Annons

Annons

Mina söner vill aldrig bli vuxna

curlingmamma

DET HÄR HÄNDE MIG. Jag är en curlingmamma och jag har skämt bort mina söner. Det får jag betala för nu. Och nu känns det som att allt är för sent.

Jag har två tvillingsöner tillsammans med min man som tyvärr omkom i en arbetsplatsolycka när de var fyra år. Sedan dess har jag försökt att vara både som en mamma och en pappa för dem. Jag har velat kompensera dem för den stora förlusten av en pappa redan i småbarnsåren och har gett dem all min tid, kärlek och omvårdnad. Och det har nog varit bra. Men jag har också passat upp på dem och försökt att jämna vägen för dem i alla sammanhang. Det har inte varit så bra. Jag inser nu att de blivit curlade. Det har gjort dem passiva och lata, och fått dem att tro att de alltid ska bli servade.

Annons

Trots att de har hunnit bli 27 år har ingen av dem ens antytt att de skulle vilja flytta till eget boende. Det är alldeles självklart att jag ska stå för all matlagning, tvätt och städning och allt annat som behövs göras i ett hushåll, trots att jag jobbar heltid i ett både tungt och krävande arbete och oftast är trött när jag kommer hem.
Jag arbetar på ett äldreboende, vilket innebär mycket lyft och få chanser till återhämtning. Vi är kort om personal och måste jobba på för att klara alla arbetsuppgifter. Jag har försökt att prata med sönerna, men de verkar inte förstå att jag inte orkar med allt själv.  Efter ett allvarligt samtal med dem kan de hjälpa till med att till exempel åka och köpa varsin pizza åt oss. Då behöver jag ju inte laga mat till den måltiden och knappast diska heller. Då tycker de att de har hjälpt till väldigt mycket.

När jag en dag ilsknade till och krävde att de själva skulle tvätta sin tvätt gick det inte så bra trots att jag visade dem noga hur de skulle göra. Det bar sig inte bättre att de förutom sin egen mörka tvätt även råkade lägga i min vita blus, som blev smutsgrå. Jag tror inte att de gjorde det med flit, men det var inte roligt. Blusen var ganska ny och väldigt fin.
Vid ett tillfälle lät jag bli att ta reda på deras tvätt, den fick ligga kvar där de hade slängt den. Det resulterade i att den möglade och det luktade mögel i hela huset. Sönerna tolkade det helt klart som att jag hade förstört deras kläder. De sa ingenting, men jag märkte det på deras ansiktsuttryck.

Båda två har arbeten och sköter sig bra. Jag vet att de är omtyckta på sina arbeten och den ena av dem har nyligen fått en högre position. De är artiga och trevliga och ser bra ut. Flickvännerna växlar. Den ene hade ett litet längre förhållande, men när flickvännen ville att de skulle skaffa egen lägenhet tillsammans gjorde han slut. Han ville bo kvar hemma. Det var tryggt och skönt utan förpliktelser.
Jag vet att det är mitt fel. Jag borde ha lärt dem och krävt mer av dem redan när de var yngre. Nu känns det som att det är för sent. Nu rullar allt bara på i invanda spår.
Grabbarna betalar hemma, men bara en mindre summa. De förstår inte vad det kostar och tycker att deras bidrag med 2000 är är en alltför stor summa. På den punkten har jag ändå framhärdat. Jag måste ha de pengarna för att hushållet ska kunna gå runt.

För cirka 7 månader sedan träffade jag en ny man, Henry. Vi har inte varit ett par så länge, men vi har känt varandra några år eftersom vi är arbetskamrater. Han fick mig att inse att så här kunde det inte fortsätta. Jag måste bli fri från mina söner. De är vuxna nu och får själva ta konsekvenserna för hur de lever sina liv.
Med stor vånda och ångest har jag beslutat mig för att flytta med Henry till en annan ort mer är 15 mil hemifrån. Han har fått ett bättre arbete på den orten, en chefsposition, och jag känner att jag vill leva med honom. Jag har också blivit erbjuden arbete på ett privat äldreboende.
Men jag undrar hur mina söner ska klara sig utan sin mamma. Det är egentligen en hemsk tanke eftersom de redan är vuxna och borde ha flyttat hemifrån för länge sedan. De flesta av deras jämnåriga har bildat familjer eller i vart fall lever de tillsammans med en partner. De måste snabbt växa upp nu och enda sättet är att jag överger dem. Att de brutalt kastas ut i verkligheten.

Nästa vecka går flyttlasset till den nya orten. Mina söner har lyckats få tag på varsin lägenhet och jag hoppas att det kommer att bli bra för dem och jag känner mig så lycklig över att ha hittat en så underbar man som Henry.
”Curlingmamman”

Foto: Shutterstock


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…