Annons

Annons

Joachim blev biodlare: Genom mina bin ser jag världen på ett nytt sätt

En fallolycka höll på att kosta Joachim livet och fick honom att omvärdera tillvaron. Nu har han flera bisamhällen i trädgården.

 

Joachim i huset

Intresset för biodling har funnits i Joachims släkt i generationer.

Joachim Petterson, 49, hade änglavakt den där dagen för 16 år sedan då han föll handlöst i ett trappschakt och spräckte skallen mot ett stengolv. Han slogs medvetslös, och hade det inte råkat finnas en läkare i närheten hade Joachim med största sannolikhet inte levt i dag.
– Men det största traumat var kanske ändå inte mitt, utan min hustrus. Hon var gravid i andra månaden med vår första dotter, och fick stå vid sidan om och se alltihop utifrån. Dagen efter olyckan hade vi planerat att åka till mina svärföräldrar och be­rätta om graviditeten.
Joachim arbetar i dag som frilansande art director och formgivare. Dessutom driver han företaget Honey Design till­sammans med sin hustru Sara, och säljer familjens egenproducerade honung i parets kom­binerade ateljé och butik i Bromma i västra Stockholm. Paret har döttrarna Svea och Göta, och i huset bor också två katter.

Annons
Gilla Året Runt på Facebook
Joachim på sjukhus och i biodlardräkt

Joachim hade änglavakt när han föll i ett trappschakt och spräckte skallen.

Intensiv period

Tiden efter olyckan och den följande rehabiliteringen blev en intensiv period i parets liv. Inte enbart på grund av skadan i sig, utan också beroende på vissa val de gjorde, saker som fick omgivningen att höja en aning på ögonbrynen. De köpte hus och bil, Sara sa upp sig och satsade på en karriär som illustratör. Då var Joachim fortfarande sjukskriven och Sara föräldra­ledig. Så småningom kunde Joachim återvända till arbetet, men det var på tok för tidigt.
– Jag älskar mitt jobb och ställer höga krav på mig själv. Jag ville bevisa att allt var som förut och lite till. Men det fungerade inte och min arbetsgivare tyckte att jag skulle sjukskriva mig igen.
Det är där och då planerna på en egen biodling tar form. Joachim behövde något kon­templativt att fokusera på.
– Livet är inte oändligt, det är skört och oförutsägbart. Vad som helst kan hända när som helst. Jag insåg att den tillvaro jag ville ha var det hög tid att börja skapa – på riktigt.
Intresset för just biodling har funnits i Joachims släkt i generationer, så det låg nära till hands. Snart stod de första kuporna på plats hemma i trädgården. Sin första bikupa började han dock snickra redan i träslöjden på högstadiet, men bygget blev aldrig riktigt klart utan blev stående.
– Numera är kupan i bruk. Det är den vita som står där nere, säger han och pekar mot en av de fem kuporna i trädgårdens bortre hörn.
Joachim fortsätter:
– Det var när jag skaffade mina första bikupor som jag på allvar började iaktta vad som hände i trädgården – allt blev så synligt. Jag såg blommor, humlor och annat på ett helt nytt sätt. Att sitta framför kupan och filosofera över hur bina lever i konstant mörker därinne och hur väl de samarbetar och producerar vaxkakor i näst intill identiskt byggda sexkantiga celler, det är magiskt.

Joachim i biodlardräkt

Joachim i biodlardräkt i trädgården.

Skrämmande larmrapporter

Utan bin inget liv. Ungefär så kan man sammanfatta hur angeläget binas fortlevnad är för livet på jorden. Med det i bakhuvudet är de senaste årens larmrapporter om bidöden väldigt skrämmande.
– Bina påverkas när mång­falden av blommor och växter försvinner. Det är främst humlor och vildbin (solitärbin) som är utrotningshotade. De flyger inte så långt utan håller sig ofta kring ett och samma område, och påverkas kraftigt när mångfalden av växter försvinner. Men genom att sätta upp vildbibon och odla bivänliga växter som blommar vid olika tidpunkter, hela vägen från vår till höst, kan man hjälpa dem att överleva.
Joachim Petterson nöjer sig inte med att bara odla bin. Han vill gärna sprida sin kunskap och berätta om kärleken till sina små ludna vänner, och om den glädje som kommer av att skörda egen honung. Den strävan resulterade i boken Bisyssla, som rönte stor uppmärksamhet när den kom för några år sedan. Boken är utgiven på ett flertal språk och ytterligare översättningar är på gång.
– Jag ville skildra bin som de varma, dynamiska och inspirerande varelser de är, på ett sätt som läsaren lätt kunde ta till sig. Jag var beredd på totalsågning av proffsen på området, men så blev det inte. Tvärtom fick den ett väldigt fint mottagande.
Både tama och vilda
För den som funderar på att själv odla bin rekommenderar Joachim att man läser på i ämnet och även kontaktar sin lokala biodlarförening. Där kan man få hjälp med vilka förutsättningar som gäller i olika om­råden, vilken bisort och typ av kupa man bör välja och kanske även hitta en mentor. Två kupor kan vara lagom att börja med och ett nytt bisamhälle behöver något år för att växa till sig in­nan det kan börja producera honung i full skala, det vill säga mellan 30 och 50 kilo per år beroende på var i landet man bor.
– Bin har sinnen utöver våra och vi måste sköta dem på deras villkor, annars flyger de sin väg. De är både tama och vilda på ett säreget sätt. Det gillar jag.

Text och foto: Mia Wibacke Bornberger

Läs också:

Vilken honung 
är nyttigast?

Frida kom med kärlek och hälsa till skallskadade Jonathan

Expertens åtta bästa tips för en stressfri vardag


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…