Annons

Annons

Emma: ”Min pappa misshandlade min mamma”

Min pappa hade slagit min mamma så länge jag kunde minnas. Och trots att många visste var det ingen som gjorde något. Tills en dag, då hon till sist fick nog!

Min pappa misshandlade min mamma

Bilden är arrangerad. Bild: Shutterstock/IBL

Det första minnet är från utflykten till stranden då jag var sju år. Vi hade kommit iväg sent och pappa stod på garageuppfarten och skrek på mamma om hur oduglig hon var. Han brydde sig inte om att grannarna stirrade. De som fortfarande brydde sig vill säga.

Annons

När vi väl kom fram till stranden drog solen in bakom molnen och pappa konstaterade snabbt att mamma glömt saften hemma. Då kom första smällen. Mammas kind var alldeles röd efter örfilen, och jag och min syster sprang ut på bryggan och satte oss i säkerhet. Sen den dagen var misshandel vardagsmat, både för mamma och för oss barn.

Gilla Året Runt på Facebook

Det var aldrig någon lärare som frågade varför jag var blåslagen och kompisarna verkade inte bry sig de heller. Det var först när jag kom upp i högstadiet som en kompis frågade hur jag hade det hemma. Först svarade jag svävande, men sedan bröt jag ihop och började att gråta och berättade hur pappa slog oss. Hon fick mig att förstå att det inte var mitt fel. Jag hade alltid anklagat mig själv. Det var ju jag som kom hem för sent och det var jag som glömde bort att ge min syster mat.

Dåligt samvete

Mamma jobbade heltid medan pappa gick mellan olika jobb. Som längst jobbade han några veckor innan han fick sparken och fick söka sig vidare. Det blev allt svårare för honom att få jobb. Och i långa perioder då han var arbetslös började han dricka varje dag.

Ibland sov jag över hos min kompis och trivdes mycket bra med hennes mamma som alltid hade mat på bordet när vi kom från skolan. Vi fick även glass och godis och en helg fick jag följa med på zoo. Men jag hade alltid dåligt samvete när min syster var ensam hemma med mamma och pappa. Samtidigt var jag tvungen att få chans att ta hand om mig själv för att kunna orka med skolan.
När jag blev myndig flyttade jag ihop med min kompis i en liten etta. Vi delade på hyran och jobbade extra för att ha råd. Ibland hjälpte hennes mamma oss med mat och räkningar för att vi skulle kunna bo kvar. Det var något som mina föräldrar aldrig skulle ha råd med, och jag var väldigt tacksam.

Mamma mådde sämre och sämre, och det hjälpte inte att jag pratade med henne om att anmäla pappa. Min syster flyttade hemifrån året efter mig och varje kväll tänkte jag på mamma som nu fick stå ut ensam med pappa. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, och när jag sa att jag skulle anmäla pappa så stoppade hon mig gång på gång. Jag hade dåligt samvete men tordes inte göra något.

Avsvimmad

En kväll skulle jag hämta mamma hemma för vi skulle åka och ta en fika tillsammans. Men det var ingen som öppnade när jag ringde på och jag hade glömt nyckeln hemma. Efter en stund kom jag på att jag kunde ta mig in via källaren och ropade utan att få något svar medan jag tog mig uppför trappan. Synen som mötte mig fick mig att tvärt stanna på översta trappsteget.

Pappa låg avsvimmad på golvet och det rann blod från hans bakhuvud. Mamma stod framför honom och bara stirrade helt handfallen. Jag ringde efter en ambulans och i väntan på den höll jag mamma hårt i famnen. Jag förstod vad som hade hänt, till sist stod hon inte ut längre och hon hade försvarat sig mot misshandeln som pågått under så många år.

Det visade sig att pappa hade kom- mit hem full och farit ut mot mamma för att slå henne. Hon reagerade med att ge honom en knuff i bröstet, och eftersom han var så berusad föll han genast och slog i bakhuvudet i fallet. Denna gången gjorde hon en anmälan till polisen och jag och min syster fick vittna om den långvariga misshandeln. Även några av våra grannar vittnade om vad de hade sett under alla dessa år.

Vad jag i dag önskar att jag hade haft mod att anmäla honom tidigare. Även om det var min egen far så fanns det ingen anledning att skydda honom.
Emma

Läs också:

Gun: ”Min man var otrogen med en kvinna han träffade på gymmet”

Tess: ”Min syster stod inte ut med att se mig lycklig”

Ann: ”Ingen visste att min man slog mig”


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…