Annons

Annons

Mitt barnbarn hamnade i fosterfamilj på grund av mig

Det finns inget värre än att svika sitt eget barn. Men jag såg ingen annan utväg än att anmäla min dotter till socialen – för mitt barnbarns skull.

Jag anmälde min dotter till socialen

Bilden är arrangerad.

När min dotter Felicia berättade att hon var gravid ville jag först inte tro att det var sant. Hon hade vårterminen kvar på gymnasiet och chansen att få jobb efter det med hennes betyg var nästan obefintlig.

Annons

Min man och jag hade gjort allt vi kunnat för att få henne att studera. Vi hade stöttat, peppat och engagerat oss för att hon skulle göra sina läxor och öva inför prov. Men ingenting hjälpte. Felicia ville helt enkelt inte.

Vår son Daniel klarade sig däremot utmärkt i skolan och hade gått ut gymnasiet med högsta betyg tre år tidigare. Nu gick han sista året på universitetet och hade jobb klart när han var färdig. De var verkligen helt olika som personer, trots att de var syskon, men jag och min man älskade dem båda lika högt och tyckte inte att vi gjort någon skillnad i deras uppfostran.

Felicias vårtermin gick oväntat bra och i augusti födde hon en liten dotter som fick namnet Elsa. Pappan till barnet var redan ute ur bilden och Felicia fick ta allt ansvar själv. Pappan bidrog med pengar men det var bra mycket mer än det hon behövde hjälp med. Blöjor, nappar och pizzakartonger låg huller om buller i den lilla etta som vi hjälpt henne att flytta till. Hon såg tröttare och tröttare ut för varje gång som jag var där.

Jag hade mitt jobb att sköta och kunde inte hjälpa till hur mycket som helst, trots att jag såg att det behövdes. Jag gjorde vad jag kunde och lite till, men Felicia uppskattade inte alltid att jag la mig i. Hon ville sköta sig och sin dotter på egen hand.

Elsa växte som hon skulle och var ett snällt barn, men det spelade ingen roll eftersom Felicia knappt orkade med sig själv. Hennes vänner började tröttna på att ställa upp och jag var ju inte alltid välkommen.

En dag när jag kom på besök var ytterdörren olåst och Elsa satt på golvet och lekte. Hon var ensam i lägenheten och när jag ringde Felicia svarade hon inte. Det dröjde en timme innan hon kom hem. När hon öppnade dörren blev hon helt förskräckt över att jag var där. Hon skrek på mig och var hotfull och jag märkte att hon hade druckit.

Den kvällen hade vi ett jättegräl och det slutade med att hon lämnade lägenheten och jag satt kvar med lilla Elsa. Jag tog med henne hem och hon fick sova hos oss den natten. Situationen blev inte bättre den närmaste tiden och jag funderade på vad jag skulle ta mig till.

En arbetskamrat tyckte att jag skulle ringa socialen, men jag ville inte utsätta min egen dotter för det. Men efter ett par veckor kom jag på andra tankar. Jag hade mött henne i mataffären och vagnen var full av öl och chips. Elsa skrek högt och hade smutsiga kläder på sig. Och Felicia verkade berusad.

Efter stor vånda bestämde jag mig ändå för att anmäla min dotter. För Elsas skull. Det kändes som ett svek och jag sov inte på flera nätter. Felicia blev ursinnig när hon förstod att det var jag som hade ringt.

Min man stöttade mig, och även Daniel stod bakom mitt beslut. Det var inte lätt då, men nu i efterhand inser jag att jag kanske borde ha gjort det långt tidigare.

Lilla Elsa hamnade hos en bra familj och vi har haft möjlighet att hälsa på henne. Vad gäller Felicia har hon en bit kvar. Nu är hon inlagd på ett behandlingshem för alkoholister. Hon gör framsteg och förhoppningsvis blir hon snart nykter och inser vad som är viktigast i livet – hennes dotter. Till dess ska jag vaka över Elsa och berätta hur älskad hon är.

Jag känner inte att jag gjorde fel. Jag känner att jag räddade både Elsa och min dotter. Nu har Felicia i alla fall en chans att få tillbaka sin flicka och ge henne ett bättre liv.
”Margaretha”

Läs också:

Katarinas bror var missbrukare: Jag älskade Niclas – trots allt

Grannfrun hjälpte mig som barn – nu hjälper jag henne


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…