Annons

Annons

Kolonilotten blev min räddning

Läsarberättelse: Att odla och njuta på kolonilotten är min räddning  Foto: Shutterstock

Läsarberättelse: Att odla och njuta på kolonilotten blev min räddning när jag blev utbränd. Foto: Shutterstock

 
DET HÄR HÄNDE MIG.

Jag har alltid gillat att ha många bollar i luften samtidigt. Lugna kvällarframför tv:n har aldrig varit för mig, och en kolonilott har jag aldrig haft en tanke på. Det var säkert därför det tog så lång tid för mig att inse att jag höll på att bli utbränd.
Jag älskade mitt jobb som fastighetsmäklare. Det var krävande och väldigt spännande. Om jag jobbade hårt med varje objekt så hade jag större chans att tjäna på försäljningen. Under flera år hade jag en riktigt hygglig inkomst. Jag köpte en fin bostadsrätt centralt, ny bil och hade råd att spendera på kläder och restaurangbesök utan att titta på prislappen. Om tiden räckte åkte jag på semester till spännande resmål.
Det bekymmerslösa sättet att leva blev en livsstil för mig. Jag trodde att allt bara skulle bli bättre och bättre. Men så började bostadsmarknaden stanna upp. Jag jobbade mer än någonsin, men hade ändå svårt att få igenom försäljningarna. Mina kunder var försiktiga, både att sälja och att köpa, och min inkomst sjönk dramatiskt. Till slut hade jag svårt att få lönen att räcka till alla amorteringar och räkningar.

Annons

Jag hamnade i en ond cirkel. Jag var tvungen att jobba så hårt jag förmådde och ändå sjönk min lön hela tiden. Till slut blev jag tvungen att sälja bilen och jag insåg att nästa steg skulle bli att sälja bostadsrätten. I takt med att pressen ökade mådde jag sämre. Jag låg och oroade mig på nätterna och kunde inte sova ordentligt. Stressen gjorde att jag inte kunde göra ett bra jobb och då sålde jag ännu sämre. Jag fick till sist svårt att släpa mig upp på morgnarna och när jag var hemma halvsov jag framför tv:n. Jag hade ingen ork att träffa släkt och vänner.
Vändningen kom efter att jag hade sjukskrivit mig en hel vecka bara för att jag inte såg någon mening med att gå till jobbet. Jag hade så stark ångest över min livssituation, det kändes som om jag var inne i ett snabbt snurrande ekorrhjul. På måndag morgon ringde jag och beställde en tid på vårdcentralen. Jag blev sjukskriven i ytterligare en månad och fick sedan remiss till en samtalsterapeut.

Samtalsterapeuten fick mig att stanna upp och fundera över vad som är viktigt i livet. Jag började inse att jag inte kunde jobba mig sjuk, bara för att försöka få tillbaka min gamla levnadsstandard. Så länge läget på bostadsmarknaden var så dåligt hade jag inte en chans. Jag insåg också att jag inte ville ha ett jobb som ställde så höga krav och som gav så oregelbunden inkomst. Istället bestämde jag mig för att se den tiden som en slags bonuslycka som jag fått njuta av under några år. Nu måste jag tänka efter hur jag ville leva resten av mitt liv.
Jag kom fram till att jag ville ha ett yrke där jag kunde ha regelbundna arbetstider och där jag fick jobba med människor. Därför bestämde jag mig för att utbilda mig till arbetsterapeut.
Men när jag började på utbildningen slog stressymtomen till igen. Jag fick kämpa för att komma iväg till föreläsningarna och när jag kom hem var jag helt slut. Jag kände mig förtvivlad över att jag inte orkade, men det gjorde bara att jag blev ännu mer stressad.
Till slut blev jag sjukskriven igen och fick en ny samtalsterapeut. Under ett av samtalen kom vi in på naturen och att odla. Jag är uppväxt i en storstad och har aldrig bott med tillgång till trädgård. Men jag har alltid älskat blommor. När jag hade ett överflöd av pengar köpte jag snittblommor ett par gånger i veckan och jag har alltid haft blommande växter i mina fönster.
Nu föreslog terapeuten att jag skulle delta i en speciell typ av rehabilitering som gick ut på att lära sig hantera sin stress genom att vistas i naturen. Jag var väldigt tveksam, men jag tänkte att jag inte hade något att förlora på att försöka.

Jag trivdes från första stund med den nya terapin, framför allt när vi jobbade med odling. Vi tillbringade två dagar varje vecka på några kolonilotter i utkanten av stan. Jag älskade att gräva i jorden, göra i ordning odlingsbäddar för frön och se hur snabbt växandet tog fart. Det var också roligt att hålla kolonilotterna fina och fria från ogräs och när hösten kom fick vi dela på härliga bär och grönsaker och vackra blommor.
När det var slut på dagarna med rehabilitering saknade jag kolonilotterna så mycket att jag kände mig alldeles vilsen. Efter moget övervägande bestämde jag mig för att sälja min stora och fina bostadsrätt och köpa en mindre lägenhet. För mellanskillnaden skulle jag kanske kunna köpa en egen kolonistuga.
Jag fick bra betalt för min lägenhet och jag hittade en ny tvåa som också låg ganska centralt. Och pengarna räckte till en kolonistuga! En gulmålad liten stuga med snickarglädje i vitt. Jag fick ett bra pris eftersom jag köpte den på hösten och jag hann få några underbara veckor där innan det var dags att bomma igen för året.

Jag vill inte påstå att det var enkelt att komma igång med studierna igen, men nästa vår är jag klar med min utbildning och jag ser fram emot att få börja jobba. Men först ska jag unna mig minst en månads ledighet ute i kolonistugan. Det är inte bara naturen, friden och odlingarna som lockar. Jag har också fått en ny granne. En kille i min egen ålder har köpt den fina ljusgröna stugan som ligger alldeles intill mig. Han har erbjudit sig att lära mig det bästa sättet att odla sparris och det vill jag gärna lära mig. Att han är både snygg och trevlig och ogift gör inte saken sämre.
”Mona”


1 kommentar


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…