Annons

Annons

Humorn hjälpte mig i kampen mot cancern

Som friidrottare på elitnivå vet Nadja Casadei, 32, hur man övervinner både hinder och skador. Men hennes livs seger är den över cancern.

Humorn hjälpte Nadja att kämpa mot från cancern, lymfom

Jag trodde jag var en superwoman, säger Nadja Casadei om sin sjukdomsresa

Ett konstaterat magsår stoppade inte friidrottaren Nadja Casadei från att tävla. Det gick till och med riktigt bra. Men när hon inte fick behålla maten och avföringen blev helt svart insåg hon att något var fel. Hon gjorde en gastroskopi och några veckor senare fick hon beskedet: lymfom. Cancer i magsäcken och i lymfkörtlarna.
– Min första tanke var att det här ska jag klara. Men när jag berättade för mamma och hon började gråta insåg jag att jag faktiskt kan dö, säger hon.

Annons
Gilla Året Runt på Facebook

Redan dagen efter åkte Nadja in på sjukhuset. Cancern var en aggressiv sort som måste behandlas direkt. Läkarna tog prover, röntgade och satte in en venkateter i halsen för att kunna börja med cellgiftsbehandling.
– Jag var så kaxig innan, men det var hemskt! Jag mådde ganska bra i tre timmar, sedan kom det. Jag kaskadspydde och det kom även blod, säger Nadja.
Hon skakar på huvudet och skrattar lite åt sig själv. Hennes självbild som den starka friidrottstjejen försvann där i sjukhussängen men hon förlorade aldrig livsviljan eller sitt skratt.
– Hur hemskt det än var hade jag inte klarat det utan humor. Jag ville att alla skulle skratta med mig, jag var ju fortfarande samma Nadja även om jag var sjuk, säger hon och ler.

Tuffa cellgiftsbehandlingar

Efter tre omgångar cellgifter gjorde de nya kontroller för att se att allt gick som det skulle. Oron för att få börja om fanns där.
– Då var jag nojig och rädd men tog till mitt mentala trick. Jag föreställde mig det värsta och var helt ärlig mot mig själv. Om cancern inte hade gett med sig, vad skulle hända då? Jo, då få jag börja om. Ok, då gör vi så. Då blev det lättare och jag hetsade inte upp mig så, säger Nadja.
Allt såg fint ut och ytterligare tre cellgiftsbehandlingar genomfördes. Nadja tappade håret och hon beskriver sig själv som en sengångare. Hon kunde somna mitt i meningar och orkade ingenting. Hon försökte träna men klarade bara av en bråkdel av det hon gjort innan.
– Till slut gjorde jag tvärtom, jag skrev upp det jag faktiskt gjorde. En situp – check! Då gick jag hem med en lista på vad jag gjort och det kändes mycket bättre, säger Nadja.

”Ingen superwoman”

Det är ett år sedan Nadja fick beskedet att cellgiftsbehandlingen har fungerat och att hon inte har någon cancer kvar. Nu går hon på regelbundna kontroller och om fem år kan hon vara helt friskförklarad. De senaste tre månaderna har hon börjat känna igen den starka gamla Nadja igen vid träningen.
– Vad som helst kan hända och jag är precis som alla andra. Jag är ingen superwoman som jag trodde. Men jag är otroligt stolt över min resa och över att jag lever. Jag tror att det är bra att ha en bra mental rustning, att ha inställningen att det löser sig. Det var väldigt jobbigt under tiden men jag kom igenom det, säger hon och ler.

Av Jessika Devert Foto: Peter Holgersson

Du kanske också vill läsa om TV-profilen Ellinor Persson kamp mot bröstcancern


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…