Annons

Annons

Jag fick en danskurs i present

 Danskurs

DANSKURS   Foto: Shutterstock

DET HÄR HÄNDE MIG!

Jag levde för barnbarnen efter min skilsmässa och var nöjd med det. Jag var inte alls intresserad av dans och utespring. Men så kom min dotter med en julklapp jag aldrig hade önskat mig.

Annons

Jag hade varit ensam sedan mina barn var tonåringar. Leifs och mitt förhållande var av den klassiska sorten skulle jag tro. Vi var kära när vi träffades men när barnen kom blev vi mer föräldrar än älskande. När vi sedan fick tonåringar i huset som inte alls var intresserade av att umgås med oss insåg vi att vi inte hade särskilt mycket att prata om. Även om det var Leif som föreslog skilsmässa måste jag erkänna att jag inte var svårövertalad. Jag kände att jag gärna ville uppleva kärleken igen.
Det visade sig svårare än jag trodde, och när Leif ganska snabbt träffade en ny kvinna levde jag ensam. Jag bodde kvar i vårt hus, jobbade på samma jobb som jag alltid gjort och när våra tre barn flyttade hemifrån blev det tomt i huset. Jag hade vänner och familj men livet kändes ändå ganska grått. Min dotter föreslog att jag skulle söka lyckan på nätet men det kändes inte som min grej riktigt. Jag provade några gånger men kom aldrig så långt att jag faktiskt träffade någon.
När min äldsta son fick barn gick jag helt upp i rollen som farmor. Inom några år hade jag fem barnbarn. Jag älskade att ta hand om dem och viftade bort mina barns kommentarer om att jag borde skaffa mig egna intressen. Jag hade barnbarnen och det räckte för mig. Det tyckte emellertid inte barnen och det skulle också visa sig när det var dags att fira jul.

Alla var samlade

Vi var som vanligt hemma hos mig på julafton och för en gångs skull var alla barnen där med sina familjer. Det var liv och rörelse i huset och jag njöt i fulla drag. När det var dags att öppna presenterna fick jag flera paket varav ett guldglittrande stort från min dotter. I låg ett par buggskor och ett presentkort på en danskurs. Jag hade aldrig dansat i hela mitt liv och kände inte alls för att gå på danskurs. Min dotter såg min tvekan över presenten och förklarade högljutt att hon skulle bli mycket besviken om jag inte utnyttjade den dyra presenten. Eftersom min pliktkänsla är stor förstod hon att jag skulle gå dit.

Två veckor senare var det dags. Jag tog min bil och mina buggskor och åkte iväg till en bygdegård någon mil utanför staden. Det lyste trevligt i fönstren och en lykta var tänd vid ingången. Inne var det till min förvåning fullt av människor i olika åldrar och jag insåg att min oro över att vara alldeles själv var helt obefogad. Det var populärt att lära sig dansa, hade min dotter sagt, och jag förstod att hon hade rätt.
Det var två instruktörer, en man och en kvinna, och vi stod längs med väggarna medan de berättade hur kursen skulle gå till. Sedan fick vi börja, inte i par som jag trott utan med att lära oss grundstegen för män och kvinnor. Musiken slogs på och jag kom på mig själv att jag faktiskt hade riktigt roligt. Ingen kunde mer än någon annan och när jag efter en stund kände att fötterna hängde med i musiken insåg jag att jag nog var ganska bra på det här.
Sedan var det dags att bjuda upp och med hjälp av någon krånglig turordning som jag inte förstod hamnade jag framför en mörkhårig man med markerade kindben och kraftiga glasögonbågar. Han presenterade sig som Håkan och vi började dansa, inte så lite nervösa.

Något sa klick

I efterhand har jag funderat på vad det var som hände men jag kan inte förklara. När jag och Håkan stapplade fram på golvet i bygdegården var det som att det gick en stöt genom hela kroppen. Vi skrattade högt åt vår egen klumpighet men jag vågade inte titta honom i ögonen. Det låter fånigt att prata om att något sa klick men jag vet inte hur jag annars skulle beskriva det. Jag ville aldrig att musiken skulle ta slut.
Det gjorde den såklart och vi blev beordrade att byta danspartner. Efter några turer lyckades jag och Håkan dansa med varandra igen och därefter var första kurstillfället slut. Jag ville inte släppa iväg honom men visste inte riktigt hur jag skulle göra. För första gången på många år fick en man det att pirra ordentligt i kroppen. Jag hade ingen aning om hur jag skulle hantera det. Dumt nog hanterade jag det inte alls utan klädde på mig mina ytterkläder, tog mina buggskor och gick ut till bilen. Då hörde jag snabba steg bakom mig i gruset och en röst som ropade mitt namn. Det var Håkan som frågade om han inte kunde åka med. Hans bil ville inte starta och om han kunde få skjuts in till stan vore han evigt tacksam.
Han åkte med mig in till stan och det visade sig att han bodde bara någon kilometer från mig. När jag släppte av honom gav han mig en kram, tackade för skjutsen och frågade om han inte kunde få mitt telefonnummer. Om inte annat kunde han kanske få bjuda på skjuts till nästa kurstillfälle.

Ett pling i telefonen

Vi bytte nummer och på kvällen plingade det till i min telefon. För en gångs skull var det inte bilder på något av mina barnbarn utan Håkan som frågade om mina fötter hämtat sig från att han råkat kliva på dem. Jag svarade och innan jag visste ordet av hade vi skickat meddelanden fram och tillbaka så länge att klockan närmade sig midnatt. Jag skrev god natt och fick snart ett meddelande tillbaka som avslutades med kram.
Veckan som gick var mitt livs längsta och bästa på samma gång. Jag och Håkan skickade meddelanden till varandra som tonåringar och när det var dags för nästa danstillfälle kom han och hämtade mig med sin bil. Trots att vi egentligen inte kände varandra, vi hade ju bara träffats veckan innan, pratade vi som om vi aldrig gjort annat. På kvällen lyckades vi dansa varje dans med varandra och under de sista minuterna insåg jag att jag var hopplöst förälskad. Jag trodde nog att Håkan kände detsamma men visste inte säkert, det var år och dagar sedan jag haft ett förhållande med någon.
Som tur var behövde jag inte tveka och i efterhand har han berättat att det sa klick även för honom den där första dansen. Det dröjde inte lång tid innan han bekände färg och jag fick göra detsamma. Det är nästan ett mirakel att jag kunde träffa någon som Håkan på ett sådant sätt, att känna sådan kärlek trodde jag bara tonåringar fick göra.
”Helene”

 


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…