Annons

Annons

Hela världen hyllar Birgit Nilsson – skulle fyllt 100 år

Hon var bondjäntan som sjöng så att publiken grät av hänförelse. Den 17 maj firas Birgit Nilsson av fans över hela världen, på dagen 100 år efter hennes födelse. Men det var inte självklart att hennes dramatiska sopran skulle förtjusa i evigheter.

Birgit Nilsson i hemtrakten Västra Karup 1984.

Birgit Nilsson i hemtrakten Västra Karup 1984.

Under en konsert i Irans huvudstad Teheran sprack Birgit Nilssons ena örhänge på grund av hennes höga ton. Med samma oemotståndliga vigör sjöng hon Wagners Tristan och Isolde några år tidigare under strålkastarna på Metropolitan i New York.

Annons

Vilken triumf! Publiken älskade det! Vid midnatt fick den fösas ut ur lokalerna för att applåderna aldrig ville ta slut. Birgit överöstes av så många blommor att hon fick ta en extra taxi till Hotell Alden vid Central Park. I baksätet tänkte hon: Ja du, Märtha Birgit Nilsson-Niklasson, vad har du gjort? Du som en gång i tiden tyckte det kunde räcka med att bli kyrkosångerska hemmavid.

Gilla Året Runt på Facebook

Det var 1959 och lantbrukardottern från Svenstad i Skåne hade erövrat operavärlden. Dagen efter den omskrivna debuten på världens kanske mest prestigefulla operahus hade varenda New York-tidning Birgit Nilsson på förstasidan. Hon sjöng ytterligare 200 föreställningar på Metropolitan och uppträdde på alla större operahus i världen: Royal Opera House i London, La Scala i Milano, operahusen i Paris, Wien, Tokyo, Buenos Aires och så vidare.

Den svenska stjärnans begåvning hyllades av både kritiker och publik. Någon sa: ”Hon sjunger perfekt. Det är den sorts röst man hör en gång i livet.”

Musikalisk släkt

Birgit Nilssons stämma var som ingen annans. Mamma Justina hade en vokal klang som gjorde att hon gärna fick sjunga på fester i byarna. Precis som alla fina kantorer i släkten hade pappa Nils en stark röst, men för egen del använde han den mest när han ropade in korna.

För att nå full styrka i sin egen röst var Birgit tvungen att i princip ge upp alla sånglärare och själv hitta tekniken. Hon kom på att hon skulle öppna i halsen och inte knipa ihop, då blev det fulländad resonans. Birgit hade en liknelse för hur hon hittade tonernas språngbräda: ”Cykla på den lägsta växeln i en uppförsbacke. Dagen efter, där du har ont i magen, där sitter stödet!”

– Man måste få in alla toner i alla håligheter som man har i bukens vävnader. När rösten sitter där klingar det så att man nästan får en viss yrsel. För klangen är så fantastisk när den kommer fram och slår mot näs- och pannben. När jag sjunger och hittar min röst blir jag fri i kroppen, sa Birgit Nilsson om den naturkraft som i decennier gjorde henne till den ledande dramatiska sopranen i världen.

En annan del av hemligheten bakom den röstmässiga överlägsenheten var att Birgit hade extra starka deltoner. I rösten fanns det som kallas ping, det vill säga toner som lättare kommer igenom orkesterns klang. Pinget, genomslagskraften på höjden, var karakteristisk för den bastanta skånskan. ”Birgit har en röst med oklanderlig sannhet och ointaglig uthållighet”, skrev New York Times efter ytterligare en internationell succéföreställning. Och brittiska Daily Telegraph: ”Enastående röststyrka och andningskontroll gör det möjligt för henne att hålla ut fläckfria höga toner i nästan onaturliga tidslängder.”

Tidiga motgångar

Till en början var alla inte lika begeistrade. Birgit Nilsson var en av två som kom in vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm hösten 1941 och sångläraren Joseph Hislop hade problem med ett domptera hennes stora röst och var hånfull: ”Du vet, du måste ha hjärna. Birgit måtte väl begripa att det inte är för bönder att bli sångare.”

Liknande smädelser uttrycktes även när operaskolan var avklarad och hon fick en tjänst på Kungliga Operan 1946: Operachefen gillade varken hennes röst eller utseende, och en dirigent kallade henne obegåvad och omusikalisk. Länge kämpade Birgit Nilsson i motvind.

– Är det så här att vara operasångerska tror jag hellre att jag hoppar i strömmen och gör pinan kort i det kalla vattnet, sa hon högt för sig själv en kväll vid ett av Stockholms broräcken.

Men det blev en alldeles förträfflig karriär. Pappa Nils ville att Birgit skulle stanna kvar hemma i Svenstad på Bjärehalvön i Skåne. Som hans och hustrun Justinas enda barn var det tänkt att hon skulle fortsätta i lantbruket som alla andra i trakten. Gallra betor, sätta och skörda potatis, bärga hö och mjölka korna.

Mamma Justina betalade

Under lång tid dolde Birgit drömmen om att få syssla med något helt annat – att sjunga opera. Lidelsen för musik och sång kom till henne långt innan första skolåret. Birgit sjöng gärna med mamma hemma vid tramporgeln, och senare i kyrkokören. En tidig idol och förebild var Zarah Leander, den hyllade svenska stjärnan i Tyskland.

Nils var omåttligt stolt över sin dotters vackra sångröst och bad henne alltid att sjunga och spela för gårdens gäster. Men detta fick allt räcka. Birgit skulle gifta sig med en bonde och bli kvar på fädernegården, i släkten sedan 1700-talet.

– Sångerska? Det är välan inget yrke! Det räcker gott med de sångerskor vi redan har här i landet. Min dotter har inte på galejan att göra, sa Nils bestämt då Birgit fått imponerande lovord efter första lektionen med en kantor och musikdirektör som hade upptäckt hennes förmågor i kyrkokören.

Denne man hette Ragnar Blennow och kom att bli avgörande för Birgit. Blennow tyckte att hon skulle studera musik, men föräldrarna svarade med att efter sommaren 1940 skicka dottern på hushållsskola i Ljungskile i Bohuslän för att få den kunskap som en bondhustru förväntades ha.

Men så bar det sig så lyckligt för Birgit att skolan stängdes för att i stället användas som krigssjukhus åt sårade finska soldater och att Ragnar Blennow vid hennes hemkomst inte hade släppt tanken på att lantbrukarparet Nilssons dotter var en storsångerska i vardande. Blennow hade planen klar:

– Nu ska du komma till mig, Birgit, och så ska vi sjunga en termin. Sedan ska jag se till så att du blir anmäld till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Du kan inte slösa bort din talang och framtid längre. Du har röstresurser av det ovanliga slaget. En mörk klangfärg med ett härligt djup och en lätt tillgänglig höjd.

Mamma Justina veknade. Som ung hade hon själv drömt om att få sjunga men tvingats att stanna hemma. Med hjälp av ett arv efter en moster hjälpte hon sin dotter med de pengar som behövdes till sångstudierna. Dagen i september 1941 då Birgit reste iväg till Stockholm försvann Nils hemifrån för att han inte ville säga adjö.

Rollerna dröjde

– Jag kom in! Jag kom in!

Birgit studsade av lycka när hon efter provsjungningen fått kännedom om att hon blivit antagen på Kungliga Musikhögskolan och ringde hem till sina föräldrar i Skåne. Pappa Nils hade svarat och med bruten stämma uttryckt sin stolthet innan mamma Justina tog över bakelitluren:

– Kära barn, jag visste att det skulle gå väl. Och tänk, du slapp söka plats som husa!

Efter utbildningen på Kungliga Musikhögskolan och Operaskolan tog det sin rundliga tid innan Birgit fick en roll och möjlighet att visa sina färdigheter. De styrande på Kungliga Operan föredrog andra sångerskor, och operachefen skrev till och med i sina anteckningar att hon hade fula ben. Men 1946, 28 år gammal, fick Birgit äntligen en chans. Med bara fem dagars varsel hoppade hon in i Friskytten efter att ordinarie rollinnehavare blivit sjuk och året därpå fick hon stående ovationer för huvudrollen i Lady Macbeth.

Nu kunde cheferna inte längre ta ton mot henne. Publiken älskade den sensationella sångerskan och Birgit Nilsson gjorde en rad uppmärksammade roller på Stockholmsoperan. Snart blev Sverige för litet för Birgit Nilsson. Arrangörer från operahus världen över lockade på henne.

Även privat blomstrade det. 1945 träffade hon Bertil Niklasson, en veterinärstudent från Kristianstad, på en tågresa mellan Skåne och Stockholm och 1948 gifte de sig. Birgit hade för vana att aldrig öva och sjunga upp sig i Bertils närvaro. ”Dessa evinnerliga skalor och vokaliser kan ta död på de flesta äktenskap eller åtminstone på nerverna”, sa hon mer eller mindre skämtsamt.

Birgits och Bertils kärlek var livslång. Men barn skaffade de aldrig. Båda var mycket upptagna i professionen. Birgit for världen runt och sjöng och Bertil var driftig egenföretagare med bland annat restauranger i Stockholm.

– Jag hade aldrig haft den karriär jag fick om jag hade haft barn. Jag såg ju hur mina kollegor stod i korridorerna på Metropolitan och grät över att den lilla låg hemma med påssjukan eller något, sa Birgit som inte sörjde att hon aldrig blev mamma.

Däremot sved det i hjärtat att hennes egen mor Justina aldrig fick uppleva de framgångar som Birgit skulle få. På morgonen den 12 mars 1949 väntade Justina på bussen med några grannfruar för att åka och handla i Båstad. Plötsligt gick hon ut på vägen och blev påkörd av en bil. Nils hörde och såg smällen genom köksfönstret och cyklade i hast till busstationen. Justina dog i Nils armar.

Birgit nåddes av beskedet under repetitionerna inför premiären av Don Juan på Stockholmsoperan. 1995 skrev hon i sin memoarbok La Nilsson:

– Det var som om marken ryckts undan fötterna på mig. För att få utlopp för min sorg, skrek jag rätt ut i luften i flera minuter.

Mammans tidiga död, Justina var nyss fyllda 63, påverkade Birgit hårt, men dråpslaget hade det goda med sig att det stärkte banden mellan henne och fadern. Nils kom till slut över att Birgit hade svikit honom för att följa sin envetna passion. Han var fylld av tillfredsställelse över dotterns alla succéer och möjligheter till en tillvaro under mindre knappa omständigheter.

Birgit Nilsson gav konsert på Gröna Lund samma år hon fyllde 71 år.

Birgit gav konsert på Gröna Lund samma år hon fyllde 71 år.

Global karriär

Birgit Nilsson gjorde internationell debut i England 1951 men först 1953, när hon kom till Wiener Staatsoper, tog den globala karriären ordentlig fart. Till operapubliken i Wien fick hon ett speciellt förhållande under alla de år hon kom tillbaka. Ibland bjöd Birgit rent av fans på svenska köttbullar på sitt hotellrum. Hon brydde sig om sina beundrare och var noggrann att besvara korrespondens.

Innan det triumfartade första framträdandet på Metropolitan i New York 1959 gjorde Birgit lika omtalade debuter på andra stora operascener, bland annat i Bayreuth i Tyskland 1954 och på La Scala i Milano i Italien 1958, då hon invigde etablissemangets 181:e säsong.

– Det var knappt jag kunde tro att jag var vaken. Det var en dröm alltsammans. Efteråt var det fullt tumult ute på gatan och jag höll nästan på att bli ihjälklämd. Varje dag får jag mellan 100 och 200 brev från beundrare och beundrarinnor, sa Birgit om det sistnämnda äventyret.

Hela operavärlden låg för fötterna i åratal, operahusen slogs om att få engagera Birgit, och hon sjöng på Nobelprisutdelningar och för president Nixon i Vita huset i USA. Samtidigt glömde hon aldrig sin härkomst. Tillsammans med bland andra Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer och Kjerstin Dellert skapade hon under 1950- och 1960-talet det som än i dag kal-las för guldåldern på Stockholmsoperan. Genom åren kom Birgit också att göra ett fyrtiotal välgörenhetskonserter i kyrkan i sin hembygd Västra Karup.

Birgit Nilsson gjorde dessutom en rad skivinspelningar, den första redan 1947 och diskografin rymmer liveframträdanden, hela operor, soloupptagningar, romanser och svenska visor. 1959 gjorde Birgit Nilsson en Turandot-inspelning med Jussi Björling och året efter skulle de även ha förevigat Maskeradbalen på skiva, men då hade den store tenoren avlidit 49 år gammal.

Birgit njöt av sitt omväxlande liv och att ständigt vara på resande fot.

– Det blir aldrig långtråkigt. Livet pulserar i rasande fart. Man träffar ständigt nya människor, får nya intryck och har nya upplevelser. När man sjunger inför en entusiastisk publik och känner dess begeistring och värme strömma mot en, då har inga ansträngningar varit för stora, sa hon i en intervju 1967.

Under 1960- och 1970-talen var Birgit Nilsson den ledande Wagner-sångerskan i världen, men hade även andra stora sopranroller i operor av Strauss, Puccini och Verdi. Birgit fyllde 57 år 1975, en ålder då många operasångare redan gått i pension, men det hindrade henne inte från att ge sig i kast med sin sista roll, som Färgarfrun i Kvinnan utan skugga på Kungliga Operan i Stockholm. 1982, 64 år gammal, gjorde hon sin sista operaföreställning, Elektra i Frankfurt i Tyskland.
I memoarboken La Nilsson skriver hon:

– Det är svårt att sätta punkt i rätt tid. Vad är rätt tid egentligen? Är det när rösten är på sin absoluta höjdpunkt, medan man som konstnär och människa inte nått den fulla mognaden? Eller ska man acceptera att rösten minskar i omfång och försöka dela med sig av vad livets skola lärt en?

Birgit tog sortin från estraderna med gott mod. Hon insåg att hon blev hyllad för den hon varit.

– Vi blir alla glömda. Vi får ta den tiden som vi får och vara tacksamma för det. Men vi kan inte begära att folk ska gå och ha oss på hjärnan. Tvärs om! De ska ha nya idéer och nya ideal, sa den skånska världsstjärnan i sin sista tv-intervju samma år som hon gick bort.

Hyllad av kungen

Hon engagerade sig efter karriären i operakonstens framtid, bland annat genom att inrätta ett stipendium för unga sångare till minne av hennes sånglärare Ragnar Blennow. Tre år efter sitt frånfälle instiftades ett pris som Birgit i hemlighet hade jobbat fram under karriären – The Birgit Nilsson Prize, världens största pris inom klassisk musik. Prissumman är på en miljon amerikanska dollar och prismottagaren får därtill en statyett föreställande Birgit Nilsson.

Länge var Birgit Nilsson en av världens bäst betalda operasångare och tjänade många miljoner. Mycket av detta sparades till grundplåten till priset som delas ut för extraordinära insatser inom operakonsten. The Birgit Nilsson Prize första pristagare 2009 blev den spanska tenoren Plácido Domingo, efter Birgits egen önskan.
Sista halvåret i livet åkte Birgit in och ut på sjukhus. Hon led av hjärt- och njurbesvär. På juldagen 2005 avled hon 87 år gammal. Dagen innan hade hon skrivit på en fullmakt för att underlätta i räkenskaperna, som att hon visste att tiden var ute.

– Hon andades när jag gick ut i köket för att koka havregrynsgröt kvart i sju på morgonen. När jag kom tillbaka hade andningen upphört, berättade maken Bertil.
Han var långt ifrån ensam i sin sorg. Sveriges kung Carl XVI Gustaf gjorde ett uttalande via hovet:

– Med Birgit Nilssons bortgång har Sverige förlorat en av sina största artister. Den som haft förmånen att uppleva henne både på scenen och privat glömmer det aldrig, inte minst hennes varma humor. Tack vare otaliga inspelningar finns hennes sång också bevarad åt eftervärlden. Det är med stor tacksamhet vi minns hennes konst.

Birgit sminkad och klädd för sin roll i Rosenkavaljeren.

Birgit sminkad och klädd för sin roll i Rosenkavaljeren.

Många stora roller

Namn: Märta Birgit Nilsson-Niklasson.
Yrke: Operasångerska (dramatisk sopran).
Född: 17 maj 1918 i Svenstad, Skåne.
Död: 25 december 2005 i Bjärlöv, Skåne.
Familj: Bertil Niklasson (gifta 1948–2005).
Några kända operaroller: Lady Macbeth i Macbeth, Isolde i Tristan och Isolde, titelrollen i Turandot, titelrollen i Aida, Floria Tosca i Tosca, Brünnhilde i Valkyrian.

100 år med Birgit Nilsson

1918 – Föds i Svenstad, Skåne.
1946 – Gör debut på Kungliga Operan i Stockholm.
1954 – Utses till hovsångerska i Sverige.
1958 – Inviger som andra icke-italienare någonsin säsongen på La Scala i Milano.
1968 och 1970 – Utses till kammarsångerska (motsvarar hovsångerska) i Österrike och Tyskland.
1973 – Sjunger på invigningen av Operahuset i Sydney, Australien.
1982 – Gör sin sista operaföreställning 64 år gammal.
1995 – Utkommer med memoarboken La Nilsson.
2013 – En staty av Birgit Nilsson i högbränt stengods avtäcks i Båstad, Skåne.
2016 – Birgit Nilsson och Skåne pryder den nya 500-kronorssedeln.

På Birgit Nilsson Museum är föräldrahemmet bevarat som på hennes tid.

På Birgit Nilsson Museum är föräldrahemmet bevarat som på hennes tid.

Museum i barndomshemmet

I maj 2010 invigdes Birgit Nilsson Museum, beläget i hennes barndomshem i Svenstad i Skåne i enlighet med hennes egen önskan. Museet förvaltas och drivs av en stiftelse som Birgit startade innan sin död. På museet ges guidade visningar i boningshuset med möbler, kläder, smycken, fotografier och andra privata tillhörigheter från hennes liv. Det finns också inspelningar från operakarriären, filmklipp och utställningar med ljudguide.
Mer information: birgitnilsson.com

Av Hasse Gänger
Foto: Birgit Nilsson Museum, Evelyn Thomasson och IBL
Källor: ”Birgit Nilsson i ord och bild: Värp först och kackla sen” (Ekerlids Förlag 2018), ”Birgit Nilsson – stämband av stål” (SVT), birgitnilsson.com, wikipedia.se

Läs också:

Operasångerskan Kjerstin Dellert har avlidit

Krutgumman Dagny Carlsson fyller 106 år: ”Jag har inte ett dugg att gnälla över”

 


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…