkliga planerna innan Beppe dog.
Gunilla blev i stället körsångerska till Carola Häggkvist, skolkamrat från Adolf Fredriks musikskola, som nyligen fått sitt stora genombrott och slog publikrekord i folkparkerna.
Karriären fortsatte med alltifrån Bosse Parneviks revy till Shakespeares ”En vintersaga” på Dramaten i regi av Ingmar Bergman. 1996 upptäcktes Gunilla av tyska producenter som sökte musikalartister till Andrew Lloyd Webbers musikal ”Sunset Boulevard”. Efter några år i Tyskland flyttade hon till London och lyckades få en roll i ”Miss Saigon”.
Gunilla träffade en man och blev kvar i London i fem år. Då fick hon erfara hur konkurrensutsatt hennes yrke är.
– En vår gjorde jag 40 auditions utan att få en enda roll. Flera gånger var jag bland de tre sista som det stod emellan, men det har ju ingen betydelse när man inte får rollen. Det tog hårt på självförtroendet att ständigt bli bortvald. Jag kände att jag inte dög och funderade på att byta yrke. Men det är svårt att överge ett jobb som man älskar så mycket.
Men det fanns de som såg Gunillas talang. Efter ett par huvudroller i Londons West End och medverkan i ”Chess” i Köpenhamn var hon tillbaka i Stockholm för rollen som ”den gudomliga” i ”Garbo – the musical” på Oscarsteatern. Men publiken uteblev och uppsättningen gick i konkurs – efter bara några månader stod hon än en gång utan jobb.
– Det var som att börja om från början igen. Även om jag hade haft stora huvudroller i London visste nästan ingen i Sverige vem jag var. När jag hörde att musikalen ”Mamma Mia!” skulle sättas upp i Sverige sökte jag den i konkurrens med hundratals andra. Jag glömmer aldrig när Benny Andersson ringde och frågade om jag ville ha ett kul jobb. Rollen som Donna i ”Mamma Mia!” är stor höjdpunkt i min karriär.

Äntligen gravid!

I dag är Gunilla så glad att hon återvände till Sverige. Inte nog med att hon fick sitt livs musikalroll, hon hittade också kärleken i Christer Sturmark, känd debattör och föreläsare.
– Jag lärde känna Christer genom en kollega redan 1990, men hade aldrig kunnat ana att vi en dag skulle gifta oss och få barn. Vi umgicks som vänner i många år. Det var först när jag kom tillbaka till Sverige som det blev kärlek mellan oss. Det var en stor trygghet att bli tillsammans med någon som jag redan kände så väl. Sedan uppdagades det att vi till och med hade gått i samma lågstadieskola samtidigt.
Gunilla hade länge drömt om att bli mamma, men kände alltmer att tiden höll på att springa ifrån henne.
– Det var inget medvetet val att vänta med barn. Jag har alltid vetat att jag ville bli förälder. Min fästman i London var däremot velig och kunde aldrig bestämma sig. Där försvann sex och ett halvt av mina mest fertila år…
– Jag och Christer fick verkligen kämpa för att bli föräldrar. Vi gick igenom många IVF-behandlingar innan jag till slut blev gravid.

Melodifestivalen är en dröm

Gunilla hade fyllt 44 när sonen Leo, i dag fem år, anlände. Hon får ett saligt uttryck i ögonen när han kommer på tal.
– Glädjen över min son är obeskrivlig. Det är underbart att vara mamma! Jag har nog alltid haft en omhändertagande sida i mig. När man jobbar i min bransch är det lätt att man blir självupptagen. Därför är det skönt att lägga fokus på en annan person.
Hon erkänner att hon lite av en curlingmamma.
– Jag leker jättemycket med Leo eftersom han är ensambarn. Där har jag skämt bort honom lite. Jag får inget annat gjort när jag är med honom. Ibland är det ett problem, jag behöver tid för att plugga text inför mina föreställningar. När Leo är hos sin dagmamma brukar jag passa på att ta långpromenader med hörlurar för lära mig mina texter.
I skrivande stund förbereder Gunilla en konsertversion av Björn och Benny-musikalen Chess, vars melodier tillhör hennes största favoriter inom musikalgenren. Även om hon i första hand är sångerska har hon på senare tid även gjort renodlade talroller på film och i TV, däribland i en Beckfilm.
– Det var så spännande. Jag spelade mamman i en familj som råkar ut för flera traumatiska händelser. Det kändes helt overkligt att sitta på en polisstation och bli förhörd av Peter Haber och Mikael Persbrandt. Jag skulle gärna göra mera film.
Det är inte omöjligt att vi framöver även får se Gunilla tävla i Melodifestivalen.
– Det kan jag absolut tänka mig att göra. Jag har blivit tillfrågad några gånger, men låtarna jag blivit erbjuden har inte varit klockrena för mig. Om jag ska sjunga i Melodifestivalen är det viktigt att låten passar mig, annars känns det bara pinsamt att vara med. Speciellt med tanke på att jag fyller 50 i sommar.
Hur hon ska fira sin födelsedag vet hon inte än.
– Jag står ju i centrum så mycket i mitt jobb att jag inte har behov av att göra det på min 50-årsdag, men kanske kunde det ändå vara kul med en fest. Samtidigt tycker jag att det skulle vara rätt mysigt att sticka iväg någonstans med familjen och bara ta det lugnt. Vi får se. Hur som helst har jag svårt att förstå att jag ska fylla 50. Jag känner mig fortfarande väldigt ung, och det är Leos förtjänst…

En vår gjorde jag 40 auditions utan att få en enda roll

 

Annons

Gunilla Backman

Det här är Gunilla
Yrke: Musikalartist
Ålder: 49 år
Familj: Maken Christer Sturmark, 50, och sonen Leo, 5
Bor: I hus på Lidingö utanför Stockholm
Aktuell: Gunilla medverkar i en konsertversion av Chess, ”Chess in concert”, som under våren besöker åtta svenska städer, med start i Globen i Stockholm 10 april.

 

Hallå där…
Vilket är ditt bästa karaktärsdrag?
– Min positiva livssyn. Inställningen att det mesta är möjligt har jag fått med mig från mina föräldrar, men också från min farmor som dog härom året. Hon blev 105 år gammal!
Vilket är ditt sämsta karaktärsdrag?
– Min otålighet. Jag vill att allt ska ske nu med detsamma.
Vad skrattar du åt?
– Mina väninnor och kollegor Sussie Eriksson och Charlott Strandberg är fruktansvärt roliga. När vi tre jobbar ihop skrattar vi hela tiden.
Vad gråter du över?
– Alla lidande barn i världen. Sedan jag själv fick barn har jag blivit extra blödig.
Vad är du rädd för?
– Att det ska bli ett tredje världskrig. Min mamma är född i Berlin men tvingades fly därifrån till fots under andra världskriget. Jag tycker att vi borde lära oss av historien i stället för att upprepa den.
Vilken är din favoritplats?
– Jag tycker mycket om Stockholms skärgård. Åren då jag bodde i London längtade jag efter närheten till havet.
Vem är din största yrkesmässiga förebild?
– Barbra Streisand! Hon är outstanding på så många plan. Jag beundrar framförallt hennes skådespelartalang och förmåga att berätta med sin sång. Nyligen gjorde jag en hyllningsföreställning till henne på Stockholms stadsteater.
Vilken är din favoritlåt?
– ”A piece of sky” från musikalfilmen ”Yentl” från 1983. Låten sjungs av Barbra Streisand, som också spelar huvudrollen i filmen.

Av Linda Andersson Foto: Ulf Berglund


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…