Annons

Annons

Jeanette dödades på väg hem i sommarnatten – mordet ännu olöst

Hon funderade på att ta taxi när hon skildes från en studentkamrat i stan. Men valde en långpromenad genom sommarnatten. Jeanette kände sig fri och lycklig, studenten var avklarad och framtiden ljus. Men hon kom aldrig hem igen.

Vuxenlivet skulle precis börja när Jeanette Johansson mördades.

Det var hennes bästa tid i livet så här långt. Gymnasieexamen var äntligen klar och snart skulle hon resa till sin pojkvän i Holland och vara ledig en lång tid innan fullständiga framtidsplaner tog form. 20-åriga Jeanette Johansson hade tillsammans med några klasskamrater på Torekällskolan varit på en mindre studentfest i Södertälje och nu gick hon på Tvetavägen, på väg hem till Järna 13 kilometer söderut.

Annons
Gilla Året Runt på Facebook

Dagen därpå, då Jeanette på kvällen skulle ha en studentmottagning i föräldrahemmet, anmäldes hon försvunnen. Ett par dagar senare började medierna ta upp händelsen. Precis som för polisen var frågan vad som egentligen hade hänt Jeanette Johansson natten mellan fredagen den 13 juni och lördagen den 14 juni 1969.

Hade hon råkat ut för en olycka? Ett brott? Eller försvunnit frivilligt?

Efter en studentfest i Södertälje försvann Jeanette, trea från höger på bilden.

Först trodde, eller hoppades, man allmänt på det senare alternativet. Det kom in rapporter om att en rödhårig flicka som liknade Jeanette hade setts lifta i Jönköping, Skövde och vid färjeläget i Helsingborg. Kanske var hon på väg till pojkvännen i Holland?

– Tänk om min flicka läser i tidningarna om sitt försvinnande. Därför vill jag säga så här: ”Jeanette, du måste höra av dig, vad som än har hänt. Vi bara väntar på dig här hemma”, sa Jeanettes mamma Margot Johansson till en kvällstidning.

Pappa Åke och lillasyster Susanne, 18, var lika vädjande. I familjens lägenhet i Järna stod de intill Jeanettes studentbukett som hade stoppats ner i en vas på hallbyrån.

– Hon var glad. Hon var verkligen upptänd på tanken att vi skulle ha fest här hemma på lördagskvällen. Samtidigt är det mycket möjligt att hon var ledsen. Jeanette levde sitt liv för sig själv. Vi föräldrar fick aldrig veta vad hon tänkte. Hon var så ordentlig, men inbunden, sa Margot Johansson.

Familjen hoppades att Jeanette skulle komma hem.

Jeanettes öde väckte stor uppmärksamhet och tipsen strömmade in till polisens utredare. Den allra hetaste ledtråden kom från en taxichaufför som uppgav att han under aktuell natt hade kört Jeanette från Södertälje till Järna och där släppt av henne vid kyrkan 500 meter från hennes bostad. Polisen la all kraft i spaningen till Järna med omnejd utan få något genombrott i utredningen.

Taxiresan visade sig vara ett irrspår. Efter nio dagar framkom att chauffören tagit fel på dag, körningen han hänvisade till hade skett natten innan och hade inte med saken att göra. Samtidigt hade det kommit in många tips från personer som iakttagit en ensam kvinna som i juninatten vandrat längs Tvetavägen, den gamla landsvägen mellan Södertälje och Järna.

Polisen fokuserade på ett vittnesmål från ett par på motorcykel som sa sig ha sett en flicka gå längs Tvetavägen i höjd med området där IFK Södertäljes kamratstuga låg en bit in från vägen. Däremot hade förarna i de bilar som kring samma tidpunkt passerade platsen inte sett någon flicka på vägen, vilket tydde på att Jeanette hade försvunnit just där.

Det sattes in skallgångskedjor på båda sidor om Tvetavägen. Poliser, polishundar, helikoptrar, värnpliktiga och frivilliga (bland andra Jeanettes pappa Åke) genomsökte terrängen och vattendragen i tre dagar i 30-gradig hetta på jakt efter den försvunna studentskan, men utan resultat. Parallellt undersöktes även förehavandena hos tidigare dömda för våldsbrott och vissa tvivelaktiga personer som utpekades av tipsgivare. Inte heller detta ledde någonstans.

Poliser får instruktioner inför skallgången.

I ivern över att äntligen få upp ett spår gav polisen efter för en man som sa sig vara synsk och som enträget hörde av sig och ville medverka i sökandet efter den försvunna flickan. Fjärrskådaren satte fingret på kartan över terrängen: ”Där ska vi söka!” Men även han misslyckades med att föra utredningen framåt.

Den gåtfulla långpromenaden var utredarnas stora dilemma. Polisen hade en teori om att någon väntade på Jeanette ungefär vid kamratstugan, någon som sedan i bil skulle skjutsa henne hem till Järna. Detta skulle vara anledningen till att hon började vandra från Södertälje längs Tvetavägen. En vit bil, sannolikt en Opel Rekord, sågs på olika ställen i närheten av platsen för Jeanettes försvinnande, fyra vittnen hade gjort observationer. Polisen misstänkte att det kunde vara mördarens bil.

Blodspår på vägen

Det hittades ett blodspår på Tvetavägen. Hade ett djur rammats av ett fordon? Eller hade Jeanette blivit påkörd av en bilist som sedan hade tagit upp henne i bilen? Men med den teknik som då fanns tillgänglig kunde polisen omöjligen avgöra om det var människoblod på asfalten.

Trots uppemot 1 000 tips från allmänheten och en ansenlig mängd spaningsmässiga åtgärder hade polisen ingen lösning i sikte. Dagarna gick och frågan var fortfarande öppen: Hade Jeanette råkat ut för en olycka? Ett brott? Eller frivilligt gett sig av?

Mördaren hade återvänt till platsen

Jeanette Johansson var omtyckt av sina kamrater och alltid beredd att ställa upp när det behövdes. I skolan hade hon genomgående mycket goda betyg och kunde trots sin relativa ungdom redan fem språk förutom modersmålet; tyska, engelska, ryska, franska och holländska. Den allmänna uppfattningen hade varit att hon skulle skapa sig en framgångsrik bana.

Svaret på vad som hade hänt Jeanette kom när en privatperson gick ut och letade i området där hon senast hade setts i livet. På kvällen tisdagen den 1 juli, 18 dagar efter försvinnandet, hittades hennes döda kropp i ett busksnår 50 meter från Tvetavägen och bara 100 meter från kamratstugan. En liten bit vitt tyg syntes sticka fram ur en hög med mossa, gräs och kvistar.

Det var svårtillgänglig terräng vid fyndplatsen.

Dagen innan, när skallgångarna avslutades, hade spaningsledningen deklarerat:

– Jeanette Johansson finns inte i skogen längs Tvetavägen mellan Järna och Södertälje. Läget är mycket svårt. Vi har långt kvar till en lösning i fallet.

Jeanettes kropp låg cirka 250 meter från den plats på Tvetavägen där paret på motorcykeln hade sett flickan promenera. Skallgångskedjorna hade missat fyndplatsen eftersom kroppen hade flyttats och ”begravts”. Rättsläkaren konstaterade att mördaren hade återvänt till platsen flera dagar efter dådet och släpat kroppen ytterligare tio meter in i skogen från vägen.

Trubbigt föremål mordvapen

Gärningsmannen hade slagit ihjäl Jeanette med ett trubbigt föremål och det klargjordes att hon inte hade blivit utsatt för något sexualbrott. Det hittades inga fingeravtryck eller annat utredningstekniskt väsentligt.
Två dagar efter upphittandet av Jeanettes kropp påträffades hennes studentmössa nergrävd på mordplatsen. Hennes skor och handväska saknades.

Obduktionen visade att Jeanette hade avlidit omkring klockan 05.30 på morgonen den natt hon försvann. Därtill kom rättsläkaren fram till att hon hade druckit 20 centiliter starksprit innan hon mördades. Detta fann man mycket märkligt då ingen på studentfesten i Södertälje hade varit särskilt berusad.

Rättsläkarens slutsats stämde heller inte in på polisens teorier, vilket ledde till en uppmärksammad prestigestrid. Föräldrarna ställde sig också mycket tveksamma till att Jeanette skulle ha varit påtagligt alkoholpåverkad:

– Det verkar så orimligt. Jeanette drack aldrig starksprit och här i hemmet finns aldrig sprit.

Samtidigt avslöjade Jeanettes mamma Margot den känsla hon fick direkt vid beskedet om att dottern hade försvunnit natten mot den 14 juni:

– Redan på lördagen var jag övertygad om att hon var död. Vi försökte hoppas, men det var svårt.

Jordfästningen av Jeanette Johansson skedde lördagen den 12 juli 1969 i den lilla vita kyrkan i Järna. Mördaren gick fortfarande fri. I 28 dygn hade han gäckat polisen och nu var utredarna övertygade: Gärningsmannen fanns i Jeanettes bekantskapskrets. Bland begravningsgästerna fanns därför även civilklädda poliser. Utredarna finkammade personer i Jeanettes närhet, med förhoppningen att den vägen få upp spår som kunde leda till en lösning.

Begravningen var välbesökt. Bland gästerna fanns civilspanare som kartlade bekantskapskretsen i jakt på mördaren.

Trots att tiotals av Sveriges skickligaste kriminalpoliser jobbade dygnet runt med att försöka lösa fallet kom man ingen vart. Utredarna gick till och med resultatlöst ut i tv-nyheterna med musik. I ett inslag spelades en snutt av The Hollies låt I’ve got a way of my own, baksidan på en singelskiva från 1965. En bit av en bandspelartejp hade hittats inte långt från platsen där Jeanettes kropp påträffades, och tanken var att mördaren hade tappat bandet och att någon tittare kanske skulle göra en koppling.

– Vi kan inte säga att det är gärningsmannens band. Men utesluter inte heller att det kan vara hans, sa en av polisens utredare i tv-inslaget.

Media spekulerade hämningslöst

När lösningen på mordet drog ut på tiden uttalade sig Jeanettes pappa Åke:

– Mördaren måste gripas! Polisen får inte ge upp. Det är uppslitande när en mordspaning drar ut på tiden. Vi har en tobaksaffär och har påmints om Jeanette varje morgon och eftermiddag då tidningarna har kommit. Helst hade vi velat stänga affären men det har vi inte kunnat.

Mordet på Jeanette Johansson var på tidningarnas förstasidor under lång tid. Alla större medier hade reportrar på plats i Södertälje och Järna, och i sommarens nyhetstorka spekulerades det hämningslöst. Kritiken mot massmediernas överdramatiska följetong om Jeanette hela sommaren blev hård, och under 1970 skulle det debatteras hur den kriminaljournalistiska etiken kunde förbättras.

Hela sommaren skrev pressen om mordet. Mycket var spekulation och ledde till en debatt om etik i medierna.

När höst blev vinter 1969 hade mordutredaren fortfarande inget huvudspår i jakten på den 20-åriga studentskans baneman. Över 1 500 förhör hade inte gett något. Många misstänkta hade tagits in men samtliga kunde avföras. Utredningen gick i träda och fallet med Jeanette Johansson föll mer eller mindre i glömska.

27-åring förhördes

Det gick fem år. 1974 fick polisen ett telefonsamtal från en släkting till en mentalsjuk man som var intagen för vård. Han berättade att mannen kunde ha med Jeanettemordet att göra. Denne hade gjort sig skyldig till flera kvinnoöverfall och tre våldtäkter i sin hemstad i Småland. I samtliga fall hade mannen plockat upp kvinnorna i sin bil under nattliga bilfärder.

Södertäljepolisen förhörde 27-åringen. Utredarna visste nu att han arbetade och bodde i staden vid tiden för mordet, och dessutom körde runt i en vit Volvo 140, lätt att förväxla med Opel Rekord. Därtill var mannens sexuella fixering ovanligt påtaglig. Släktingar vittnade om att han hade försökt våldta sin mor, sin syster och sin mormor, och en medelålders kvinna han var inneboende hos hade kastat ut honom efter han blivit våldsam då hon inte svarade på hans sexuella anspelningar.

Kände till mycket

I de inledande polisförhören vidhöll mannen att han hade lånat ut sin bil till sin morbror som hade råkat köra på och döda Jeanette och av rädsla för upptäckt hade tagit kroppen med sig. Efter ytterligare en rad osannolika redovisningar av vad som hade hänt på mordnatten gav 27-åringen till slut efter och erkände.

– Det var uppenbart att han kände till mycket om Jeanettemordet, berättar kriminalinspektören och förhörsledaren Gösta Claesson i boken Frihet förverkad av Ivan Bratt.

En dag skulle förhören fortsätta efter lunch.

– Jag frågade om det var något han ville att jag skulle köpa åt honom. Jag köpte en ask cigaretter och ett halvt kilo sega råttor och det var som att dra proppen ur flaskan, sa Gösta Claesson.

– Han berättade i detalj hur han låtit Jeanette lifta med honom, att han stannat bilen och gjort närmanden och att Jeanette hade börjat skrika. Han tog då stryptag på henne tills hon förlorade medvetandet. Sedan hade han slagit ihjäl henne med domkraften. Han sa att när lusten blev för stor åkte han runt på nätterna och sökte sig ett offer.

Flyttade kroppen

27-åringen berättade dessutom att han efter att ha dödat Jeanette bar in henne i skogen. Han la den döda kroppen i en svacka utan att gömma den. Därefter gick han tillbaka till vägen och upptäckte att Jeanette hade tappat sina sandaler, sin studentmössa och sin handväska. I en grop vid sidan av vägen la han studentmössan och täckte över den. Sandalerna och handväskan tog han med sig.

Han läste i tidningarna om att skallgång snart skulle ske i terrängen och återvände då till brottsplatsen. Han flyttade Jeanettes kropp till en plats en bit längre in i skogen där den inte kunde upptäckas lika lätt.

Polisen letade reda på den Volvobil som 27-åringen ägde vid tiden för mordet och sålde strax därpå. Kriminalteknikerna hittade hårstrån och blod i och under bagageutrymmet. Men bevisning gick inte att säkra helt, dna-analystekniken var inte lika utvecklad som i dag.

Teknisk bevisning saknades

Utredarna var förvissade om att de hade fått fatt i Jeanettes mördare. Även om det inte gick att tekniskt binda honom till brottet fanns en rad indicier som tydligt pekade ut 27-åringen. En vallning med mannen på mordplatsen gjorde polisen än mer övertygad.

Ändå åtalades inte 27-åringen. Åklagaren la ner utredningen. Skälet var att mannen hade lämnat så många olika berättelser om händelseförloppet att det var omöjligt att få en fällande dom. Framför allt saknades det tillräcklig teknisk bevisning.

– Åklagaren menade att mannen hade läst om alla detaljer i tidningarna och att han i sitt förvirrade sinnestillstånd kokat ihop historien om sig själv såsom gärningsman utan att det hade någon grund. Jag delar inte den uppfattningen, för under mina förhör med honom lämnade han uppgifter som inte stått att läsa i några tidningar, sa kriminalinspektör Gösta Claesson.

– Jag är övertygad om att det var sanningen han berättade för mig.

Någon alternativ gärningsman hittades aldrig. Mordet på Jeanette Johansson 1969 preskriberades såsom ouppklarat år 1994.

Källor: SVT, TV4, Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, dacostarkivet.wordpress.com, Frihet förverkad (axplock).

Läs också:

30 år sedan trippelmordet i Åmsele som skakade Sverige

Anna Hage blev vittne till Palmemordet: ”jag förstod att jag måste ha igång hans hjärta”

Dagar som skakade Sverige – Blodiga ambassaddramat i Stockholm

Text: Hasse Gänger
Foto: IBL, Aftonbladet, Expressen


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…