Annons

Annons

Jag saknar någon som verkligen lyssnar

Ida tycker att människor 
i hennes närhet är dåliga på att lyssna. Hon saknar sin make och sin väninna, som båda gått bort. Relationsexperten Anne-Marie Furhoff ger rådet att bli en bra lyssnare själv.

Nyligen var jag med min dotter, svärson och barnbarn på en semesterresa för att fira att svärsonen fyllt jämnt. Det var på många sätt en lyckad resa. Men något slog mig då: Varför är människor så dåliga på att lyssna?
De andra i familjen åkte på flera utflykter. Jag har lite svårt att gå långt, så jag stannade vid poolen på hotellet. Jag kom att avlyssna flera samtal mellan två kvinnor i min ålder som hade stolarna bredvid. De pratade oavbrutet om allt möjligt, men de pratade helt förbi varandra.
Det slog mig sedan när vi åt middag att de mina inte heller lyssnar, vare sig på varandra
eller på mig, allra minst på mig. Jag försökte delge dem mina erfarenheter av de pratande kvinnorna, men ingen lyssnade på mig. De anade nog inte att jag faktiskt känt mig lite ensam där vid poolen. Jag tror inte att de hade en aning om hur jag upplevde resan eller om jag hade haft en trevlig dag.
Samma sak när vi kom hem. Min dotter har ett stressigt jobb. Vi hinner aldrig prata till vardags, det blir sms, mest om när jag ska vara barnvakt, hämta från dagis och sånt. Jag tror inte att hon vet hur jag lever mina dagar. Ibland äter vi söndagsmiddag ihop, men barnen är alltid i fokus och alla är trötta efter helgens otaliga aktiviteter. De har nog vant sig vid att jag bara finns här liksom. Jag förstår inte hur det kan bli så stort avstånd mellan människor som ändå står så nära varandra. Barn-
barnen har heller inte mycket tid för prat numera, de har ju
sina skärmar.
Min närmsta väninna gick bort för två år sedan. Jag saknar henne mycket. Vi pratade varje dag i telefon, om allt. Jag saknar min man också förstås. Han dog för tio år sedan och vi hade ett bra äktenskap. Småpratet oss emellan saknar jag nog mest.
Jag har andra väninnor i ungefär samma situation, men jag tycker att de, precis som kvinnorna vid poolen, oftast pratar förbi varandra. Begär jag för mycket av livet om jag vill ha någon att prata med som både ”ger och tar”?

Annons
Gilla Året Runt på Facebook

”Ida” 

Relationsexperten Anne-Marie Furhoff svarar:
Det är en trist iakttagelse du har gjort att många bara vill prata men inte lyssna. I all kommunikation finns det förstås olika grader av kontakt. Det som ofta fattas är en fördjupning. Det hade du kanske i samtalen med din man och din bortgångna väninna. Efter den sortens värdefulla kontakter blir det naturligtvis en tomhet som du nu söker ersättning för.
Det som ligger närmast för dig att hoppas på är väl din dotter och hennes familj. Men där kommer andra hinder i vägen. Det finns naturliga generationsskillnader i bland annat livstempo och intressen. Det kan nog uppfattas som att du har all tid i världen, medan din dotter själv känner sig jagad av alla måsten.
Ett sätt att försöka komma i bättre kontakt med vem det än må vara är att du själv medvetet ger mer tid åt att lyssna, och
aktivt och intresserat frågar vidare. Det brukar till sist leda till att det blir mer ömsesidighet i samtalen, och det skapar 
även en närhet på det sätt god kommunikation alltid gör när den fungerar bra.

 

Har du en fråga till realtionsexperten och terapeuten Ann-Marie Furhoff?
Mejla frågan till [email protected] eller skriv till: Marie Flodin, Året Runt, Box 50457, 
202 14 Malmö. Märk kuvertet med ”Förtroligt”.

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…