Annons

Annons

Kristin blev jagad av en varg: ”Skrek allt vad jag orkade”

Kristin Norlander blev jagad av en varg 
när hon var ute och red på en skogsbilväg. – Jag fick panik när vargen inte gav upp utan fortsatte jaga efter oss, kilometer 
efter kilometer, säger Kristin, som var livrädd för att bli avkastad.

Det var en mild söndagsmorgon i mitten av september. Kristin Norlander hade hämtat hästen Trooper 
i stallet i Brottby norr om Stockholm och red ut på sin 
favoritsträcka, en vacker skogsbilväg där underlaget består av mjuk sand.
– Efter några kilometer kom jag runt en kurva. Då ser jag en varg som står 50 meter bort och tittar på mig. Den var stor och kraftfull, fin i pälsen och med tjock, yvig svans, såg inte alls ut som de små taniga vargarna som jag såg i somras på Skansen.
Kristin höll in Trooper och stannade. Så stod de en stund, vargen och Kristin, och tittade på varandra.
– Visst gick pulsen upp, men mest var jag fascinerad. Häftigt att få se en varg, tänkte jag. Trooper var också ganska cool. Först stelnade han till men det skulle han också ha gjort om han sett en människa eller något annat oväntat på vägen.
När vargen sprang in i skogen fortsatte Kristin rida framåt och upptäckte då att vargen stannat ett 30-tal meter in i skogen. Då stannade hon igen och sms:ade en kompis: ”Det står en varg här!”
– Jag var inte rädd, inte då. Jag är ju intresserad av djur och vet att vargar normalt är skygga och tänkte att den skulle ge sig iväg.

Annons
Gilla Året Runt på Facebook

Kristin Norlander, från Brottby, var ute och red med sin häst och blev attackerad av en varg.

”Skrek allt jag orkade”

Kristin fortsatte att rida längs vägen, men plötsligt känner hon hur Trooper stelnar till och slänger med huvudet och försöker titta bakåt. Kristin vänder sig om. Då ser hon att vargen inte alls försvunnit – den springer efter dem.
– Först tänkte jag att det var en ungvarg som ville leka. Den såg inte ut som om den ville gå till attack och morrade inte. Jag höll in och fick stopp på Trooper och skrek allt jag orkade till vargen: ”Försvinn med dig! In i skogen!” Då slängde den lite med huvudet och försvann.
Det lugnade dock inte Kristin. Vägen slutar nämligen i en vändplan. För att komma hem till
stallet måste hon vända och rida förbi platsen där vargen sprungit in i skogen igen.
– Nu var jag spänd och rejält på min vakt.
– Och mycket riktigt, när jag kom till stället där den försvunnit in i skogen hoppade den fram, precis bakom oss. Nu fick Trooper panik och satte iväg 
i full galopp med vargen bara några meter bakom.
– Jag var livrädd för att vargen skulle nafsa Trooper i bakbenen, då skulle Trooper sparka bakut.
Medan Kristin kämpade för att behålla kontrollen över hästen skrek hon och försökte låta hotfull och bestämd: ”Usch! Schas! Försvinn med dig!”
– Jag var hela tiden rädd för att bli avkastad. I trav har jag blivit det men inte i full galopp. Vad skulle hända om jag låg skadad och kanske medvetslös på marken? Ingen visste att jag var ute och red just där.
Men vargen fortsatte jaga efter dem, bara fem, tio meter bakom. Kilometer efter kilometer.
– Då fick jag lite panik, när den inte tröttnade. Jag visste inte vad jag skulle göra.

Puls på 180

Först när Kristin kom ut ur skogen och närmade sig ett område med stall och hästhagar vek vargen av från vägen och försvann.
– Jag hade en puls på 180 och var genomsvettig när jag kom till stallet. Ingen var där som jag kunde berätta för, så jag ringde mamma i Söder
hamn. När jag sa att jag blivit jagad av en varg kunde hon knappt tro att det var sant.
Kristins bror Erik som är polis råkade vara hos mamman och uppmanade Kristin att rapportera det till länsstyrelsen.
– Det gjorde jag. De sa att de också trodde att vargen ville leka och att det är ytterst ovanligt att vargar attackerar hästar.
Samtalet hem till Hälsing
land hade ändå lugnat henne. Hon gav Trooper lite extra mat innan sedan hon gav sig av till golfbanan för att få lite annat att tänka på.
– Trooper har varit galopphäst på Täby galopp och är van vid olika miljöer och att röra sig bland bilar och trafik. Om det hade varit en mer lättstressad häst hade han kunnat börja skena. Då hade det kunnat gå riktigt illa.
Bara en vecka senare red hon ut igen – på samma skogs-
bilväg.
– Jag var mer vaksam och såg mig omkring hela tiden, säger Kristin. Jag tycker om att rida där, dessutom finns det inte så många andra bra vägar 
i området
Sannolikheten att vargen skulle stå där igen, på samma plats och vid samma tid, var liten, resonerar hon.
– Jag vill inte heller låta rädsla begränsa mitt liv. Det fick jag lära mig när jag kämpade med ätstörningar och anorexi. För att bli frisk måste man möta sina rädslor och gå emot sina inre nojor.

Dödat fyra hundar

Bara några dagar senare beslutades om skyddsjakt i området. En varg hade varit närgången under lång tid och dödat fyra sällskapshundar, två som var lösa inne på tomten och två som rastades lösa men var mycket nära sina ägare.
Vargen hade också kommit in på en tomt och stannat bara sju meter från ett treårigt barn som var ute och lekte.
I mitten av oktober spårades en varghanne och sköts.
Kristin är en varm djurvän. Hon jobbar på en 4H-gård
med olika tamdjur och har 
ridit sen hon var sex år och haft egna ponnyer.
Hon tycker också om rovdjur och har alltid försvarat deras rätt att finnas, inte minst när hon åkt hem till Hälsingland. Både hennes pappa och bror jagar och är motståndare till varg i Sverige.
Att bli jagad av en varg har inte fått henne att ändra åsikt.
– Vi ska absolut ha varg 
i Sverige. Jag tycker till och med att vargstammen är för
liten, den är inte livskraftig 
i dag.
– Däremot tycker jag att det ska bedrivas skyddsjakt på vargar som kommer för nära människor och som får smak på att ta tamdjur, säger hon.

Text: Ussie Hjelm
Foto: Thomas Hjertén, Shutterstock/IBL

Läs också:

Christoffer blev jagad över spåret: Tåget kapade mina ben och en arm

Egna hästen är bästa sporren för cp-skadade Louisa

Hunden Sigge fastnade på en klipphylla i mörkret


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…