Annons

Annons

Jag sannspådde mitt eget öde

Jag blev sierska och sannspådde mitt eget öde

När jag fick jobb som spåtant anade jag inte att jag skulle spå mitt eget öde
Foto: Shutterstock

Jag skrattade när min kompis tipsade om extrajobb som spåkvinna. Men jag behövde pengar och nappade. Inte kunde jag förutspå att jobbet skulle ge mig chans att styra min framtid.

Annons

Jag var student och trodde först att min kurskamrat skojade med mig, men hon berättade att hon jobbade några kvällar i veckan som spåkvinna över telefon och jobbet var flexibelt. När ingen ringde kunde hon sitta och läsa i sina kursböcker. Det som krävdes var att man var en bra människokännare och tog samtalen seriöst, något hon trodde att jag skulle klara. Hon var tydlig med att påpeka att jobbet var inget man skyltade med utan det skulle ske med diskretion.
Efter en inledande kort kurs fick jag ett eget bås och jobbade under namnet Diana. Till en början var jag nervös och väntade mig samtal från en massa knäppgökar men de flesta var vanliga människor med vardagliga problem och funderingar över framtiden. Det var allt från försvunna halsband till vilket jobb de skulle satsa på. Till min stora förvåning satt svaren ofta redan hos inringaren, det gällde bara att locka fram dem med mina profetior.

En dag när jag satt och läste om antikens Grekland kopplade växeln fram ett samtal. I andra änden fanns en ung man som stammade fram sitt budskap. Han hade en flickvän som han inte visste om han skulle gå vidare med. De hade varit tillsammans sedan högstadiet och sågs som det perfekta paret. Han beskrev henne som populär och docksöt, själv var han en framgångsrik profil i den lokala hockeyklubben. Men känslorna var slut.
– Jag ser henne som en vän, inte som mitt livs partner och alla går runt och väntar på att vi ska bilda familj, köpa hus och leva lyckliga i alla våra dagar. Kan du se vad som händer nu med mitt liv?
Hans röst var mjuk, insiktsfull och mogen och vore det inte för de andra detaljerna han gav skulle jag ha gissat på att han var flera år äldre. Jag gav råd enligt jobbets riktlinjer men mer och mer upptäckte jag att vi hade ett riktigt samtal om livet. Jag var själv singel efter en lång relation som övergått i vänskap och kunde precis förstå hur han kände och resonerade. Och så var det något mer, känslan av att vi klickade. Vi hade bra personkemi.
Han ringde tillbaka flera gånger och bad att få bli kopplad till mig. Chefen gav tummen upp när hon såg min telefonlista som utgjorde provisionen för min lön. Att hålla kvar kunderna länge i samtalet och få dem att ringa tillbaka var mycket bra. För mig blev arbetspasset dessutom så mycket mer givande och roligt när Chris ringde. Till slut separerade han från sin flickvän vilket blev en lättnad för de båda och fler långa samtal följde.
– Tack för din vägledning sa han vid ett tillfälle. Utan dig hade jag inte tagit detta beslut.

Enligt jobbpolicyn fick vi inte skaffa privata relationer med kunderna men det gick bra att prata om vad som helst så länge minuttaxan tickade på. En dag råkade Chris säga att han skulle på en konsert med sina kompisar på fredagskvällen och då insåg jag att vi bodde i samma stad, jag skulle nämligen på samma konsert. Det var nu jag hade min chans.
– Det kan finnas en intressant tjej på konserten, sa jag och försökte låta övertygande. Det ser ut som om hon har någon slags huvudbonad på sig. Jag ser gröna färger.
På fredagskvällen tog jag på mig en metallicgrön tröja med matchande turbanmössa. Min vän Lisa flinade. Vi gick dit, det var knökfullt med folk och bandet gav allt på scenen. Under en paus gick vi till baren och hängde när en gestalt ställde sig bredvid mig.
– Diana?
Först reagerade jag inte.
– Det är en snygg mössa du har. Riktigt snygg, jag gillar det gröna.
Rösten var bekant och jag vågade knappt titta upp, men det jag skymtade i ögonvrån gjorde mig inte besviken. Han var på något underligt sätt precis som jag förväntat mig.
– Du anar inte hur många trådar jag kastade ut under våra samtal, jag är glad att du nappade till slut, fortsatte han. Det började bli riktigt dyrt att ringa.
– Får jag bjuda på en öl och ett gratis samtal som kompensation? sa jag och vi log båda.

Detta hände för tolv år sen och idag lever jag och Christoffer tillsammans. Vi skrattar fortfarande ibland åt våra samtal, men det är vår hemlighet. Den officiella versionen är att vi träffades på konserten och det är ju sant, på sitt sätt.
”Diana”


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…