Annons

Annons

Tuva: ”Jag hade aldrig känt så förut”

När det var dags för oss att få en ny chef på jobbet hoppades jag att det skulle innebära nya 
möjligheter för min karriär. Aldrig hade jag kunnat ana vad jag skulle få 
i stället.

Jag blev kär i min chef

Personerna på bilden är inte desamma som i texten. Bild: Shutterstock/IBL

Måndagens morgonmöte startade 
i fikarummet. Ett dignande frukostbord var uppdukat och vi tog glupskt för oss eftersom vi inte var vana vid den lyxen. Sorlet övergick i skratt och stoj och stannade inte upp förrän en ung tjej kom in i rummet. Hon presenterade sig som vår nya chef och gick runt och hälsade på alla. Vi hade vant oss vid ett grymtande på morgnarna från vår tidigare chef och sällan någon som köpt med sig fikabröd. Det här verkade vara en bra nystart för vår avdelning.

Fick hjärtklappning

Efter några dagar fick vi chans till ett personligt möte med vår nya chef Emma. Hon berättade lite om sig själv och sina planer. Hon ville kartlägga våra kunskaper och bredda kompetensen genom både utbildningar och fler arbetsuppgifter. Jag såg fram emot att få jobba ihop med henne. Plötsligt sträckte hon fram sin hand och la den på min axel. Jag blev alldeles varm i hela kroppen när våra blickar möttes. Det kändes både främmande och konstigt, och jag fick skynda mig in på toaletten för att tvätta ansiktet och försöka komma i balans.

Annons
Gilla Året Runt på Facebook

De närmsta dagarna gick jag som i dimma. Jag frågade mig själv vad som höll på att hända och när min arbetskompis frågade hur jag mådde började jag bara svamla. Emma höll i flera möten, och när det blev dags för mig att än en gång träffa henne på tu man hand fick jag hjärtklappning och handsvett.

Jag blev mållös

Hon pratade på och mötet blev mer avslappnat än jag trott. Vi gick igenom mina kommande utbildningar och satte upp mål för året. Precis när jag reste mig för att lämna mötesrummet tog hon min hand och frågade om vi inte kunde träffas efter jobbet.
Jag blev förvånad över mig själv när jag svarade ja och på kvällen sågs vi på en restaurang. Vi satt och pratade hela kvällen om våra liv och vår bakgrund. Emma och jag hade mycket gemensamt. Vi tyckte båda om att rida och styrketräna och var dessutom båda ensambarn. Kvällen blev sen och vi promenerade hem tillsammans. Innan vi skiljdes åt gav hon mig en kyss. Hela situationen var främmande för mig och jag blev alldeles mållös.

Vi fortsatte att träffas på kvällarna och till slut blev situationen ohållbar. Jag valde att byta avdelning för att vi skulle kunna fortsätta arbeta på samma arbetsplats. Emma och jag höll en låg profil, men efter ett tag förstod flera av våra arbetskamrater att vi var ett par. Förvåningen var stor när det visade sig att vi blev accepterade som par. Även de äldre kollegorna verkade ha en naturlig inställning till vårt förhållande.

Inte accepterat

Men det är inte alltid vi möts av respekt. När vi är ute håller vi ofta en låg profil för att undvika att komma i konflikter. Det är inte alla som accepterar att två kvinnor lever ihop. Våra föräldrar blev till en början chockade men efter ett tag fanns det inget alternativ för dem än att acceptera läget.

Jag hade bara haft pojkvänner under min uppväxt. Men det hade varit korta och struliga förhållanden och jag tyckte aldrig att det var någon som förstod mig. Samlivet hade heller aldrig fungerat och jag hade hela tiden trott att det var mig det var fel på. Men nu visste jag bättre. Att ha träffat Emma är det bästa som hänt mig. Vi tar fram varandras bästa sidor och har väldigt roligt ihop. Nu har vi precis flyttat in i en gemensam lägenhet och till nyår planerar vi en resa. Emma är min bästa vän och jag hoppas att hon kommer att vara min livskamrat för alltid.
”Tuva”

Bild: Shutterstock/IBL

Läs också:

Min man fick barn med en annan kvinna

Maria: ”Andras åsikter gjorde det svårt att förlåta hans otrohet”

Ansi: ”Min man straffar mig med tystnad”


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…