Annons

Annons

Nu vågar Jouanita tacka ja till julfesten!

Julen kan vara en källa till ångest för många som lider av social fobi. Med hjälp av terapi och rätt stöd övervann Jouanita Törnström sin ångest och kan i dag äntligen tacka ja till julfester och mingel.

När Jouanitas sociala ångest var som värst kunde hon vända i porten på väg till en fest där hon skulle träffa människor hon inte kände.

– Jag hade klätt upp mig och gjort mig fin och kände att det här grejar jag bara inte. Det kändes läskigt att träffa okända människor och förväntas vara glad och uppåt när jag inte mådde bra. Jag ville hem till tryggheten, berättar Jouanita.

Annons

Det var vid 27 års ålder som Jouanita Törnström drabbades av social fobi som en bieffekt av att hon diagnostiserats med borderline. Då hade hon i flera år lidit av ångest och ätstörningar.

– Jag mådde inte bra och isolerade mig. Jag hade mycket destruktiva tankar, ätstörningar, svårt med relationer och ångest, säger Jouanita.

Hon beskriver hur hon kunder kräkas om morgnarna av den höga press hon satte på sig själv att prestera och vara duktig. I botten kämpade hon med en dålig självkänsla. Hon var nyutexaminerad sjuksköterska inom medicin och kirurgi och bodde i en studentkorridor i Uppsala. I stället för att påbörja sitt nya yrkesliv blev hon långtidssjukskriven i fyra år.

– Jag fick mediciner som hjälpte mot den djupaste depressionen.

Men så fort hon mötte personer hon inte kände fick hon hjärtklappning, började kallsvettas och magen knöt sig.

– Jag har alltid haft höga krav på mig själv och varit rädd för att andra skulle se mig som misslyckad. Ute bland folk ville jag helst att ingen skulle lägga märke till mig. Att gå på fest och mingla och delta i kurser och grupparbeten var laddat med obehag och ångest, säger Jouanita.

Räddningen var stödpersonal och arbetsterapeuter som hjälpte henne ur isoleringen och såg till att hon fick på sig riktiga kläder när hon hade sina ”pyjamasdagar”.

– Det betydde oerhört mycket. Social fobi förstärks när man är ensam, och i mitt fall förstärktes även depressionen, säger Jouanita.

Hon började i dialektisk beteendeterapi, som bygger på kbt, kognitiv beteendeterapi, och riktar sig till personer med borderline. Behandlingen pågick i två år, ett år i grupp och ett år med en färdighetsutövare som stöd.

– Jag fick lära mig att hantera och stå ut med min ångest och gå tvärsemot mina känslor. Jag tvingade mig att träffa människor, att jobba på att bevara goda relationer, att jobba med medveten närvaro och stå ut när det är svårt.

Till en början tvivlade hon på att terapin skulle hjälpa, men insåg att hon hade allt att vinna. Hon var less på att ha det dåligt och det var bara hon själv som kunde ändra sitt liv.

– Det kändes så oerhört starkt att ändra tankemönster och arbeta bort destruktiva beteenden. Det viktigaste var nog att jag lärde mig att hantera ångest och fick rätt verktyg. Långsamt lärde jag mig att låta förnuftet tala och inte styras av känslor, säger Jouanita.

Uppfattas som utåtriktad

När Jouanita mådde som sämst 2002 träffade hon sin man.

– Han accepterade mig helt som den jag var. Jag ansträngde mig att gå ut och spela biljard och bowla för att vara med honom, säger Jouanita.

I dag är hon helt återställd från sjukdomen och sin sociala ångest. Hon bor med sin man i ett hus utanför Uppsala med deras söner, 9 och 4 år, och tre katter. Hon har gett ut två böcker om bordeline och föreläser och ger kurser inom psykisk ohälsa. De flesta som träffar Jouanita uppfattar henne som utåtriktad och social.

– För mig har det handlat om att lägga hela pusslet, få hjälp och stöd, terapi, rätt mediciner och ha en stöttande partner. Men det hade aldrig gått om jag inte själv valt att ta ansvar för min hälsa och jobbat hårt för en förändring tillsammans med alla som ville hjälpa mig, säger hon.

Efter att hon diagnostiserats med hypotyreos, som kan ge depressiva symtom, har hon även blivit hjälpt av Levaxin, som ersätter saknad eller minskad produktion av sköldkörtelhormonet tyroxin.

– Många bitar har fallit på plats. Viktigast är kanske att jag lärde mig att gå tvärs emot mina känslor och utmana mig själv stegvis, säger Jouanita. När jag mådde som sämst och isolerade mig trodde jag inte på en morgondag, än mindre att jag skulle bli gift och få barn. Som mamma är det fullt upp och jag tillåter mig inte ens att må dåligt.

Vågar prata inför folk

Den första föreläsning hon höll om psykisk ohälsa, inför hundra personer, klarade hon genom att hantera sin ångest med hjälp av terapi.

– Jag var jättenervös, men jag överlevde. Ju mer jag tränat, desto lättare har det blivit. Med tiden har rädslan att göra bort sig släppt.

Hon har även besegrat rädslan att umgås i sociala sammanhang. Att delta i julfester och mingel är inte längre ångestladdat, även om Jouanita fortfarande kan känna ett visst motstånd mot att gå på den årliga julfesten med makens kollegor.

– Julhelgen är jättejobbig med alla förväntningar på att man ska vara glad och umgås, även om mycket handlar om vad man inbillar sig att andra tänker och tycker. Man behöver inte fastna i sin sociala fobi. Jag är tacksam över att jag stegvis har kunnat utmana mig själv tillsammans med någon jag varit trygg med, och att jag numera kan fira jul utan ångest. ■

 

Läs också: Kbt ger snabb effekt mot social ångest!

Text: Margaretha Eldh
Foto: Thomas Carlgren

 


Kommentera

 

 



Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…