Annons

Annons

Julia föddes utan ögon – fann kärleken på nätet

Ingenting tycks vara omöjligt för Julia, blind från födseln. Hon har idrottat 
på elitnivå, hjälpt unga med synnedsättningar i Nepal 
och tagit en mastersexamen i humanekologi – det senare med stort stöd från sambon som hon lärde känna via Skype.

Varje år föds två människor utan ögon i Sverige. Julia Lindahl, 27 år och ombudsman för Synskadades Riks- förbund i Jönköpings län, är en av dem.
– Anoftalmi kallas det, förklarar hon. Forskarna vet ännu inte riktigt vad det beror på.
I Julias situation skulle säkert många ställa sig frågan: ”Varför just jag?” Men det har Julia aldrig gjort.
– Det skulle kanske ha varit annorlunda om jag förlorat synen efter en tids seende, filosoferar hon. Men jag har ju alltid varit blind, det är naturligt för mig. Jag tänker att jag kan vara glad som har en fungerande hjärna, god hörsel, känsel och smak och att jag kan röra mig obehindrat. Dessutom har jag Julio. Ja, jag har oerhört mycket att vara tacksam för!
Julio Mills är Julias sambo och ledsagare. På morgonen har de varit ute och sprungit en halvmil. Det gör de tre gånger i veckan.
– Julio och jag krokar tag i varandra och så springer vi, berättar Julia. Eftersom han har längre ben än jag ville han från början springa fortare. Jag tyckte att han studsade fram. Men vi har lärt oss att anpassa oss till varandras löpstilar. Nu funkar det riktigt bra!
– Ja, säger Julio som ursprungligen kommer från Argentina och som tillbringat större delen av sitt liv i England, där han bland annat arbetat som elektronikingenjör.
Och han fortsätter på engelska:
– Hälsa är viktigt, det tycker både Julia och jag. Vi försöker röra på oss och äta vettigt. I dag ska jag värma några laxbitar i ugnen!
– Jag är inte ointresserad av matlagning, säger Julia. Men det fungerar inte i köket i den här Huskvarnalägenheten som vi hyr i andra hand. Skåpen sitter för högt och spisens induktionshäll gör det komplicerat. Synskadade behöver inga specialugnar, men vanliga värmeplattor underlättar!
Redan som baby fick Julia sina första ögonproteser. De har sedan bytts ut i takt med att hon vuxit.
– I början fick jag nya ögon i glas flera gånger om året. Nu kan jag klara mig med samma proteser i ett år eller ett och ett halvt. Jag får rengöra dem och mina ögonhålor någon gång i veckan, men för det mesta sitter de i, dygnet runt. Det är inga problem. Det var länge sedan det kliade och kändes besvärligt!

Bra att gå i vanlig klass

Tomtebodaskolan, Sveriges enda specialskola för synskadade, stängde 1986 – fyra år innan Julia föddes.
– Jag kommer från Ulricehamn och fick som sjuåring börja i en klass där alla andra elever var seende, berättar Julia. Visst kände jag mig lite utanför ibland. Jag satt ju mest och läste på rasterna, när klasskompisarna spelade fotboll eller hoppade hopprep på skolgården.
– Men jag blev aldrig mobbad. Ska man som icke-seende klara sig ute i samhället är man inte betjänt av segregation. Ju tidigare man integreras, desto bättre!
Julia påpekar att hon alltid haft ett starkt stöd hemifrån.
– Tidigt träffade jag en annan svenska som fått samma diagnos som jag. Men där stämde aldrig personkemin till hundra procent. Det behöver inte ”klicka” bara för att man har samma diagnos. Jag kan ha mer gemensamt med en döv än med en blind!
En hisnande insikt i hur annorlunda Julias förutsättningar är gentemot seendes får vi när Julia berättar om sina drömmar.
– Jag drömmer ljud, känslor och smaker, förklarar hon. Drömmar är en återspegling av vår verklighet. Jag har aldrig sett färger och former så jag kan inte heller drömma i bilder, så som de flesta gör. Jag vet att kor och får ser olika ut eftersom jag kunnat känna på små modeller. Men ett moln har jag väldigt svårt att föreställa mig!
Den enorma tekniska utvecklingen har varit till stor hjälp för Julia. Datorns punktskriftsdisplay och färgindikator använder hon flitigt.
– Men om kläderna är kraftigt mönstrade blir färgindikatorn förvirrad, ler Julia. Då frågar jag Julio – han är mitt bästa hjälpmedel!

Annons

Julia Lindahl 27 i Huskvarna föddes utan ögon, i dag lever hon med stora kärleken Julio som hon träffade via Skype 2010.

Gillar utmaningar

Hur Julia klarade sig utan sin 19 år äldre sambo är mer än vad hon själv begriper. Men det gick faktiskt riktigt hyfsat då också. Hon spelade showdown, en racketsport för synskadade, på elitnivå och kom som bäst åtta vid ett EM under de fem år hon höll på.
Och rest har hon gjort en hel del. Våren 2009 var hon i Nepal och hjälpte synskadade ungdomar där.
– Både Julio och jag blir triggade av att höra att någonting är omöjligt, säger Julia. När jag började läsa på högskolan i Jönköping möttes jag ofta av kommentaren ”Det kommer aldrig att gå – du är ju blind …”
– Men utan Julios hjälp och stöd hade jag nog aldrig kunnat ta en mastersexamen i humanekologi på universitetet i Lund. Han hjälpte mig med pluggandet och såg till så att jag hittade till de olika föreläsningarna.
Julia och Julio har känt varandra i snart nio år.
– Vi chattade på nätet och hade dagliga telefonsamtal via Skype innan vi möttes i verkliga livet, berättar Julia. När Julio kom till Ulricehamn den 2 juli 2010 var det som om vi känt varandra hela livet. Och det fysiska mötet förstärkte de känslor som vi redan hade för varandra.
– Med tanke på åldersskillnaden tyckte jag det var säkrast att vi träffades hemma hos Julia första gången, säger Julio. Sedan kom Julia till England och så rullade det på. Men när jag 2012 flyttade till Sverige och till en blind tjej tyckte folk i min omgivning att jag var tokig. ”Det kan aldrig gå väl”, sa de. Men det har det ju bevisligen gjort …

Vill ha barn – senare

Julia och Julio hoppas få bilda familj så småningom. Men Julia känner ingen brådska.
– Vi lever i ett pressat och kravfyllt samhälle, säger hon. Allt ska ske genast. Det är inte bra. Vad är det för fel på att stanna upp och bara andas en stund?
– Det är inte det minsta fel, säger Julio, plockar fram gitarren och spelar ett klassiskt stycke.
Han säger själv att han spelar hellre än bra. Men i Julias öron låter det han spelar perfekt.
– Andrés Segovia skulle inte ha gjort det bättre, försäkrar hon och då skiner Julio som en sol.
Andrés Segovia är hans stora idol.
– Vi är rätt olika, Julio och jag, men vi har samma värderingar, säger Julia. Och vi tycker båda om att diskutera saker.
Orättvisor är bland det värsta de vet.
– Alla synskadade borde ha samma rätt till hjälp, oavsett var i landet de bor, säger Julia. Och de borde betala lika mycket för samma sak, kan jag tycka. Där har vi en bra bit kvar, i ett land som jag för övrigt finner ganska fantastiskt!

Text: Mats Å Johansson

Foto: Leif Boström och privat bild

Läs också:
Hemlösa paret 
Sonja och Micke: Kärleken 
håller oss 
varma när det blåser kallt
Viveca Lärn om oron: Kan bli blind på det friska ögat också


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…